Läst i april

Are you my mother? av Alison Bechdel

Seriealbum. Fortsättningen på Fun home. En slags självbiografisk essä i seriealbumform. Jag gillade den. Läst till bokcirkel.

Jessica Jones: Alias vol. 2 av Brian Bendis (text) och Michael Gayton (bild)
Serietidningen hette bara Alias när det begav sej. Albumet har fått namn efter en tv-serie som bygger på serietidningen. Det är en slags superhjälteserie. Men även om handlingen präglas av att figurerna lever i en värld med mutanter och brottsbekämpare i trikåer så är det inga superkrafter eller -kostymer som används i detta album.

Min dom blev tusen år av glädje av Robert Bly
"Mitt på dagen då urvisarna står på tolv,/har jag lust att binda ihop dem och sedan/lämna banken med säckar fulla av tid." - Robert Bly, övers. Bo Gustavsson och Magnus Ringgren
Jag skrev nyligen ett par inlägg om Bly. Men mest om hans tidiga poesi. Det här är ett urval ur fyra av hans senare diktsamlingar.

Hogg av Samuel R. Delany
Pornografisk roman.

Bill & Ted's excellent comic book archive av Evan Dorkin
Samling med serietidning om Bill och Ted från filmerna. Bättre än man skulle kunna tro.

Multiple warheads, book one av Brandon Graham
Mycket brandongrahamskt seriealbum.

Wonder Woman, Earth One av Grant Morrison (text) och Yanick Paquette (bild)
Grant Morrisons omtolkning av Wonder Women. Kommer att skriva mer om den här snart.

Opus av Satoshi Kon
Metafiktivt seriealbum av regissören till Tokyo Godfathers, Paprika med flera.

Anna Karenina av Leo Tolstoj
Den här var annorlunda än jag trodde. Bäst den här månaden.

Anaché — Myter från akkade av Maria Turtschaninoff
Ungdomsfantasy. Läst till bokcirkel.

Paper Girls av Brian K. Vaughan (text) och Cliff Chiang (bild)
Seriealbum om en grupp tolvåriga flickor på 80-talet. De blir invaderade av framtiden. Riktigt bra.

Decamerone

"Här är det skönt och svalt att vara; här har vi också som ni ser brädspel och schackspel, så att var och en kan förströ sig allteftersom det behagar honom. Men om ni har samma mening som jag borde vi inte tillbringa denna varma del av dagen med att spela, eftersom den ena parten då måste oroas utan synnerligt nöje för den andra eller för åskådaren, utan med att berätta, eftersom den som talar kan roa hela det lyssnande sällskapet."
ur Decamerone av Giovanni Boccaccio, övers. C. Eichhorn

Giovanni Boccaccios Decamerone från mitten av 1300-talet kallas ofta för den första novellsamlingen. Det är den inte. Men det är den äldsta vi fortfarande läser.
Boken har en ramberättelse där tio personer, sju kvinnor och tre män, för att fly pesten i Florens åker till ett hus på landet där de sitter och berättar historier för varandra.

Jag frågade på twitter innan i dag om vilken som var folks favoritberättelse i Decamerone. Denna mycket vetenskapliga enkät fick tre svar: Inledningen, där Boccaccio först beskriver pesten och sen det idylliska huset (citatet överst är från denna inledning); berättelsen där en trädgårdsmästare låtsas vara dövstum för att kunna arbeta i ett nunnekloster; berättelsen om Federigos falk.
Min egen favoeit är den allra första berättelsen i boken om en "högeligen elak människa" som på sin dödsbädd vittnar falskt för att hjälpa två män som gett honom logi och blir helgon på kuppen.

Märkligt nog saknar den utgåva jag har novellen om den falskt dövstumme och nunnorna fastän det är en av de mest kända. Det är ett urval samnanställt av Knut Hagberg. Med en lätt uppdaterad version av Christoffer Eichhorns översättning från mitten av 1800-talet. För ett par år sedan gav Atlantis ut alla berättelserna i nyöversättning i två band. Så den utgåvan är nog bäst om du vill läsa novellerna.

Det har gjorts flera filmatiseringar av boken. Den mest kända och troligen bästa är Pier Paolo Pasolinis Decamerone. Pasolini har med berättelsen om den falska bikten. Just den funkar inte så bra. Något med rytmen är fel. Bättre lyckas han med att filmatisera berättelsen om trädgårdsmästaren och nunnorna. Bilden nedan är en av nunnorna när hon betraktar den som hon tror dövstumma trädgårdsarbetaren.

(Detta inlägg ingår i en serie där jag skriver om böckerna i min boksamling i alfabetisk ordning.)

