10 bra skräckromaner

Idag den 31a oktober firar de Halloween i Staterna. Vilket vi firar med denna lista.

John Ajvide Lindqvist - Människohamn
Ajvide är den mest framgångsrike svenske skräckförfattaren. Åtminstone försäljningsmässigt (Herr Arnes penningar och Nils Karlsson Pyssling sålde också bra på sin tid). Det här är en skärgårdsskildring med en nypa The Wicker Man. Med underlig utomvärldslig undervattensarkitektur och GB-glassgubbar.

William Hope Hodgson - Huset vid avgrunden
Märklig roman från början av 1900-talet. Som i många böcker i genren så har huvudpersonen efterlämnat en dagbok. Där han skriver om hur en del av hans hus ligger i en annan dimension med grisliknande varelser och onämnbara landskap. På svenska utgiven i Kalla kårar - en serie billighetspocket med kitschigaste möjliga omslag. En av deras antologier innehöll noveller av Hodgson och Franz Kafka.

Stephen King - Maratonmarschen
Lite tunnare än de flesta King. Och en bra bit bättre. Om en framtid där man varje år har ett maratonlopp med hundra deltagare. Den siste överlevande vinner.

Doris Lessing - Det femte barnet
Ben är inte riktigt som andra barn.

Ira Levin - Rosemarys baby
"En svans! Hans knoppande horn!"

Kim Newman - Anno Dracula

Mary Shelley - Frankenstein
Skräcklitteraturens fader/moder/mad scientist creator.

Robert Louis Stevenson - Dr. Jekyll och Mr. Hyde
Första gången jag läste den här så satt jag på pågatåget och en av mina kursare satte sej framför mej och frågade vad jag läste. När jag visade henne boken så fnös hon till. En inte så ovanlig reaktion på skräcklitteratur. Fast man tycker att just den här borde räknas till den seriösa litteraturen.

Theodore Sturgeon - Some of your blood
Mycket skräck är övernaturlig och har monster och sånt. Den här är lite närmare verkligheten. Berättaren är en psykolog som får en ung patient med en hemlighet (som tyvärr bokens namn avslöjar - kan man sätta spoilervarning på en boktitel?).

John Wyndham - Vidundret vaknar
Roman Wyndham skrev efter den mer kända Triffidernas uppror. Om Triffidernas uppror är en trashigare variant av Världarnas krig så är Vidundret vaknar som en pulp-version på Triffidernas uppror. Om havsodjur och civilisationens undergång.

(Repris från 2011)

Andra skräcklistor:
10 bra skräckfilmer
10 bra skräcknoveller
10 bra skräcksånger

10 bra tjeckiska böcker

Det är tjeckiens nationaldag. Detta firas med en lista.

Berättelser ur båda fickorna
En antologi med tjeckisk humor. Titeln är inspirerad av två novellsamlinger av Karel Capek. Som tillsammans med Jaroslav Hasek dominerar urvalet.

Karel Capek - Salamanderkriget
En ny djurart upptäcks i denna satir från 1936. Djuren är en slags intelligent amfibisk ödleart. De förökar sej snabbt och de blir väldigt populära.

Jaroslav Hasek - Den tappra soldaten tar kommandot
Hasek är mest känd för Svejk. Den festligaste skildringen av första världskriget. Den här skrevs tidigare. Det är en humoristisk beskrivning av Haseks roll i den ryska revolutionen, eller snarare det inbördeskrig som följde. Den svenska utgåvan av boken försöker få den att se ut som Svejks äventyr under ryska revolutionen. Vilket det inte riktigt är även om det finns likheter med det senare verket.

Václav Havel - Audiens. Vernissage. Protest
Tre enaktare som kretsar kring författaren Vanek. Som har vissa likheter med författaren Havel. Beska och roliga. När Havel dog citerade jag ett stycke ur Vernissage.

Bohumil Hrabal - Annons om huset där jag inte längre vill bo

Gustav Janouch - Samtal med Kafka
Gustav Janouch var 17 år när han träffade Franz Kafka . En massa år senare ger han ut en bok med sina samtal med Kafka. Det finns en del som tyder på att de är mer eller mindre påhittade. Men den fiktive Kafka som här framträder är en rätt underhållande figur.

