onsdag 24 november 2010
Nick Cave - Bunny Munros död
Den goda nyheten med Nick Caves andra roman är att den är lättare att ta sej igenom än den tjugo år gamla And the Ass saw the Angel. Den mindre goda nyheten är att den är betydligt sämre.
Bunny Munros död handlar om kringresande sminkförsäljaren Bunny Munro. Som knarkar, driver sin fru till självmord och sen på hennes begravning går in på toaletten och onanerar.
Det är överhuvudtaget rätt mycket masturbation i första delen av boken. I ett kapitel beskrivs kvinnorna i en park ur Munros synvinkel i en frenetisk stil. Sen onanerar han till en Kylie Minogue-låt.
Passagen är en där den stundom bristande översättningen blir märkbar (något man inte direkt kan skylla på översättaren utan snarare på förlaget som låtit snabböversätta boken - som släpps samtidigt i en massa länder då Nick Cave visst är mainstream nuförtiden).
Det påminner lite om "Today's lesson" från senaste Bad Seeds-skivan Dig!!! Lazarus Dig!!! och hur där mr. Sandman ser på sångens Little Janie.
Men den sången är kort. Efter ett tag blir Munros alltmer motbjudande beteende lite tröttsamt.
Nu är han inte den ende Bunny i boken. Munro tar med sin nioårige son Bunny jr. på en bilresa. Partierna ur Bunny jr.s synvinkel är lugnare och sorgsnare. Här påminner Bunny jr. lite om huvudpersonen i And the Ass saw the Angel. Han ger, trots att han egentligen är den normale i sällskapet, en syn på händelserna lite utifrån sett.
Skillnaden mellan de två Bunnys världar och språket, som ofta ändå klarar sej hyfsat i översättningen, gör att romanen ändå är läsvärd. Till skillnad från And the Ass... tillhör också slutet det bättre i romanen.
(Först publicerad den 4:e oktober 2009.
Romanen har kommit i pocket sen dess. Det är lite underligt att se en Nick Cave-roman framme vid kassan när man går på Ica Malmborgs och handlar.
I en kommentar till det ursprungliga inlägget påpekas att översättaren nog haft manuset en längre tid. Men förlaget har ändå valt en relativt oerfaren översättare. För hans skull så var det kanske tur att boken inte är mer lik And the ass...)
Etiketter:
ett buttert jubileum,
nick cave
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar