Apropå Pete Seegers Goofing-Off Suite så kan en av anledningarna att den sällan förekommer på listor(förutom då att den är från 1954 och en banjoskiva)att den inte är en fullängdare utan en 10tummare eller en minilp om man får vara anakronistiskj.
Minilp (och vad det nu kallas på CD) glöms ofta bort. Men här i alla fall en lista med tio av de bästa kortlängdsalbumen.
Birthday Party- Mutiny
Utgiven på CD tillsammans med den nästan lika bra The Bad Seed.
Billy Bragg- Life´s a Riot with Spy vs Spy
Också kallad den orangea.
Butthole Surfers- Cream Corn From the Socket of David epn
Diamanda Galas- You must be certain of the Devil
Country när den är som bäst
Mudhoney- Superfuzz Bigmuff
Rymdimperiet- Rymdimperiet
Pete Seeger- Goofing-Off Suite
Blandar folkmusik med klassisk musik- utgiven på CD med en annan mindre experimentell tiotummare vid namn Darling Corey.
Triffids- Raining Pleasure
Innehåller bland annat den bästa St James Infirmary på den här sidan Betty Boops Snövit
Twa Toots- Peel Session
Younggods- Play Kurt Weill
(först publicerad den 8:e november 2007.
Under den här jubileumsveckan (som tar slut idag - jag lovar) har inlägg från 2009 dominerat. Vilket främst beror på att här finns nio inlägg från 2006, tjugoen från 2007, hundratjugofyra från 2008 och då sjuhundrasjuttiotvå från år 2009. Men denna sista dag hade jag tänkt mej repriser fyra olika år.
Inledningen på inlägget anspelar på det direkt föregående Instörtande banjo där jag nämner att Blixa Bargeld har listat Goofing-off Suite med Pete Seeger bland sina favoritalbum.
Det är brukligt med såna här listor att säja att man skulle välja annorlunda om man gjort den idag. Men det här är en helgjuten lista. Kunde inte valt bättre själv.)
Inlägg
8 kommentarer:
Jag kanske har missförstått något, men alla de på listan som jag har eller har haft på vinyl (Birthday party, Billy Bragg, Rymdimperiet, Triffids) är 12-tummare och inte 10-tummare. De enda 10-tummare jag har i samlingen tror jag är Black Market Clash och nåt med Wreckless Eric i bajsbrun vinyl.
Tänker inte ge mig in i nån diskussion om hur olika vinylformat definieras, men både Mutiny och Rymdimperiet kallades "maxi-EP" när det begav sig. Förmodligen beroende på låtantalet. Schlager recenserade dem också på singelsidorna.
Goofing off Suite är en tio tummmare och en mini-lp. Inte mini formast utan längd.
Men, visst - 2007 års jag är lite slarvig med definitioner och språk och sånt.
Maxi-EP var väl det vanligaste namnet. Men som jag minns det skiljde man mellan skivor där det var nytt material som "Rymdimperiet" och singlar i Maxiformatet.
Fast det kan ha varit bara jag.
Butthole Surfers-skivan kallas ep i listan. Men den kan väl vara både ep och minialbum. Eller nåt.
Det enda man kan vara säker på när det gäller "mini-LP", "maxi-EP" och sånt är att alla verkar ha olika definitioner på vad som är vad. Åtminstone alla de som har en mycket bestämd uppfattning. Antal låtar? Speltid? Skivdiameter? Vad bandet själva tycker? Vad det marknadsförts som? I väjt it åssit.
Jag har nån liten CD, tror den är 3". Har också för mig jag sett en oregelbundet formad CD nån gång, sånt förekom ibland på vinyltiden (som Police med en skiva formad som en polisbricka) men är ju inte kompatibelt med dagens CD-spelare. Fungerar dock på toppmatade spelare där man liksom trycker fast skivan. Eller där det kommer med en cirkulär plastskiva som specialskivan kan fästas i.
De där mini-cd:arna slog väl aldrig riktigt an. Jag tror min cd-spelare kan spela dem. Men då är den gammal.
De som är med på listan är lite olika sorters format. Men är alla självständiga fristående verk som är kortare än en fullängdare.
Kom just på den överlägset bästa mini-LP jag kan tänka mig: "Slates" med The Fall.
Den tror jag inte att jag känner till. I princip gillar jag Fall. Men jag har inte så där jättebra koll på dom.
Senast jag skrev om Fall ifrågasatte också någon min trovärdighet.
Det var säkert jag. Om det rörde sig om covern på "Victoria". Men Fallvärlden är delad när det gäller den versionens kvaliteter, så såna påhopp är inget att bry sig om.
"Slates" är sex förhållandevis korta och intensiva låtar med hög densitet, utgiven 1981 mellan albumen "Grotesque" och "Hex enduction hour" som båda brukar räknas till topparna i deras produktion. "Slates" är ungefär lika bra som dessa album skulle varit om man tog bort den sämre hälften av låtarna. (Den var till och med en tiotummare.)
Den senaste CD-utgåvan innehåller förutom originalskivan också höjdarsingeln "Lie dream of a casino soul" / "Fantastic life" och diverse andra extraspår. Väl värd att införskaffa om man gillar tidiga Fall. Faktiskt om man gillar senare, poppiga Fall också.
Jag gillar Fall, både tidiga och sena tuggummipoppande.
Men jag har inte så bra koll på vilken skiva som kom när. Men jag ska kolla upp "Slates".
Skicka en kommentar