Franz Kafka - Processen
En rafflande thriller. Du kommer aldrig att kunna gissa vem som baktalat Josef K.

Libuse Moníková - Fasaden
Roman från 1987 om några konstnärer som restaurerar en slottsfasad. Mycket hyllad när det begav sej. Men verkar tyvärr lite ha glömts bort.

Josef Nesvadba - Hur Kapten Nemo dog
Novellsamling med satirisk science fiction. De bästa novellerna kan påminna om Stanislaw Lem. Som "Trusten för förintandet av världshistorien".

Ota Pavel - De vackra rådjurens död
Ota Pavel skall mest ha skrivit historier om sport. Men det här är en berättelse om Pavels familj. Rolig och lite vemodig. Den är dedicerad: "Till mamma som var gift med min pappa."

Den här listan bygger på två tidigare listor här med fem tjeckiska böcker vardera.
Andra tjeckiska listor:
 5 bra tjeckiska filmer

Lady Day av Lou Reed (1942-2013)

"She had to go in and sing/It had to be that way.//And I said no, no, no,/Oh, Lady Day, And I said no, no, no,/Oh, Lady Day.//After the applause had died down/And the people drifted away/She climbed down off the bar/And went out the door/To the hotel/That she called home/It had greenish walls/A bathroom in the hall."
"Lady Day" är från Lou Reeds album Berlin från 1973

Citerat från veckans läsning

"till höger om bussen/tornar Sydsvenskans kontor/upp sig mot den grå himlen/i årtionden har byggnaden stått där/vakat över de som åkt in mot Malmö,/berett att försvara det klassamhälle/man inte vill tala om."
ur "Vinter, del I" i Eldträd tidig morgon av Mattias Jeschko-Edberg

"Valerie Solanas was the founder and sole member of the Society for Killing All Vampires, authoress of the self-published SKAV Manifesto. In bite-sized quotes, the Manifesto is quite amusing - 'Enlightened vampires who wish to demonstrate solidarity with the Movement may do so by killing themselves.' - but it remains a wearisome read"
ur "'Destroying Drella' by Kathleen Conklin" i Anno Dracula: Johnny Alucard av Kim Newman

Love and rockets new stories 6

Det första man märker med detta nya nummer av bröderna Hernandez årliga seriehäfte är att det är tunnare än tidigare års. Det är ändå samma sidantal. Albumet är också lite mindre bläddervänligt.

Annars är detta nummer rätt likt det tidigare. Bägge bröderna fortsätter serier från förra numret. Bägge har svårt att slå sej fria från sina äldre serievärldar.
Det är talande att omslaget som denna gång görs av brodern Gilbert Hernandez är en bild av den nyare figuren Killer cosplayande som sin farmor Luba.
De gamla serierna om Palomar spökar i berättelsen om Killer, den ledsna flickan. Och ett bokstavligt spöke dyker upp. Ännu en släkting dras fram och medverkar i ännu en film. Detta filmavsnitt - gjort som en gammal film noir - är seriens höjdpunkt. Och jag gillar hur detta med en film-i-serien har funnits med i alla delar av Sad girl-seriena.
Men vikten från äldre Gilbert Hernandez-serier tynger ner historien. Och det blir mer rörigt än spännande.

I en av de bättre tecknade scenerna kastar Killer i väg Lubas gamla hammare som hon håller på omslaget. Kanske är det ett sätt för Gilbert Hernandez att driva ut Palomar-spöket så han kan börja på nytt i nästa nummer.

Gilbert Hernandez har också med en kort våldsam fantasyserie (som kanske är en film som Killer medverkar i?) med medvetet dålig dialog som känns som sidutfyllnad.

Också Jaime Hernandez går tillbaka till gamla marker. Den lösa kopplingen som serien om Tonta hade till Locas-universumet blir här något starkare när dels Maggies före detta roommate Angel kommer in i serien. Och dels en scen ägnas åt Locas-världens favoritsport damwrestling.
Damwrestlingsscenen är emellertid så pass välgjord att det är svårt att klaga. I textplattor berättar Angel om sitt liv medan bilderna visar en våldsam fajt i ringen. Det är vackert.

