Ruta ur Jerry Cornelius av Moebius

Matt Seneca har på sin blogg Death to the universe något han kallar Måndagens panel, där han närläser en panel (eller, som det ibland heter på svenska, serieruta) ur en tecknad serie. För ett tag sen skrev han om denna panel ritad av den franske serietecknaren Moebius.

Den är ur en serie med Jerry Cornelius.
Om Michael Moorcocks romaner om Jerry Cornelius har jag skrivit tidigare.
Förutom romaner och noveller finns det också filmer och då tecknade serier med Jerry Cornelius. Som den "Le Garage Hermetique de Jerry Cornelius" från 1988 som bilden ovan är hämtad från.

De 5 bästa varulvssångerna

Det lär vara en varulvsvåg på gång. Vilket är hög tid. Även om den nu skulle orsakas av den där filmen med mormonska monster.

Varulven förekommer inte enbart i böcker, filmer och tecknade serier. Utan också i sånger. De fem bästa av dessa, från äldst till nyast:

Margareta Söderberg - Varulven
Från albumet Käringtand. Som Söderberg gjorde tillsammans med Arbete & Fritid och Pojkarna på Storholmen. Det här spåret är dock a capella. Medeltidsballad. Versionen Söderberg sjunger är upptecknad på 1800-talet.

Du lilla grå ulv inte biter du mig
linden han dammar ut i lunden
det röda gullbandet det vill jag giva dig
ty hon var med älskogen bunden

Det röda gullbandet det tar jag när jag kan
linden han dammar ut i lunden
en aldrig så skön en jungfru jag fann
ty hon var med älskogen bunden

Folque - Varulv
Också en medltida ballad. Fast med ny melodi av det norska folkrockbandet. Om denna och skivan den ligger på har jag skrivit om tidigare: "En av låtarna på Vardöger heter "varulv" och är en norsk medeltidsballad märkligt nog i jag-form.
Likheterna och olikheterna med den svenska balladen "Varulven" [...]är intressanta.
I bägge balladerna sliter varulven i fråga ut ett ofött barn ur dess moders kropp (ballader var bättre förr). Detta eftersom den nordiska varulven ansågs kunna bli löst från sin förbannelse om den åt ett foster. Det framgår dock inte om varulvarna blir botade.
Den främsta skillnaden är att den norska balladen är ur varulvens perspektiv medan den svenska ur offrets. Men så är den norske varulven också ett offer - förbannad av sin onda styvmor (som dock får sej sitt (ironiska) straff)."

Michael Hurley & Pals - Werewolf
Från albumet Armchair boogie.

Crying nobody, nobody, nobody knows
How much I love the maid as I tear off her clothes
Crying nobody, nobody, nobody knows my pain
When I see that its risen, the full moon again

Holy Modal Ronders - Werewolf
Från albumet The Moray Eels Eat The Holy Modal Rounders. Deras version av Hurley-låten.
Sången börjar viskande knappt hörbart för att stegras efter hand. Vilket ger en passande kuslig känsla.

Cat Power - Werewolf
Också Hurley-sången. Cat Power gör i en del tidiga versioner låten på ett liknande stegrande sätt som Holy Modal Rounders. Men hon har gjort flera varianter. Ändrar också texten något (ingen "maid").

Once I saw him in the moonlight,
when the bats were flying.
I saw the werewolf,
and the werewolf was crying.

Tom Waits sjunger Tom Waits

Förra veckans Tom Waits-cover uppskattades inte av alla. Ett spår med Waits själv får det bli den här gången.
"Gun Street Girl" kommer från albumet Rain Dogs från 1985. Som jag tycker är Waits bästa skiva. Eftersom den är den bästa. Och för att det var den första av hans jag hörde (på en klassresa i 6.an hade jag med ett blandband med bland annat mina Rain Dogs-favoriter, mina två stugkamrater var inte lika övertygade om skivans storhet - 1986 års tolvåringar hade som regel usel musiksmak)
Det var också från det albumet den första vågen av Tom Waits-covers kom. Oftast gör man balladerna. Men Rain Dogs har rätt varierad musik, även om albumet känns enhetligt. Med sina 19 spår är det mycket skiva för pengarna.

