Tove Jansson och Snarkjakten

Jag läser om Snarkjakten 1959 års utgåva i översättning av Lars Forssell och Åke Runnquist. Det är en rätt bra tolkning av Lewis Carolls dikt. Men det är inte egentligen för texten jag läser boken. I så fall läser jag hellre den på engelska. Det är Tove Janssons illustrationer som är vitsen med utgåvan.

The Hunting of the Snark som den heter i original kom första gången ut 1876, fyra år efter den andra Alice-boken. Det är en humoristisk skildring av en jakt på en Snark. Och om hur Snarkar ibland kan visa sej vara Boojumar.
Här får de enskilda rent absurdistiska inslagen i Alice, som dikten Jabberwocky breda ut sej i en hel berättelse. De första illustrationerna gjordes av Henry Holiday och var robust humoristiska. Tove Janssons mer finstämda teckningar passar historien bättre.
Endast i ett fall kan Holidays val av illustration kanske säjas vara bättre. Bellman eller Ringarn hos Forsell/Runnquist har en karta över de fartvattnen de ska över denna "saknade kuster och land./Den enklaste gast alla chanser den gav/Att förstå den med rodret i hand.//'Ekvatorernas banor och meridianer,/ett par nordpoler eller en zon -/det är onödigt skrock'".Denna karta "alldeles fläckfri och ren" får hos Holiday en egen helsidesillustration (till vänster). Vilket är ett skämt som flera av de många senare illustratörerna av boken har upprepat.
Att Tove Jansson inte gör detta skämt är inte enbart för att det enbart vore en upprepning av Holidays skämt (och knappast heller att det skulle kopiera idén från tecknare efter Jansson även om jag alltid har föreställt mej Tove Jansson med förmågan att se framtiden.) Utan snarare att skämtet inte hade passat in med de mer lyriska illustrationerna hos Jansson. Där Holiday och flera andra betonar det humoristiska i Carolls text och i kartfallet direkt återskapar, förtydligar skämtet understryker Jansson istället den melankoliska undertonen.

Denna kommer nästan bäst fram i de små illustrationerna än i de större. Men stora som små så tillhör bilderna den bästa delen av Tove Janssons konstnärskap.


(Publicerad första gången den sextonde april 2009. Om Ringarns karta kan du också läsa i inlägget Alan Moore och Alice i Underlandet som skräckberättelse. Mer om Tove Jansson och Lewis Caroll finns annars under etiketterna nedan. Det finns 13 inlägg om Jansson här, medan Caroll får nöja sej med tio. Snarkjakten med Tove Janssons illustrationer kan tyvärr vara svår att få tag i till överkomligt pris.)