Tontas historia fortsätter från förra numret. En berättelse om några tonårsflickors vänskap i en småstad blandas med en kriminalhistoria när Tontas styvfar blir skjuten. Jaime Hernandez blandar slapstick och drama väl både i bild och berättelse.

Bägge bröderna Hernandez gör fortfarande bra serier. Men Jaime Hernandez bästa serier finns i Love and rocket new stories. Medan Gilbert Hernandez starkaste arbeten på senare år mestadels har publicerats på annat håll.
Men även om det är lite tunnare så är Love and rockets även i år en av de bästa amerikanska serietidningarna.

If the girls were all blackbirds, or the girls were all thrushes

"If the girls were all panthers and raced round the mountain,/We'd see all of the boys take guns and go huntin'"
Sången "Sally my dear" finns på Pete Seegers skiva Goofing-Off Suite. Från början en tiotummare. En av Seegers mest experimentella 50-talsalbum. Där han inte bara gör gamla folksånger utan även tolkar Bach. Med banjo. 
Einstürzende Neubautens sångare Blixa Bargeld har nämnt Goofing-Off Suite bland sina favoritskivor.
"Sally my dear" saknar banjo och har istället flöjt. Sången finns i många varianter. Och heter ibland "Hares on the mountain". Seegers version är smärtsamt vacker.
Goofinf-Off Suite har getts ut på CD samman med den mer traditionella men ändå bra tiotummaren Darling Corey...

Citerat från veckans läsning

"Diarré, vad är det, undrade serafen, Man kan även kalla det rännskita, ordförrådet gud gav oss duger till allt, att ha diarré, eller rännskita, ifall du tycker bättre om det ordet, betyder att du inte kan behålla skiten du bär inom dig, Jag vet inte vad det vill säga, En fördel med att vara ängel, sade eva och log."
ur Kain av José Saramago, övers. Hans Berggren

"The sun pinks the skies over the mountains. Pale light falls on the encampment.
  Van Helsing stands tall in the early morning mists.
  Several badly wounded vampires begin to shrivel and scream as the sunlight burns them to man-shaped cinders.

VAN HELSING: I love that smell... spontaneous combustion at daybreak. It smells like... salvation."
ur "Coppola's Dracula" i Anno Dracula: Johnny Alucard av Kim Newman

"Och därför kan det hända en att man som den naturligaste sak i världen ligger i en vattenpöl uppe på ett tak på en främmande plats mitt i vintern med en katsudon och tittar upp på natthimlen.
  Åh, vad månen är vacker!"
ur Kök av Banana Yoshimoto, övers. Vibeke Emond

Tre korta klassiker av Lars Gustafsson

Modernista har gett ut en volym med tre romaner av Lars Gustafsson kallad Tre korta klassiker. Som innehåller romanerna Tennisspelarna (1977), En biodlares död (1978) och En kakelsättares eftermiddag (1991). 
Man skulle kunna ifrågasätta titeln. Den första och den sista romanen i volymen är rätt korta. Men En biodlares död är en normallång roman. Och är inte En kakelsättares eftermiddag lite för ny för att utnämnas till klassiker om inget annat?

Men om man nu ska ta tre böcker av Gustafsson och ge ut tillsammans så hade man kunnat göra sämre val.
En biodlares död är sista delen i romansviten Sprickorna i muren. Idén till romanen har Gustafsson skrivit att han fick sittandes på campus på universitetet i Texas. Tennisspelarna utspelar sej på universitetet i Texas där Gustafsson undervisar. En kakelsättares eftermiddag har tematiska likheter med En biodlares död.