"Gun Street Girl":

"Riding in the shadow by the St. Joe Ridge/He heard the click clack tappin' of a blind man's cane/Pullin' into Baker on a New Year's Eve/With one eye on the pistol the other on the door/With one eye on the pistol the other on the door"

(Foto av Anders Petersen

Blommor i titeln

Lyrans tematrio handlar denna vecka om böcker med blommor i titeln.

Stig Claesson - På palmblad och rosor
"Omedelbart han såg kärringen beslöt han sig för att förgöra henne. Varför visste han inte." Så inleds denna roman från 1975 som är en av Slas bästa böcker.

Walter Ljungquist - Azalea
En författare blir ställd till svars av sina romanfigurer. Till skillnad från de flesta berättelser med det ämnet så stannar inte Ljungquist vid premissen utan väver en tät intrig kring det hela. En rolig och spännande thriller.
Azalea är här ett kvinnonamn. Men efterordet till den utgåva av boken som jag har börjar med att ta upp blommornas roll i Ljungquists författarskap.

John Wyndham - Triffidernas uppror

Lark & Termite av Jayne Anne Phillips

Det händer när jag läst en bok att jag inte har så mycket att säja om den förutom att den är bra och att den är väl värd att läsas.

När det gäller Jayne Anne Phillips senaste roman Lark & Termite är det knappast heller någon originell åsikt (om det funnes ett Rotten Tomatoes för romaner hade boken fått Toy Story 3-siffror).

Men i alla fall. Boken utspelar sej i USA på slutet av 50-talet. Lark, en ung kvinna, tar hand om sin funktionshindrade halvbror Termite. Den tar avstamp i Koreakriget några år tidigare. Detta samman med familjeskildringen påminner om Phillips första roman Maskindrömmar.
Men den sträckte sej över flera decennier. Medan Lark & Termite genom olika berättare skildrar fyra dagar. Detta mindre mer nära perspektiv gör att romanen liknar Phillips bästa noveller.

Jag har sett boken beskrivas som långsam. Men rättare är att det är ett lugnt tempo. Boken tar sej tid att skildra icke-födelsedagar och badande i floder. Ändå händer det en hel del i boken - krig, en naturkatastrof och familjehemligheter. Men dessa är mer de makter som sätter i gång dramat än bokens fokus.
En beskrivning av handlingen kan lätt få boken att låta banal, en småstadsskildring som många andra.
Men Phillips ger ny kraft åt vad som blivit utnötta ämnen.

Lark & Termite är berättad på ett klart vackert språk med en säker hand. Som får de flesta andra romaner att framstå som klumpiga i jämförelse.
Den är bra och du borde läsa den.

Citerat från veckans läsning

"- Jag förstår inte människor som slår sina barn, säger Anders pappa som är disponent.
- Nej vi har aldrig slagit vår Anders, säger hans mamma.
- Men något måste man väl göra när de är besvärliga, säger en gäst.
- Ja disciplin måste det vara, säger Anders pappa.
- Men den ska vara grundad på kamratskap och förtroende, säger hans mamma.
- Vi brukar låsa in Anders i en garderob, säger pappan.
- På så sätt förstår han sambandet mellan brott och straff, säger mamman.
- Han har ett så oändligt förtroende för oss, säger pappan.
- Han är ett snällt barn, säger mamman, han förstår alltid varför han straffas. Vi brukar döma honom till några timmars fängelse i garderoben. Det är som en riktig domstol. Jag anklagar honom, vårt hembiträde försvarar honom och sedan dömer hans fader honom. På så sätt lär han sig inse varför han döms.
- Han lär sig förstå vårt rättssamhälle bättre, säger pappan.
- Det är så viktigt att redan från början få barnen att fatta demokratins grundprincip, likheten inför lagen, säger mamman."
ur Hemkomst (1954) av Jan Myrdal

"Here's the part of the story where the Grim Reaper bends time to the relentless beat of shitty 'house music,' circa the mid-nineties."
ur Automatic Kafka 1 (2002) av Joe Casey

Åtta länkar en lördag

Krazy Kat Galleri
På Golden Age Comic Book Storis kan man läsa flera Krazy Kat-söndagsstrippar.

Arguing with Art in time av Jeet Heer
Heer om Dan Nadels senaste antologi med bortglömda serier. Med en diskussion om massmarknadsserier kontra undergroundserier i kommentarerna.

