Ensligt O är nu i Skottland på sin bokgeografiska vandring.
Det kan vara svårt att hålla reda på vilka som är skottar. Kommentartråden till min nationaldagslista med 10 bra skotska böcker hade flera förvånade utbrott över att den ene och andre var skotte. Innan den kom att handla om kartheger och rymdvarelser.
Men i alla fall:
Berätta om en skotsk bok:
Muriel Spark - Miss Jean Brodies bästa år
Crème de la crème. Jean Brodie är en lärarinna på en flickskola. Hon håller sej med favoriter och är en gräslig och karismatisk person. Sparks roman är en mycket rolig studie över makten och dess mekanismer. En av de bästa skolskildringarna.
Filmversionen (som bilden till vänster är tagen från) är också rätt bra.
Berätta om en skotsk författare
Grant Morrison är en serietidningsförfattare som numera mest skriver för amerikanska tidningar. Han började emellertid skriva för de brittiska tidningarna. Bland det som kallas för mainstream inom den amerikanska tecknade serierna (det vill säja serier med folk i tajta dräkter som klår upp brottslingar på sin fritid) så är Morrison den kanske nu mest intressanta.
Superhjältegenren är något som många med en viss rätt ser ner på. Men från den tidiga Animal Man till den nyare All-Star Superman så har Morrison givit genren dess kanske märkligaste serier. Och han skriver också en del annat än stålmän och läderlappar. Även om han ofta skriver inom det fantastiska. Från Frankenstein till spionserien The Filth.
Som en första Morrison-serie så rekommenderar jag We3. En berättelse om tre sällskapsdjur, en katt, en hund och en kanin som förvandlats till soldatmaskiner. De tre djuren flyr. På jakt efter vad de vagt minns som hem. Tecknaren Frank Quitely utnyttjar seriemediet till fullo. Det är en vacker och rörande och väldigt väldigt våldsam historia.
Senaste serien Morrison skrivit är Joe the Barbarian som jag tänker läsa när den ges ut i samlad form.
En lista med hans tio bästa tecknade serier finns här.
Berätta om en skotsk bok du skulle vilja läsa
Hugh MacDiarmid - A drunk man looks at the thistle
Jag e' inte så full, mest trött intill döden.
Och det är ganska jobbigt att bägarna ta
med Cruive, Gilsanquhar och di andra.
Man e' inte så rask som man en gång va.
(övers. Jan Östergren)
Hugh MacDiarmids långa spretiga dikt har jag velat läsa så länge jag kan minnas. Det är en dikt full med referenser, pastischer och användande av dialekter. Och ett längre avsnitt utgörs av MacDiarmids tolkning av en rysk dikt. Och jag tror han har lite Dante-verser översatta till skotska med också. Varför inte liksom?
Ett utdrag ur denna gargantuanska skotska dikt finns på svenska i MacDiarmid-urvalet En drucken man beskådar tisteln....
Inlägg
4 kommentarer:
Muriel Spark står på läslistan som jag planerar att beta av under 2011. Det kommer säkert att gå sådär, men hon ligger högt.
Muriel Spark har säkert skrivit fler bra böcker.
Men jag kan starkt rekommendera "Miss Jean Brodies...". Som borde passa en lärare.
Åh, Miss Jean Brodie skulle nog hamna på min lista också! Läste den på gymnasiet helt enkelt för att jag hittade den i mammas bokhylla och tyckte den verkade bra. Sedna pluggade jag engelska och då var den obligatorisk läsning. Mina kursare klagade förskräckligt och och förstod aldrig riktitg varför. jag tror dock att hade jag varit TVINGAD att läsa den första gången hade jag inte alls gillat den lika mycket...
Böcker man väljer att läsa själv för sitt höga nöjes skull har alltid en betydligt större chans att bli omtyckta än de som står som kurslitteratur.
Det kan vara väldigt irriterande när plötsligt en massa människor klagar över att behöva läsa en bok som man själv tycker om.
Skicka en kommentar