För att ta de var för sej:
"Och var det verkligen förenligt med den allra modernaste psykoterapins metoder att rehabilitera folk genom att ge dem tillgång till maskiner som styrde skarpladdade nukleära stridsspetsar i jättelika raketer gömda fyrtio meter under jorden i betongbunkrar?"
Tennisspelarna handlar om Lars Gustafsson som undervisar på ett amerikanskt universitet (några år tidigare hade Sven Delblanc skrivit Åsnebrygga, det lär även finnas en roman av Heidi von Born där hon undervisar på ett kanadensiskt universitet, så romaner om svenska författare som undervisar på nordamerikanska universitet är en svensk undergenre). Den korta romanen tillhör Gustafssons allra populäraste. Det är en humoristisk berättelse som innehåller en alternativ förklaring till Strindbergs Inferno-kris, studentdemonstrationer för Wagner och datasimulerade krigsspel. Och tennis.
Det är en roande roman. Påminner en del om Sprickorna i muren-serien. Fast lite lättsammare (och kanske också lite lättviktigare)  

"Paradiset måste bestå i att en smärta upphör."
En biodlares död är en av Gustafssons allra bästa romaner. Den ingår som sagt i den fem romaner långa sviten Sprickorna i muren. Men de fem böckerna är rätt fristående. Och även andra böcker i serien har ryckts ut ur sviten och publicerats för sej (liksom man gjort utomlands En biodlares död var den första av Gustafssons romaner som gávs ut i Förenta staterna). Som Yllet. Och senare i år ger Atlantis ut Sigismund på nytt.
Den fyrtioettårige före detta folkskolläraren numera biodlaren Lars Lennart Westin har troligtvis cancer. Men när brevet med svar kommer från sjukhuset låter han bli att öppna det. Boken består av hans kvarglömda anteckningar från denna tid. Där finns också berättelser. Som den om när Gud plötsligt börjar lägga märke till våra böner.. Det är en bok om de stunder när smärtorna upphör. Boken håller fortfarande.

"Livet var som det var och blev som det blev. Och inte kunde man gå tillbaka och reparera i det heller. Livseländet."
En kakelsättares eftermiddag är en sävligare lite trögare bok än de andra två. Den handlar om den svartjobbande kakelsättaren Torsten Bergman som börjar bygga om ett badrum medan han klagar på skatterna och minns delar sitt liv (bokens baksida får det här att han minns sitt liv, ett ytterst vanligt berättargrepp, att framstå som något banbrytande). Efter hand börjar han undra om det inte är nåt skumt med huset han är och arbetar i. Varför har inte ägaren dykt upp?
Det är inte en dålig berättelse. Men den förlorar lite på att läsas efter den betydligt bättre En biodlares död.

Allt som allt ger Tre korta klassiker ett rätt bra prov på Gustafssons författarskap. (
Romanerna ges också ut var och en för sej. Nyskrivna förord finns till romanerna.)

5 bra böcker av Italo Calvino

I dag är det nittio år sedan den italienska författaren Italo Calvino föddes. Vi firar detta med en lista. Kronolgiskt ordnad.

Gli amori difficili
Novellsamling som heter Difficult loves på engelska. Skriver mer om novellerna i den på länken.

Klätterbaronen
Calvinos första roman av fantastisk karaktär. Utspelar sej på 1700-talet och handlar om en man som beslutat sej för att bo i träden och aldrig mer beträda marken.

Kosmokomik
Novellsamling om naturvetenskapliga hypoteser if you can dig that. Den inledande berättelsen utgår till exempel från teorin att månen en gång befann sej mycket närmare jorden än den gör idag. Och skildrar resor mellan månen och jorden. En annan novell handlar om två barn som leker med väteatomer. "Eftersom rummet var krökt lät vi atomerna rulla runt kröken, som biljardbollar". (övers. Eva Alexanderson)
Historierna hålls ihop av berättaren Qfwfq (uttalas som det stavas).

De osynliga städerna
Reseskildringar var en gång i tiden rena fantasierna med berättelser om märkliga monster och folk. Calvino kan säjas anknyta till denna äldre tradition i denna bok där han låter Marco Polo berätta för Kublai Khan om städer han sett under sina resor. Beskrivningarna av städerna är korta märkliga berättelser.
"I Bersabea berättar man följande sägen: upphängt i himlen finns ett annat Bersabea, där stadens mest upphöjda känslor och dygder svävar, och om det jordiska Bersabea tar den himmelska staden till förebild, kommer de båda städerna att uppgå i varandra." (övers. Estrid Tenggren)

Om en vinternatt en resande
"Du skall just börja läsa Italo Calvinos nya roman Om en vinternatt en resande. Slappna av." (övers. Viveca Melander) Så börjar Calvinos roligaste bok. Där en man på jakt efter fortsättningen på en roman han börjat läsa får tag i en annan roman som han sen ger sej på jakt efter vilket leder honom till ytterligare en roman... Det är också en kärlekshistoria.