"It's a good life" av Jerome Bixby
Novellen kan man läsa här. På engelska.

It's still a good life
En av episoderna i det senaste försöket med att återuppliva Twilight Zone var en fortsättning på "It's a good life" fyrtio år senare. Med Anthony som vuxen och med en dotter.

Low Resolutions Top 30 Buffy-episoder
Missnöjd med resultatet av en omröstning om de bästa Buffy-episoderna så gjorde Low Resoluion sin egen lista. Med kommentarer till avsnitten.

Artister för Grey Oceans med CocoRosie
Stereo Gum-artikel där det negativa mottagandet av CocoRosie bland musikjournalister tas upp och några av CocoRosies kollegor berättar varför de gillar bandet.

"Mörker och ljus" av Lars Gustafsson
Midsommardikt i Expressen.

Lars Gustafsson om "Kristallägget" av H. G. Wells
"Mörker och ljus" finns också uppe på Gustafssons blogg. Där man också kan läsa om Wells bästa novell. Ett utdrag ur en kommande bok med "matematiska fantasier". "That's mathematics" utgår jag från blir den engelska titeln på essäboken i fråga.

I hemlighet om natten

Jag har utvalt dig
bland alla stjärnorna.

Och jag är vaken - en lyssnande blomma
i surrande lövverk.

Våra läppar vill bereda honung.
Våra skimrande nätter har spruckit ut.

På din kropps saliga glans
tänder mitt hjärta sina himlar -

Alla mina drömmar kretsar kring ditt guld,
jag har utvalt dig bland alla stjärnorna.

Else Lasker-Schüler
övers. Johannes Edfelt

It's a good life: novellen och Twilight Zone-avsnittet

Häromdagen såg jag "It's a good life" från tredje säsongen av 60-talsserien The Twilight Zone.

Det är ett avsnitt jag länge tänkt se. Dels för att jag läst novellen med samma namn av Jerome Bixby (på svenska i Stora Skräckboken, en klassisk antologi redigerad av Torsten Jungstedt), dels för att den ofta hänvisas till i amerikansk populärkultur.

Twilight Zone var en av flera amerikanska antologitvserier. Varje avsnitt var ett fristående avsnitt i genren skräck och eller s/f. De avslutades ofta med en så kallad överraskad vändning. Och detta egentligen i novellgenren vanliga grepp är i U.S.A. associerat med serien. Flera Twilight Zone ingår i det amerikanska allmänna medvetandet.

Framförallt två saker ur episoden brukar refereras till. Varav det ena - att önska någon till majsfältet finns med i novellen.

Novellen handlar om det lilla samhället Peaksville. Och en av dess invånare - den treårige Anthony Fremont. Som har en speciell förmåga.

Vad denna förmåga är får man efter hand reda på hos Bixby. Medan hela premissen stavas noggrant i en extralång introduktion i TV-versionen. Bland annat finns ett stycke där det framgår hur pass stor makt Anthony egentligen har med. Detta avsnitt är på sista sidan i novellen.

Det är inte enda sättet som TV-versionen är klumpigare. Titeln i bägge berättelserna har att göra med att invånarna i samhället hela tiden säjer att det är en bra dag. Att det var bra att det och det hände. Av rädsla för vad som ska hända om Anthony uppfattar ett missnöje. I tv-versionen ser skådespelarna hela tiden besvärade och olyckliga ut.

Det är nu på sätt och vis lite orättvist att jämföra de två versionerna. 60-talets television har åldrats mer än 50-talets prosafiktion. Och man kan förstå att själva konceptet gjorde avsnittet populärt, det räknas i regel bland de bästa The Twilight Zonerna.

Själva kammardrameaspekten av novellen, den avslutas under ett födelsedagsfirande, gör också att det ändå passar formatet. Även om den saknar novellens elegans och detta att det hos Bixby påminner om så många andra noveller om fester där hemligheter ligger och pyrar under ytan, bara att det ingen talar om är att en treåring i varje ögonblick kan förinta dem, snarare än en gammal otrohetsaffär.

Klimaxen, när Anthony förvandlar en av gästerna till något annat, är också rätt välgjord. Detta är den andra saken ur tv-avsnittet som brukar refereras till (och som finns med i Simpsons parodi på episoden). Hos Bixby beskrivs det som mannen förvandlas till endast som något som ingen skulle kunna föreställa sej. Rod Sterling, som skrivit manuset, kom på en på gång hemsk och komisk transformation.

