söndag 26 februari 2012
Johnny Cash - hans tio bästa låtar
Idag skulle Johnny Cash ha fyllt 80 år. Vi uppmärksammar detta med en lista.
Cindy (med Nick Cave)
Cash hade spelat in den här gamla oanständiga folksången flera gånger innan han gjorde den med Cave på den sista American Recordings-skivan. Cave hade även han gjort den live. Oscar Brands version är fortfarande bäst, men den här duger också.
Custer
"The general he don't ride well anymore."
Girl from the north country (med Bob Dylan)
Från Nashville Skyline, en på sin tid rätt utskälld countryplatta med Dylan som på senare år har omvärderats. Den omvärderingen har den väl egentligen knappast förtjänat. Men det här öppningsspåret är så bra att det nästan rättfärdigar albumet.
The Folksinger
Cash är mest känd för versioner av sånger som andra skrivit. Men han skrev en hel del sånger själv. Som den här. Som jag först hörde med Nick Cave.
Folsom prison blues
Live-versionen, där fångarna jublar efter raden "I shot a man in Reno just to watch him die".
Nasty Dan (med Oscar the grouch)
På Sesame Street. Där Cash gjorde flera framträdanden.
Stripes
Han var också med på Muppet Show. Där han av någon anledning inte gjorde den här trots att den borde ha passat programmet som en randig fångdräkt.
Sunday morning coming down
Den andra av flera Kris Kristofferson-låtar som Cash spelade in. När han skulle spela låten på The Johnny Cash Show ville TV-bolaget ändra raden "On the Sunday morning sidewalk I'm wishin', Lord, that I was stoned" till "On the Sunday morning sidewalk I'm wishin', Lord, that I was home". Det är ju inte riktigt samma sak, påpekade Cash.
The Wanderer (med U2)
Låt med på soundtracket till Wim Wenders Faraway, so close!. En rätt svag uppföljare till Himmel över Berlin. Men sången är, trots det (och trots U2), bra. En av de där Cash-sångerna med trevlig biblisk undergångsstämning.
Wanted man
Skriven av Dylan till Cash.
Etiketter:
johnny cash
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gillar också "The Wanderer"! Tycker den tillhör höjdpunkterna på den rätt ojämna skivan ...
Det är en rätt svag skiva. Särskilt jämfört med andra Wim Wenders-soundtracks.
"God's children" med Simon Bonney är också bra.
Skicka en kommentar