10 bra finlandssvenska böcker

I lördags var det Svenska dagen i Finland. Något av finlandssvenskarnas nationaldag. Och därmed något som borde ha uppmärksammats med en lista här. Nu hade jag annat för mej i lördags så lite för sent kommer här nu denna lista:

Gunnar Björling - Det stora enklas dag
Urval av Björlings poesi och lite prosa. "Poesins vägar går genom sprängningar av vackertheter."

Heidi von Born - Hungerbarnen
Handlar om en bror och syster i 50-talets Stockholm. De är alltid hungriga. Första boken i den fem romaner långa sviten om Ella Ahrenfri-Bussoli. Jag är inte helt säker på att Heidi von Born räknas som finlandssvensk då hon bor och verkar i Sverige. Vad jag vet är att denna romansvit där vi får följa Ella från det hon är barn tills att hon är vuxen är väldigt bra. De fem böckerna är Hungerbarnen, Kungariket Atlas, Den vita öknen, Tiden är en tjuv och Ropa stenarna tillbaka.

Elmer Diktonius - Stark men mörk
Diktsamling från 1938 som påminner en om att modernism en gång i tiden kunde vara riktigt rolig och underhållande.

Monika Fagerholm - Underbara kvinnor vid vatten
En 50-talsskildring som är mycket olik von Borns i början av listan. Men lika bra.

Tua Forsström - Marianergraven
Diktsamling (eller oratorium) från 1990. "Var inte rädd./Jag kommer inte/för att straffa dig./Vem ser vilddjurets/märke på den/älskades kläder?/Det regnar på vatten/löv och bark/Det regnar på kråkors/och änglars fjädrar/Inför din svaghet/är du stark."

Tove Jansson - Nationalmusei utställningskatalog nummer 438

Willy Kyrklund - Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.

Lars Sund - Colorado Avenue
Finlandssvensk vilda västern när den är som bäst. Den här var väldigt populär bland kritiker såväl som publik när den kom i början av 90-talet. Numera hör man sällan talas om den. Men den är fortfarande underhållande.

Edith Södergran - Samlade dikter
De flesta håller nog med mej om att raderna om att söka en kvinna och att (befogat) besviken finna en själ är bland det fånigaste som skrivits. Men man ska inte låta den dikten stå i vägen för de många bra Södergran-dikterna.

Mirjam Tuominen - Flickan som blev en växt
"I varje handling finns i själva verket inbegripet någonting oemotståndligt löjligt." Undertiteln är "Prosa 1938-1949". Boken innehåller noveller och essäer. Jag har bara läst det här urvalet men Tuominen verkar vara en märklig författare.