På tvärs av Jan Myrdal

På tvärs: Skriftställning 21 är som namnet antyder den tjugoförsta av Jan Myrdals skriftställningsvolymer. Skriftställning-serien är en slags enmanstidskrift som kommit ut sen 1968. Myrdal samlar där i bokform artiklar han skrivit i olika tidningar och tidskrifter. Serien är en viktig del av Myrdals författarskap.
Volymerna har kommit på lite olika förlag. På tvärs ges ut på Celanders förlag (som häromåret gav ut en nyutgåva av Myrdals Strindbergsantologi Ordet i min makt).

De tidiga volymerna i serien blandade olika slags texter. Medan senare delarna ofta har delats upp efter ämnen. På tvärs har emellertid blandat olika slags texter huller om buller. Vilket jag gillar.

Denna volym  innehåller texter skrivna 2008 till 2013 och några äldre.
I boken finns texter om politik, litteratur och mer personliga texter. Det är artiklar, tal och för första gången i en Myrdal-bok blogginlägg. Men även en del opublicerade texter som en om jagskrivandet som Myrdal skrev då han skulle börja arbetet med romanen Maj. En kärlek.

Boken heter På tvärs och här finns många ställningstaganden som går emot strömmen. Den läsare som ogillar Myrdal kommer inte att bli besviken. Och det finns väl ett och annat av Myrdals ställningstagande där man kan tycka att det kanske finns en anledning att det inte är så många som tycker så. Meningar som "Kanske räddas världen därför denna gång av Demokratiska Republiken Koreas atombomb" får en att fundera på om Myrdal inte ibland alltför mycket lever upp till bilden av motvallsgubbe.
Men mycket annat är intressant och tankeväckande.

Myrdals mer udda åsikter riskerar stå i vägen för hans övriga texter. När han blir intervjuad av BBC i Delhi och vill prata om de indiska naxaliterna så vill de bara höra om varför han ogillar homosexuella. Nu är texterna om homosexualitet bland de sämsta i boken. Förutom att vara reaktionära är resonemangen också till skillnad från övriga texter svåra att följa.

Problemet med flera av de rent politiska texterna i volymen är annars att de ofta är lite tråkiga. Även om det finns undantag som en lysande artikel om den amerikanska sjukvården. Det är inte utan att man håller med Myrdals fru som inför ett av hans tal till myrdalpristagarna råder honom att vara rolig. Och jag kan inte låta bli att jämföra med de mycket underhållande artiklarna i de tidiga Skriftställning-volymerna.

Kultur- och litteraturartiklarna är betydligt mer läsvänliga. Med artiklar om Strindberg (så klart), deckare, östtysk nudism och mycket annat. En artikel om de olika utgåvorna av Karl Marx och Friedrich Engels samlade verk är mycket fascinerande. Hela tiden lyser läsglädjen bakom texterna. Som i en recension av en nyutgåva av En världsomsegling under havet av Jules Verne : "Jag skulle dock vilja vara tio år igen och låta texten hugga tag i mig för första gången./Han berättar så förbannat bra."

Myrdal har skrivit om kapten Nemo i Jules Vernes bok tidigare. Och många av texterna anknyter till tidigare verk av Myrdal. Detta gäller mycket av Myrdals verk och är oftast en kvalité som i boken Röd stjärna över Indien (som skrevs under den tidsperiod som På tvärs omfattar). Men kan nån gång bli en svaghet. Som i ett samtal med Carl Johan De Geer häromåret där det måste ha varit svårt att hänga med om man inte varit inläst på Myrdal (en artikel om detta samtal finns med i boken.)  

I den här volymen tycker jag det mest är en styrka. Den ingår i ett samtal såväl med Marx som George Bernard Shaw som med tidigare böcker av Myrdal. Men det gör att vissa av texterna nog kan bli svårare att ta till sej om detta skulle vara ens första Myrdal-bok.