Om man bortser från de enkla effekterna och det stela skådespeleriet finns det emellertid en viktig aspekt där novellen har en större obehagligare verkan.
I introduktionen innan tv-versionen presenteras pojken med ordet monster. Och framställs so ett elakt barn (och tre år äldre än i novellen). Hos Bixby är invånarna minst lika rädda för att Anthony ska hjälpa dem med sin förmåga.

Kanske så är han inte Djävulen i formen av en treåring, Utan en treårig Gud.

e. e. cummings om Krazy Kat

"Even if Offissa Pupp should go crazy and start chasing Krazy, and even if Krazy should go crazy and start chasing Ignatz, and even if crazy Krazy should swallow crazy Ignatz and crazy Offissa Pupp should swallow crazy Krazy and it was the millenium-there'd still be the brick. And (having nothing else to swallow) Offissa Pupp would then swallow the brick. Whereupon, as the brick hit Krazy, Krazy would be happy."
Så skriver E. E. Cummings i förordet till den första bokutgåvan av Gerge Herrimans tecknade serie Krazy Kat. Herrimans skämtstripp var en favorit bland konstnärer och intellektuella. Ofta framhålls att den inte var särskilt kommersiellt framgångsrik. Men den gick ändå i hundratals dagstidningar under flera decennier. De sista, mest experimentella, åren av Krazy Kat minskade i och för sej antalet tidningar som publicerade serien.

När serien hyllades så spelade i alla fall denna relativa impopularitet bland massorna en stor roll. Krazy Kat framträder som den första alternativa tecknade serien.

Herriman lät seriens huvudperson prata på ett lite underligt eget sätt. Man skulle kunna tro att poeten Cummings skulle fokusera på detta i sitt förord. Då han lekte med ord på ett liknande sätt. Cummings kallar Herriman för "poet-painter" men fokuserar i stället på ett av seriens återkommande gag. Krazy Kat älskar musen Ignatz. Musen Ignatz gillar att kasta en tegelsten i nacken på Krazy Kat. Något han/hon tar som ett ömhetsbevis (och möjligen njuter av). Hunden och polisbetjänten Pupp älskar Krazy Kat och föröker förhindra Ignatz att kasta sin tegelsten. När Ignatz ändå kastar tegelstenen så sätter Pupp honom i häktet.

Denna sekvens varieras på olika sätt.

Cummings läser tyvärr detta som en metafor för demokratin. Ignatz är individen, Pupp samhället, Krazy Kat idealet. Denna något tveksamma tolkning (Ignatz vill trots allt kasta en tegelsten i huvet på detta ideal) framförs som om den vore väldigt kontroversiell. Då alla ju är emot Demokrati (cummings hade i dag säkert haft en blogg).

Men gömt i den fyrkantiga tolkningen finns en beskrivning av en del av seriens styrka. Hjälten/skurken Pupp försöker hindra skurken/hjälten Ignatz från att kasta tegelstenen som i de flesta fall ändå träffar Krazy Kats huvud. Och Krazy Kat är lycklig.
Till detta kommer Herrimans teckningar och språket (även om det senare åldrats mer).

Cummings text är från 1946. Från början en tidningsartikel. Jag läste den i en antologi redigerad av Jeet Heer och Kent Worchester kallad Arguing Comics. Literary Masters on a Popular Medium (2004).
Som samlar texter om tecknade serier av litterära kritiker. Cummings text är i första delen, det tidiga 1900-talets röster.
Där det finns ytterligare en längre artikel om Krazy Kat, en recension av Dorothy Parker av Barnaby av Crockett Johnson (en annan seriestripp som ansågs såsom mer sofistikerad)och en text av Thomas Mann om en tysk serie som jag inte läst. Boken går fram till 60-talet med bland andra Marshall McLuhan och Umberto Eco (med en artikel om Stålmannen som ekar i den inledande essän i Vad kostar ett mästerverk).

Det är en rätt intressant samling. Den första och tredje delen samlar snarare stora kritikernamn än artiklar som haft betydelse för seriekritiken (att e. e. cummings skrivitom Krazy Kat blir viktigare än vad han skrivit). Men den mittersta delens urval av artiklar av New York-journalister från mitten av 1900-talet ger dock en viss inblick i det långsamma framväxandet av en sådan disciplin.