Citerat från veckans läsning

"Men i stället för dessa ord frågade han plötsligt vid ett för honom själv oväntat infall:
  — Hur kan man säkert skilja mellan en champinjon och en strävsopp? Varenjkas läppar darrade av sinnesrörelse då hon svarade.
  — Hattarna ser nästan likadana ut, det är bara på foten som de är olika. Och så snart dessa ord var sagda förstod både han och hon att allt var förbi, att det som skulle ha sagts nu aldrig skulle kunna sägas."
ur Anna Karenina av Leo Tolstoj, övers. Sigurd Agrell

ur Opus av Satoshi Kon, övers. Zack Davidson

Citerat från veckans läsning

"Ibland vaknar vi av att en albatross flyger förbi i korridoren utanför. Den är på väg mot de stora grå sjöarna, den flyger över kanalerna som leder mot Atlanten. Om femhundra år har spåren efter oss sopats igen i de stora städerna, då har rovfåglarna intagit flygplatserna och bilfabrikerna och rådjuren promenerar omkring ensamma på Michigan Avenue."
ur "American Hotel" av Sara Stridsberg

ur "No chains can hold her!" av Gilbert Hernandez

Ur Hönssoppa med korngryn av Arnold Wesker 1932-2016

"SARAH
En ko är hon! Ingen värme, inte ett uns! Vad är det för mening med att vara socialist om man inte är varm.

HYMIE
Men Cassie har aldrig tyckt om Harry.

SARAH
Inte ett uns värme. Bara kyla och beräkning. Såna människor kan aldrig lära ut kärlek och broderskap.

PRINCE
Kärleken kommer sen, Sarah.

SARAH
Den kommer nu. Man måste börja med kärleken. Hur ska man annars kunna tala om socialism?"
ur Hönssoppa med korngryn i Trilogin av Arnold Wesker, övers. Göran O Eriksson

Till dem som vill överleva av Göran Palm 1931-2016

Till dem som vill överleva

Under triumfvagnen,
där finns de enda som kan uttala ordet NEJ
så att hela vagnen stjälper.
De säger inte så ofta sitt nej.
De tiger i regel; de tiger och sliter.
Men inga andra kan.
För varje år går vagnen bara snabbare.
Att hoppa av är kanske redan omöjligt?
Lär dig slavarnas språk.
Det är det enda språk som inte kommer att dö ut.
Göran Palm

Citerat från veckans läsning

"Vet du vad jag skulle göra om jag var brud?[...]Jag skulle fixa en pistol, gå ut på gatan och — bapp! bapp! bapp! — så skulle jag sätta en kula i varenda en jag så mycket som misstänkte hade en pille svängande mellan benen. Allt annat en brud kan ta för sej är bara galet."
ur Hogg av Samuel R. Delany, övers. Caroline Åberg

"Den nyfödda skulle andas i mörkret i ett hav."
ur Dykungens dotter av Birgitta Trotzig

Prosadikter av Robert Bly

Prosadikter av Robert Bly är en samling prosadikter. Alltså dikter som inte har ojämn högermarginal utan som ser ut som helt vanliga texter.

En av dikterna handlar om ishockey. Idrott är bäst i dikter. ("och ett vrål när pucken går in! Målvakten står där full av vämjelse, och slänger ut pucken..." övers. Tomas Tranströmer).

Bly skriver i ett förord skrivet för denna svenska utgåva att prosadikten har ett annat lågmäldare tilltal än annan poesi.
I förordet tar han dikten "Regn i augusti" som exempel på när han varit glad att ha prosadiktens form.
Ett utdrag ur den följer nedan:

"Ju äldre vi blir dess mer misslyckas vi, men ju mer vi misslyckas dess mer känner vi oss som ett med världsalltets döda strån, vrårna i lador med tjugo år gammal dynga, stolarna som ramlat baklänges i övergivna hus," (övers. Tranströmer)

Lars Gustafsson 1936-2016

"När min hund vill från ett rum till ett annat och någon av illvilja eller tankspriddhet har stängt dörren och inte hör hundens ylanden lägger den sig helt enkelt ner framför dörren och somnar. Den vet att förr eller senare kommer dörren att öppnas.
Framför en sådan dörr ligger också jag, men jag har svårt att somna."
ur "Kommentar till ett hundliv" av Lars Gustafsson i Den onödiga samtiden av Lars Gustafsson och Jan Myrdal

Jag fick ett mail av Lars Gustafsson en gång. Gustafsson hade varit på Babel och läst en dikt om ett bageri, Evelyns bagri, där han i slutet citerade en rad av den franske poeten Eugène Guillevic. Jag kommenterade på Lars Gustafssons blogg att det var en elegant Eugéne Guillevic-allusion.
Lars Gustafsson skrev i mailet: "Vad kul att Du såg denna hälsning till en gammal mästare och vän." Jag vet inte varför han mailade mej hellre än att svara i kommentarerna men det kändes lite speciellt att ha fått ett mail av Lars Gustafsson.