Förutom texterna om politik och litteratur finns det flera av ett mer personligt slag. Boken inleds med ett tal vid Gun Kessles begravning. Detta och ytterligare en text om Kessle tillhör det bästa i boken. (På Myrdals facebook har framgått att han håller på med en jagroman om Kessle.)
Här finns också en stark text om passionen i Myrdals nuvarande äktenskap. Som ju fick ett visst utrymme i tidningarna för ett tag sen.

De första två skriftställning-volymerna (Skriftställning och Skriftställning 2) hade även med noveller. Något som sen tyvärr försvann. Men i denna volym finns också ett par mer litterära texter med. Drömsekvenser och funderingar kring döden och en personlig reserapport från Paris ("Har just fått första sammanställningen av På tvärs, höstboken. Skall gå igenom. Men det är som om just krafterna tar slut vid varje ansträngning en minsta millimeter förbi och allt är paff piff./Kommer nog aldrig mer ens till Paris."). Dessa är uppgivna, sorgsna och mycket bra.

Det finns mer än hundra texter i På tvärs. Mycket kan man invända emot och mycket kan man diskutera. Vilket ju är som det ska. Det är texter att gå i samtal med.  Denna den tjugoförsta Skriftställning kommer kanske mest att nå den som redan är ett Myrdal-fan, men det finns gott om texter som påminner en om varför man är ett Myrdal-fan.  

Ur Sammelsurium av Ulf Linde (1929-2013)

"Tanken på Jesus ’två naturer i en hypostas’ har en analogi i en teckning eller en målning. Också där är två naturer verksamma: en inre vision, ’andlig’, mått- och viktlös, och en annan helt och hållet materiell – blyertsen, kolet eller färgstoffet. De blandas inte med varandra, och de är på en gång helt viktlösa och fysiskt tung materia. Ändå ingår de i en ny enhet en hypostas: bilden själv – på en gång materialiserad vision och visionär materia.”
Ulf Linde

Citerat från veckans läsning

"Jag vände mig om. Ville se mig i spegeln. Men i spegeln fanns blott bilden av ett tomt rum med blank receptionsdisk och en dörr öppen på glänt ut mot Trefaldighetskyrkan."
ur "Var det jag som dog?" i På tvärs: Skriftställning 21 av Jan Myrdal

"It seems obvious, however, that the most logical theory is that the Martians were wounded to the heart by Dickinson's use of near-rhymes, which all advanced civilizations rightly abhor."
ur "The Soul Selects Her Own Society: Invasion and Repulsion: A Chronological Reinterpretation of Two of Emily Dickinson's Poems: A Wellsian Perspective" av Connie Willis i War of the Worlds: Global Dispatches, red. av Kevin J. Anderson

Den förbluffade djävulen

Förra veckan när Denis Diderot fyllde 300 (något som uppmärksammats märkligt lite) tog jag fram och läste i Diderots roman Nunnan. Den svenska utgåvan av denna underbara roman kom 1922 och ingick i serien Ryktbara sedeskildringar, redigerad av David Sprengel. 
Böckerna i serien är fulla med kanske något slumpmässigt valda illustrationer. En bild jag alltid gillat är den ovan.
"Den förbluffade djävulen" ("Le Diable de Papefiguiêre") av Charles Eisen. Den är från början en illustration till en dikt i Contes av Jean de La Fontaine. La Fontaine bygger sin dikt på Rabelais. Utgåvan med Eisens illustrationer kom 1762.
I Nunnan har bilden något censurerats. Extra klänningtyg har ritats dit för att dölja kvinnans stjärt. Nu vet jag inte egentligen om bilden blev särskilt mindre obscen av det.
Det är i vilket fall en fin bild.

Kapitalet: Första boken av Karl Marx

Linnevävaren har faktiskt bytt ut linneväven mot en bibel, sin egen vara mot en främmande. Men detta faktum gäller endast honom själv. Bibelagenten, som föredrar brännvin, hade inte för avsikt att byta bort bibeln mot linneväv, lika litet som vävaren vet något om att vete har blivit utbytt mot hans linneväv osv.[...]Vävaren kan inte sälja linneväv, om inte bonden sålt vete, bibelagenten inte bibeln, om inte vävaren sålt linneväv, och destillatören kan inte sälja sitt eldvatten, om inte den andre redan sålt det eviga livets vatten osv.