He'll not foil me, fool me, fail me

Bild av George Herriman.
Krazy Kat -en söndagssida från 1937.
Klicka på bilden för att göra den större och läsbar.

Bröllopstrio

Lyrans senaste tematrio handlar om bröllop.

Asbjørnsen, Moe m fl (urval Oddbjørg Høgset) - Brudprovaren
När folklivsforskare på 1800-talet åkte ut och skrev ned muntliga berättelser så fanns det såna de inte publicerade. Denna samling innehåller femtio sådana historier.
Titelberättelsen handlar om en kvinna som inte får gifta sej med den hon tänkt då han bara är en skräddare. Hon lovar dock att han ska få bli brudprovare.
Flera av historierna antingen börjar eller slutar med bröllop.
Som den historia vars illustration av Svenolov Ehrén pryder omslaget. "Grispojken" är en skämtsaga där hjälten säljer grisar till drottningen. Han vill inte ha pengar utan i stället få se kungadottern upp till knäna. Vid tredje transaktionen vill han som betalning ha att se kungadottern upp till naveln. När kungadottern sen ska giftas bort så får den som kan gissa hennes könsbehåring gifta sej med henne (en något ovanlig sed, även i Norge). Vår hjälte vet genom sin grishandel att hon har ett hår av silver, ett av guld och ett av pärlemor. "Så blev det bröllop i fyra gånger fjorton dagar och i två smådagar därtill och en pytteliten dag."

Federico Garcia Lorca - Blodsbröllop
Pjäs från 1933. Liksom i "Brudprovaren" så är bruden i pjäsen inte odelat förtjust i idéen att hon ska giftas. Lorcas näst mest kända pjäs (efter Bernarda Albas hus) blandar in folkliga sånger och traditioner i berättelsen. Slutar i blodig tragedi som alla bra bröllopshistorier.

Villy Sørensen - Ragnarök
En hel del våld är det även i denna. Sørensen återberättar de gamla nordiska myterna i denna roman. Ett av kapitlen "Mjölner eller Freja" handlar om hur guden Tor utklädd till gudinnan Freja åker till jätten Trym. Som har begärt att han ska få gifta sej med Freja i utbyte mot Tors hammare. Han imponeras av brudens aptit på bröllopsfesten.
Att romanen är uppbyggd av myter som denna hindrar inte att Sørensen skapat ett eget verk med en egen ton. En av de stora danska romanerna.

Spike sjunger Tom Waits

Ghost of the Robot - Chocolate Jesus:


Ghost of the Robot var ett amerikanskt band bildat i början av 2000-talet med en rätt kort karriär. De gav bara ut ett album och några singlar. Den här Tom Waits-covern kommer från en live-cd av sånt slag som brukar säljas på spelningar.
Trots att Ghost of the Robot aldrig riktigt lyckades hitta ett eget sound hade de en rätt stor publik. Detta främst därför att skådespelaren James Marsters sjöng i bandet. Hans karaktär i TV-serien Buffy och vampyrerna, billyidolwannabevampyren Spike, var under de åren populär.
Youtube-klippet ovan påstår att det är James Masters snarare än bandet som gör låten. Och illustrerar spåret med mer eller mindre fåniga bilder på skådespelaren. Inga på Ghost of the Robot. Så kan det gå.
Det är en rätt trevlig cover av varianten göra Tom Waits som om det vore normal musik.

Buffy, Säsong 4

När jag, som ett resultat av den skräptvbrist som uppstod när MKB började vilja ha betalt för extra tv-kanaler, började att se om Buffy the Vampire Slayer så funderade jag nog på att hoppa över det fjärde året av serien.
Denna den mittersta säsongen har flera brister. Dialogen är sämre och avsnitten känns lite för långa.

En av förklaringarna till denna drastiska försämring i kvalité är att karaktärerna börjar i college. (Kanske trivdes författarna lite för bra på college för att kunna överföra high school på helvetesgapet-metaforen till den nya miljön.) Episoderna i början av säsongen handlar om att Buffy inte hittar sin plats i denna nya värld. Vilket kan läsas som en kommentar om serien.

Ett par episoder in i säsongen överges den collegecentriska handlingen. Då tar ett annat problem vid.