Jag började läsa Lars Gustafsson i tonåren. Han var väl representerad i mina föräldrars bokhyllor. Jag minns inte säkert vilken som var min första Lars Gustafsson. Kanske den tidiga rätt så underbara Poeten Brumbergs stilla dagar och död ("— Jag tror att din pipa gick sönder, därför att dess tid var inne.") eller kanske Herr Gustafsson själv den första romanen i Sprickorna i muren-sviten ("Vi börjar om igen. Vi ger oss inte.") Jag slukade hela den romansviten. Fem roliga, sorgsna, vackra böcker.
Sen läste jag novellsamlingarna, dikterna, artiklarna, essäerna, reseskildringarna, romanerna, och dikttolkningarna så klart (däribland Guillevic). Ja, jag läste till och med Lars Gustafssons avhandling Språk och lögn. Fast då hade jag nog lämnat tonåren. På universitetet skrev jag B-uppsats om Lars Gustafssons novell "Homunculus". Uppsatsen blev faktiskt bra.
Ofta har jag varit oense med Lars Gustafssons texter. Ibland var det de texterna jag tyckte bäst om.

Han är en av de författare jag har flest böcker av i min boksamling. Genom åren har jag ofta läst i och bläddrat i Lars Gustafssons böcker. När jag hade som mest ont av min reumatism läste jag inte sällan i En biodlares död ("Paradiset måste bestå i att en smärta upphör.") Och i dag så har jag så klart bläddrat i hans böcker. Läst en sida här och en dikt där.
"Och för världens flykt finns inget namn." ur "(Om allt som ännu svävar)" i Fåglarna av Lars Gustafsson
(Om du klickar på etiketten lars gustafsson nedan så hittar du flera inlägg om Lars Gustafsson.)

Citerat från veckans läsning

"Fast varken vetenskapen, konsten eller litteraturen i egentlig mening intresserade honom höll han sig ändå med bestämda åsikter på dessa områden, nämligen dem som företräddes av hans tidning"
ur Anna Karenina av Leo Tolstoj, övers. Sigurd Agrell

ur Jessica Jones: Alias vol 2, text av Brian Michael Bendis, bild av Michael Gaydos

The Half-Finished Heaven: Tomas Tranströmer tolkad av Robert Bly

"In the slot between waking and sleep/a large letter tries to get in without quite succeeding."
ur "Nocturne" av Tomas Tranströmer, översatt av Robert Bly

Liksom Tomas Tranströmer översatte dikter av Robert Bly så översatte Bly dikter av Tranströmer. Den första volymen Twenty poems kom 1970. Bly var med om att sprida Tranströmers poesi ut i världen och göra så att Tranströmer i dag är vår mest översatta poet.

Jag har en bok med Blys översättningar av Tranströmers poesi: The Half-Finished Heaven. Då jag läser svenska kan det tyckas som en rätt överflödig bok. Men den var billig och då jag har läst både Bly och Tranströmer så är tolknimgarna intressanta. Även om jag så klart oftast läser Tranströmer på originalspråket. Och så innehåller den ett intressant förord. Det är ett fylligt urval. Hundra sidor långt.

I Airmail, brevväxlingen mellan Tranströmer och Bly så diskuterar författarna en del av översättningarna. Bland annat så har Tranströmer invändningar mot en rad i Blys tolkning av "En pojke springer med en osynlig lina som går snett upp i himlen/där hans vilda dröm om framtiden flyger som en drake större än förstaden." (ur "Öppna och slutna rum", "Open and Closed Space" är Blys titel). Bly har först "straight up in the sky". Tranströmer bifogar en teckning för att visa varför han tycker det blir fel:

I The Half-Finished Heaven så lyder raderna: "A boy runs along with an invisible string that goes right up into the sky./There his wild dream of the future flies like a kite, bigger than his town."

Tranströmer är i breven mycket glad över att bli tolkad av Bly. "Underbart att flyttas över till blyish" skriver han. Och det kan man förstå. Blyish är också vad dikterna känns som utan att vara otrogna originalen. Flera av dikterna hade passat bra i Blys egna samlingar.

Ett av Blys urval tolkningar med svenska poeter (förutom Tranströmer Gunnar Ekelöf och Harry Martinson) har titeln Friends, You Drank Some Darkness. Jag tänker avsluta med den dikt som de raden tagits ifrån:

Elegy

I open the first door.
It is a large sunlit room.
A heavy car passes outside
and makes the china quiver.

I open door number two.
Friends! You drank some darkness
and became visible.

Door number three. A narrow hotel room.
View on an alley.
One lamppost shines on the asphalt.
Experience, its beautiful slag.