I dag kommer en nyutgåva av det första bandet av Kapitalet ut på svenska. En tidning frågade sej när det meddelades att den skulle komma ut om detta behövdes. Är Marx fortfarande aktuell? har folk frågat i många år nu.
I Malmö håller ett bokcafé en Marx-fest i dag när boken kommer ut. En bekant går en studiecirkel där de läser Kapitalet. Det ska de göra i ett och ett halvt år. Och i denna månad hålls en konferens i Stockholm om Marx kallad Marx 2013.
Själv läste jag boken första gången i tonåren och har återkommit till den ofta. Senast läste jag om stora delar av den i februari i år.

Den nya utgåvan av Arkiv förlag har samma översättning som den som gavs ut på Bo Cavefors förlag som är den jag har. Det är ett nytt förord (som går att köpa separat).
Jag har sett klagomål på att det inte är en nyöversättning. Men Ivan Bohmans översättning från 1969 flyter fortfarande bra.

Kapitalet är en mer än 800 sidor lång bok om nationalekonomi. Detta går inte att komma ifrån. Och det skrämmer naturligtvis bort en del från att läsa den.
Men förutom att boken fortfarande ger läsaren en bättre förståelse för hur kapitalismen fungerar så är den en fängslande och ofta underhållande läsning. Marx kan vara förvånansvärt rolig som i citatet överst (övers. I. Bohman) där han förklarar hur med hjälp av penningens magi en Bibel förvandlas till brännvin på ett sätt som får mej att tänka på den gamla berättelsen om katten på råttan på repet.
Marx citerar också utförligt från rapporter och undersökningskommisioner (bok 2 och 3 har mindre av detta och är lite torrare läsning). Med intervjuer och upprörande berättelser om den tidens barnarbete. På så sätt blir Kapitalet också en berättelse om det sena 1800-talets samhället.

Kapitalet har haft ett stort inflytande. Mer än man kanske tror inomvetenskapligt på den borgerliga nationalekonomin.En del, men inte allt, av detta inflytande har varit att man stretat emot texten. Det har skrivits hyllkilometrar för att bevisa att Marx hade fel. (De mer seriösa av dessa riktar mestadels in sej på ett stycke i den tredje boken av Kapitalet.) 

De ständiga frågorna huruvida Marx är aktuell är ett tecken på att Marx fortfarande är aktuell  Och Kapitalet är fortfarande en stor läsupplevelse. Den kräver ett visst arbete. Men det är ett arbete som ger lön för mödan.

Citerat från veckans läsning

"När vi kom ut på trappan var planen framför oss redan svart av folk och över dem vajade ett hav av röda banderoller.
  Den första av dem bar texten:
  FINGRARNA BORT FRÅN RHENGULDET
  På nästa stod det:
  FÖR AKADEMISK FRIHET, WAGNER OCH SOCIALISM
  Jag insåg att tillfället var historiskt."
ur Tennisspelarna av Lars Gustafsson

"You set the ideal that all should be healthy and well adjusted. No! No! Were we all well adjusted, we would ossify and die. The world is kept healthy only by some of the unhealthy minds lurking in it. The first implement made by man was not a scraper or celt or stone knife. It was a crutch, and it wasn't devised by a hale man."
ur "Eurema's Dam" av R. A. Lafferty

10 bra tyska romaner

Idag är det då Tysklands nationaldag. Nation och Tyskland är kanske två termer som tagna tillsammans kan göra en lite nervös. Men det där var ju länge sen. Som Tom Lehrer sjöng: "Once all the Germans were warlike and mean,/But that couldn't happen again./We taught them a lesson in nineteen eighteen,/And they've hardly bothered us since then" ("MLF Lullaby").
Nu brukade ju anti-nazisterna hävda att de stod för det egentliga tyska kulturarvet. Så denna lista på tio tyska romaner får väl säjas tillhöra den traditionen.

