När Charles Dickens var 38 år så startade han tidskriften
Household Words, som kom ut varje onsdag 1850-1859. Ett fylligt, vackert inbundet urval ur denna veckotidning har nu kommit på svenska på Leopard Förlag. Med titeln
Vardagsord. Tidningsmannen Dickens i urval. Sammanställt av Jan Myrdal och översatt av Lasse Lindström. Lindström står också för bokens noter, medan det verkar vara Myrdal som skrivit kapitelbeskrivningarna och biografierna över de medverkande.
Dickens porträtt pryder omslaget och hans namn står på pärmen.
Men bara en liten del av de cirka 80 texterna i boken är skrivna av Dickens själv. Betydligt fler är skrivna hans underredaktör W. H. Wills, som också hade arbetat tillsammans med Dickens på tidigare tidningar. Eller om man nu ska kalla honom för underdirigent.
För Dickens kallade sej inte editor utan conductor. Och tog sej större frihet med medarbetarnas artiklar än redaktörer brukar göra. Myrdal menar i inledningen att han använde texterna som råmaterial. Han ändrade både på innehåll och språk. Texterna publicerades anonymt och Dickens namn var det enda som stod i tidningen. Som hade uppemot 300 medarbetare genom åren. Runt 25 av dessa har texter medtagna i urvalet.
Ofta har man tidigare lyft ut de texter som man kan visa Dickens själv skrivit och publicerat de för sej (Myrdal hänvisar till en sådan volym när han skriver om
Household words i
Ord & Avsikt (1986)). Men på senare år har också det övriga materialet i tidskriften börjat uppmärksammas mer.
Tidningen kom ut med tjugofyra sidor i två spalter (bokens baksida imiterar tidningens utseende) varje vecka.
Vardagsord innehåller, förutom noter och biografier, 500 sidor. Ungefär 5 procent av tidningen är med i boken. Jag har inte kunskapen att bedöma om det är de 5 bästa procenten. Men det verkar vara en bra blandning.
Med artiklar om allehanda ting. Som den om postarbetares försök att tyda adresserade kuvert som inleder boken, eller "Sveket mot sagorna" - Dickens parodi på sagor som förbättrats i propagandasyfte och en serie upprörande beskrivningar av fabriksdödsolyckor. Populärvetenskapliga artiklar blandas med kåserier och kritiska beskrivningar av samhället.
Jag upplever inte att urvalet nästan enbart består av social kritik - som
Staffan Bergsten beskriver det i sin recension. Och om det är något överrepresenterat så kan det också försvaras. Artiklar om äktenskapslagstiftningen är för dagens läsare lite intressantare än texter om hur London får sin vattenförsörjning.
Nu finns det förvisso med en text om denna vattenförsörjning. Som är märkligt underhållande (möjligen kan man hävda att också denna är social kritik - gränsen mellan det ena och det andra i tidningen var inte alltid så tydlig).
Till skillnad från i nutida tidningsartiklar så gjorde Dickens och hans medarbetare oftast om stoffet till små berättelser. Här får vi följa en man som inför ett tal han ska hålla försöker ta reda på hur det egentligen står till med vattnet i London. Han och berättaren besöker vattenverk och talar med tekniker. Talet måste sen ändras efter vad de lärt sej men det blir en strålande succé.
En invändning man ändå kan ha är att här enbart finns artiklar och inget prov på de noveller, dikter eller romaner som också publicerades i tidningen. För att lite råda bot på den bristen har jag vid sidan om
Vardagsord läst om ett par kapitel av
Hard times - en roman som Dickens lät gå som följetong i
Household Words för att få upp upplagan. Vilket lyckades. En annons som meddelar att romanen ska börja gå som följetong har tagits med i boken.
Hard times har inspirerats av Dickens journalistiska arbete. Särskilt artikeln "I strejk", om hur Dickens besöker en strejk/lockout i Preston är intressant i detta sammanhang.