Serien är här fast mellan de tidiga säsongernas format med främst fristående avsnitt och de senare åren när serien berättar en längre historia.

Säsongens skurk - ett Frankensteinliknande monster uppbyggt av både demon- och robotdelar (också Mary Shelleys varelse var ett resultat av en blandning av vetenskap och magi) introduceras med en rätt lyckad scen som anspelar på James Whales Frankenstein. Men denna scen finns i ett annars helt likgiltigt avsnitt.

Denna svaghet är samtidigt det som gjorde att det faktiskt blev lite av en positiv överraskelse att se om hela säsongen. Då många bra scener på detta sätt ligger gömda i avsnitt man annars skulle hoppa över. Så finns till exempel nästan alla de bra scenerna med Spike, en antagonist från en tidigare säsong förvandlad till komisk skurk, i annars bedrövliga episoder.

Det finns en del bättre avsnitt. Som det stumma avsnittet där hela stadens befolkning får sina röster stulna. Som flera av de bättre avsnitten här så påminner det kanske mer om ett från den tredje säsongen. Men genom sin lite mer experimentella stil pekar det också framåt.

Det bästa avsnittet inte bara påminner om förra säsongen utan invaderas av en karaktär från det föregående året. Buffy byter kropp med personen i fråga. Vilket är en intrig som använts så många gånger inom fantasygenren att det inte borde finnas något liv kvar i den. Men Buffy lyckas utvinna ny energi ur konceptet. Och visar att det är just i dess användande av utnötta troper som denna som seriens styrka ligger.

L som i Sånger

Boklesebloggen har kommit till L i lyriksöndagsskolan.

Tre frågor kring denna bokstav (översatta och något förkortade av mej):
1. I litteraturteorien lånar gärna från lingvistiken. En av dess förgrundsgestalter var Ferdinand de Saussure. Saussure menade att språket är arbiträrt och beroende av konventioner. Det finns inte något samband mellan de bokstäver eller de ljud ett ord är uppbyggt av och ordets betydelse. Det finns heller inget direkt samband mellan språk och verklighet.
Detta är en ganska grov förenkling av innehållet i de av lingvistiken inspirerade litteraturteorierna. Hur tänker du kring förhållandet mellan språk och verklighet?
"I'm just a great composer/(fyra handklappningar)/and not a violent man,/but I lost my composure/and I shot Ferdinand," heter det i Magnetic Fields-sången "The Death of Ferdinand de Saussure" (Om denna och lingvistisk strukturalistisk teori handlade mitt inlägg Umberto Eco om Ferdinand de Saussure och Magnetic Fields om Ferdinand de Saussure om. I kommentarerna hävdar Vixxtoria att det mest är littvetare som intresserar sej för de Saussure nuförtiden, medan språkvetarna har lämnat honom bakom sej) I den träffar sångens jag de Saussure "on a night like this". När de Saussure säjer att vi inte kan veta något om kärlek så skjuter berättaren den schweiziske språkforskaren. Det kan tyckas vara en överdriven reaktion på de språkkritiska idéerna.

2. Ordet lyrik kommer från det grekiska ordet lyros, eller lyre. Lyrikbegreppet var länge knutet till sångbar diktning. Det är först i modern tid som lyriken blivit förknippad med skriven dikt, men vi använder också ordet lyrik om sångtexter. Presentera en sångtext, som också fungerar när den läses.

"The Death of Ferdinand de Saussure" skulle fungera dåligt som dikt. Då till exempel handklappningarna är viktiga.
Sångtexten nedan av Nick Cave lämnade en klasskamrat till en av mina vänner in på engelskan på gymnasiet. Under eget namn. Hon fick en femma. Så den fungerade i alla fall den gången.

Ship Song

Come sail your ships around me
And burn your bridges down
We make a little history, baby
Every time you come around

Come loose your dogs upon me
And let your hair hang down
You are a little mystery to me
Every time you come around

We talk about it all night long
We define our moral ground
But when I crawl into your arms
Everything comes tumbling down

Come sail your ships around me
And burn your bridges down
We make a little history, baby
Every time you come around

Your face has fallen sad now
For you know the time is nigh
When I must remove your wings
And you, you must try to fly

Come sail your ships around me
And burn your bridges down
We make a little history, baby
Every time you come around

Come loose your dogs upon me
And let your hair hang down
You are a little mystery to me
Every time you call around

Nick Cave
Förstasingeln från albumet The Good Son.