Bertolt Brecht - Tolvskillingsromanen
Dreigroschenroman finns tyvärr inte på svenska. Romanen är inte lika populär som Tolvskillingsoperan. Men jag tycker det är en bra skildring av den tyska undre världen. Kopplingen Brecht gör mellan skurkarnas metoder och försäkringsbolagen gör också att den fortfarande känns aktuell.

Alfred Döblin - Berlin Alexanderplatz
Döblins bok är en av de stora stadsskildringarna. Berättelsen om Frank Biberkopf blir en vandring genom det tyska samhället med både realistiska skildringar av 20-talets Berlin och beskrivningar av pokerpartier blandade med Jobs bok.

Mikael Ende - Den oändliga historien
Kanske lite överflödigt att rekommendera den här tyska fantasyklassikern. Men det är en väldigt bra bok. Som har flera bottnar.
Endes novellsamling Spegeln i spegeln, som vänder sej till vuxna, är också en fascinerande skildring av en mörk dyster men också stundom magisk värld. Med andra ord skiljer är det ingen dramatisk skillnad mellan hans vuxenböcker och hans ungdomsböcker.

Günther Grass - Katt och råtta
Grass förknippar man kanske främst med gargantuanska böcker som gärna utspelar sej under årtusenden eller åtminstone decennier. Men den här korta skildringen av ett gäng tonåringar under nazitiden tillhör hans bästa verk. Lyrisk, oanständig och bra.

Grimmelshausen - Den äventyrlige Simplicissmus
Nej jag är inte säker på att jag stavat rätt. Komisk skildring av det 30-åriga kriget. Spin-offen Mor Kurage är också poppis.

Herman Hesse - Glaspärlespelet
Mycket av Hesse har hållit dåligt. Men denna, en intellektuell motsvarighet till Harry Potter, är bra.

Heinrich Mann - Undersåten
Satirisk klassiker om en fabrikant som klättrar uppåt i det preussiska samhället.

Thomas Mann - Doktor Faustus
Thomas Mann ansågs förr vara en av de där riktigt svåra författarna. Och om någon påstod att han hade läst Mann så trodde de inte på honom. Nu framstår kanske inte hans verk som lika krångliga. Även om de fortfarande är tjocka och tråkiga. Just Doktor Faustus är fortfarande något av en utmaning. Men till skillnad från hans släktromaner och kurortsskildringar är det en roman som ger lön för mödan.

Rainer Maria Rilke - Malte Laurids Brigge
Faktiskt lika bra som hans dikter.

Anja Tuckerman - Våldtäkt
Det här är en fruktansvärd bok.

Andra Tysklands-listor:

10 bra tyska böcker

10 bra tyska filmer

10 bra tyska skivor

(repris från 2009)

5 bra kinesiska filmer

Det är Kinas nationaldag. Vilket traditionellt firas med en lista:


Den gula jorden
Chen Kaiges (Farväl min konkubin, Kejsaren och mördaren) genombrott från 1984 handlar om en ung medlem i kommunistpartiet som 1939 kommer till en by för att samla in de lokala folksångerna. Han bor hos en familj vars liv han förändrar. En förödande vacker film. En av de bästa som gjorts.

Ju dou - förbjuden kärlek
En annan filmskapare som gör vackra filmer är Zhang Yimou (Hero). Han gillar färger. Den här är filmad i Technicolor (enligt en del sista filmen någonsin som gjorts med den färgsättningstekniken, men jag vet inte om det är sant eller inte). En kvinna blir bortgift till en man som försörjer sej genom att färga tyger. Vilket ger Zhang Yimou möjlighet att låta böljande tygstycken ackompanjera den tragiska berättelsen.

Kung Markatta
(ibland kallad Apkungen)


Maskernas kung
Film från 1994 om vänskapen mellan en gatuartist och ett barn. Om motsättningen mellan tradition och nya idéer och sånt. En fin och vackert filmad film.

Små röda blommor
En pojke på ett dagis med strikta regler där man får små röda blommor om man uppför sej snällt gör uppror mot dagisfröknarna som en kinesisk (istället för då kinavänlig) version av Gunnar Ohrlanders När barnen tog makten.


Annan Kina-lista
10 bra kinesiska böcker
(Repris från 2010)