Arbetarna beskrivs med en viss respekt i texten. Men även om Dickens inte tar fabrikörernas sida i konflikten är han inte heller för arbetarnas strejker.
Texterna är inte alls alltid särskilt radikala. Ens för sin tid (man kan jämföra den godmodiga tonen i "Billiga nöjen - ett skvaller" med raseriet hos "Om folknöjen" som Carl Jonas Love Almqvist skrev tolv år tidigare.)
Också när texterna angriper samhällsförhållanden så kan en nutida läsare tycka att de är rätt så försiktiga. Beskrivningar av övergrepp i Indien menar att det vore mer ekonomiskt fördelaktigt för Imperiet och dess undersåtar (läsarna) om dessa upphörde.
Den första artikeln om äktenskapslagarna, som verkar ha varit värre än jag kände till, har mot slutet en passus om att skribenten inte önskar "sammanblandning mellan kvinnor och det politiska livets bråk" utan bara rättvisa åt kvinnorna (den är skriven av Eliza Lynn, som ett par år innan
Household words startades hade blivit Englands första fast anställda kvinnliga journalist - på
Morning Chronicle).
En uppräkning av olika sätt som barn dödats i en fabrik utmynnar inte i ett krav på barnarbetets avskaffande utan på att de skyddslagar som fanns skulle följas.
I de två senare frågorna gick
Household words ändå rätt långt. Enligt inledningen så gick artiklarna om äktenskapet ut till gränsen av det tryckbara. Medan fabrikörer protesterade mot skyddslagsartiklarna, vilket en uppföljande artikel handlar om.
Indien är lite en annan sak. De här åren var en omvälvande tid för det Brittiska Imperiet. Även om
Household Words kunde framhålla andra delar av världen som förebild när det gällde läskunnighet, offentliga bibliotek och skolsystem så står England ständigt i centrum i
Household Words. I en av Dickens egna texter så jämförs Kina med England och England vinner stort. Tidningen hade ett par korrespondenter i andra länder. Och de hade medarbetare i andra delar av Imperiet. Som Indien. Engelsmän naturligtvis.
I och med upproret 1857 så ändras tonen i artiklarna från Indien. Tidigare hade det handlat om kritik av missförhållanden i det brittiska styret. Och den första artikeln om upproret lägger en del av skulden på den engelska armén. Men i mars 1858 beskrivs i den mest motbjudande texten i boken, käckt kallad "Bortblåsta!", hur indiska soldater som deltagit i ett upproriskt möte blir avrättade genom att bindas fast framför en kanon som sen avlossas. Tonen i texten är glatt uppsluppen och kåserande.
Nu är det kanske inte enbart tidens svängningar som gör att tonfallet i "Bortblåsta!" är annorlunda än i tidigare texter. John Capper, en redaktör och skribent i Indien som står för några av bokens bästa texter, hade kanske beskrivit scenen annorlunda. Trots dickensifieringen (som Myrdal kallar det i förordet) av texterna så lyser författarna stundom igenom.
Det är möjligt deras stil lyser ytterligare ett snäpp i original. Lindström har valt att något modernisera den översatta texten. Vilket gör läsningen lättare (Lindströms noter är också en stor hjälp) men kan ha försvagat språket här och där (jämfört med hans engelska i
Hard times kändes Dickens svenska prosa här inte lika kraftfull).
Det är ändå en prosa som flyter bra och det är en underhållande och mycket intressant läsning som ännu förmår att fängsla en.
Ett tillägg till
Vardagsord kom ut en gång i månaden. Och Dickens startade en ny veckotidning efter
Vardagsord:
Året runt. Man skulle önska att det kom lika bra urval ur dessa. Så att läsaren kunde fortsätta den resa som Dickens bjuder med honom på i sitt inledande företal.
(repris från oktober 2011 med anledning av att det är Dickens 200-årsdag idag)
Inlägg