3. Och så till den klassiska uppgiften: Presentera en dikt av en poet på L.
För att inte helt lämna sångtemat så tar vi inledningsdikten till Lorca-samlingen Sånger:

SJU JUNGRURS SÅNG
Teori om regnbågen

Här sjunger
jungfrur sju.

(På himlen en båge
av solnedgångsprover.)

Själ med sju stämmor:
sju jungfrur.

(I den vita luften
sju långa fåglar.)

Så förbleknar
jungfrur sju.

(Varför var de inte nio?
Varför var de inte tjugo?)

Floden för bort dem.
Ingen ser dem nu.

Federico García Lorca
övers. Lasse Söderberg

Åtta länkar en lördag

Svenska dagbladet om Chris Ware
Apropå att han ställer ut i Gävle.

Bilder från Chris Ware-utställningen på Gävle Konstcentrum
Tagna av Rikard på Shazam

Om en Robert Crumb-utställning
I Portland. USAs svar på Gävle.

Scott Pilgrim Filmen Internationell Trailer
Den här nya Scott Pilgrim-trailern är flera snäpp bättre än den förra.

Scott Pilgrim Video Game Trailer

Två filmer från IFC Grindhouse Short Film Showcase
TV-kanalen Independent Film Channel har en serie med kortfilmer med grindhouse-känsla. Två av dessa plus en trailer kan du se på The Jaded Viewers blogg. Ena filmen här är med zombies. Den andra är av Lars Trier, dansk regissör.


Science Fiction, Globalisation, and the Peoples Republik of China
Artikel av Lavie Tidhar om kinesisk sf.
Som jag hittade via Bokberget, en blogg om kinesisk litteratur, som länkar till en samling länkar kring kinesisk sf.

Ur Alla namnen av José Saramago (1922-2010)

"Han skulle just till att somna när han kom att tänka på anteckningsblocket som han hade skildrat de första stegen av sitt sökande i. Jag skriver i morgon, sade han, men det här nya behovet var nästan lika trängande som behovet att äta, därför gick han och hämtade blocket. Och sedan, sittande i sängen med morgonrocken på, pyjamasskjortan knäppt upp till halsen och det varma täcket om sig, fortsatte han sin redogörelse från den punkt där den hade slutat[...] Med feberns hjälp skrev han vidare till långt in på natten."

ur Alla namnen (1997)
José Saramago
övers. Hans Berggren

Här kommer Pippi Långstrump

Bild av Rene Engström.
Från hennes gamla livejournalsida
Klicka på bilden så blir den större.

As small as a world och så vidare

Ny sida av As small as a world and as large as alone är uppe.
KLICKA HÄR
Serien börjar närma sej den rafflande upplösningen.

5 bra isländska filmer

I dag är Islands nationaldag. De firar att de blev fria från danskarna. Och vem skulle inte fira det? Det säjs att de senaste åren varit bra isländska filmår.

Biodagar
SVT visade en serie filmer av regissören Fridrik Thor Fridriksson för nåt år sen. Den här minns jag som den bästa av dem jag såg då.

Korpen flyger
Tungur knivur.

Memphis
Kortflm av Thorgeir Gudmundsson som utspelar sej på ett konferenscentrum långt ut i ödemarken. Den stora byggnaden är så gott som övergiven. De sex människorna i filmen har en något annorlunda relation till varandra än man först tror.

Nói albinói
Av Dagur Kari. Från 2003. Karis långfilmsdebut. Men han hade gjort flera hyllade kortfilmer innan. Om 17-åringen Nói. En rolig, sorglig och vacker film.

Pojkdrömmar
Hrafn Gunnlaugsson har efter Korpen flyger gjort en hel del filmer som försökt vara som Korpen flyger. Den här barndomsskildringen från 1993 är lite annorlunda. Även om pojken i filmen fantiserar om att vara en viking.

SÅNG FÖR EN MAN I SOLEN

Jag går över gatan och brinner
Det är kanter i allt, mina senor
och händer och ben
Jag har en stad i fickan, jag
har den här natten
som ska komma, hennes
spensliga hjärta

Det är som en melodi. Jag visslar
på det hjärtat

Ann Jäderlund
ur Vimpelstaden (1985). Enklast hittad i dikter 1984-2000. Som finns i pocket.

Kinks-covers. De tio bästa.

The Kinks har alltid varit det självklara svaret på frågan 'Rolling Stones eller Beatles?'. Det finns också många covers på deras låtar. Dessa tio är mina favoriter:

Elvis Costello - Days
Från soundtracket till Wim Wenders Until the end of the world. Bra soundtrack, mindre bra film.

Cud - Lola

Droogs - I'm not like everybody else
Låt som, vilket kanske blir lite ironiskt, har gjorts av många band. Något aven garagebandstandard. Men Droogs version är bäst. Hade listan varit rangordnad i stället för alfabetisk hade denna snott förstaplatsen.

The Fall - Victoria

Falls största hit. Med en underbar video.

Fläskkvartetten - Sunny Afternoon
De gjorde den när de var husband på ungdomsprogrammet Daily Live. Jag har visserligen inte hört versionen sen dess. Men det programmet sändes väl rätt nyligen?

Holly Golightly - Time will tell

The Jam - David Watts
The Jam var stora Kinks-fans. "I wsh I could be like David Watts"

Mark Lanegan - Nothing in this world
Originalet är med i filmen Rushmore. Vilket ökat dess popularitet på senare år.

Raincoats - Lola
Cuds och Raincoats varianter är rätt olika varandra samtidigt som de bägge ligger rätt nära originalet. Men mer lite mer energi (det är knappast någon av Kinks bästa låtar).

Sonic Youth - Victoria
Utgår från Fall-covern. Finns på en Peel Session där Sonic på de övriga spåren enbart coverar Fall-låtar.

Djurisk trio

Lyrans trio denna vecka har temat djur i titeln.

Sven Delblanc - Åsnebrygga
Sven Delblancs dagboksroman från 1969 är nog hans bästa bok. På länken ovan skriver jag mest om Delblancs förhållande till den svarta radikalismen men boken handlar om allt möjligt. Som om skrivandet "Trots allt måste det finnas någon väg tillbaka. En bro tillbaka till romanen. En bro att bygga. En åsnebrygga."

Carol Emshwiller - Carmen Dog
Om "åsne-" i Delblancs roman är en metafor (och en lite krånglig sådan, åsnebrygga har flera betydelser) så är hunden i titeln till Emshwillers på flera sätt fantastiska roman en faktisk hund. Eller åtminstone en före detta hund. Då huvudpersonen är en hund som håller på att förvandlas till människa.

Bengt af Klintberg - Harens klagan
En samling uppsatser om folklig diktning. Titeluppsatsen handlar om en harvisa som Klintberg hittat i samband med att han skrev om djur som talar i en av de andra texterna i boken. Han följer visan över tid och rum.Ser hur den förändras. I boken tas annars poesialbum och vitsar, magiska rim och den vandrande juden upp. Och en del annat. Det är en trevlig läsning. Sista kapitlet ägnas åt de folksägner av idag (eller av 1978 då) som sen kommer att ta upp allt mer av Klintbergs skrivande. Med Råttan i pizzan och de.

En gång samtida essäer

För att kolla up en sak om Ulf Eriksson och Peter Handke plockar jag fram kritikerantologin Samtida från 1990. Denna samling redigerad av Lars Ellesröm & Cecilia Hansson har undertiteln "Essäer om svenska författarskap" och innehåller 11 texter av lika många litteraturvetare om lika många författare. Redan att läsa innehållsförteckningen är som att flyttas till en helt annan litterär tid.

Bara det att två av essäerna har ordet "utopi" i titeln. Och att dessa två handlar om Lars Andersson och Björn Ranelid. När hörde man senast talas om dessa två författare?
Okej, Ranelid hör man kanske ibland talas om men sällan hans författarskap. Och vem skulle numera påstå att han tillhör de "dagens viktigare författare" som det på baksidan påstås att Samtida ger en introduktion till?

Nu var knappast Ranelid ett självklart val 1990 heller. Hur mycket mytisk kvalité hans texter än påstås ha ("Vi har sett hur Björn Ranelid konsekvent förankrar sin utopi") Magnus Erikssons essä "Den pågående utopin".

Det är också mindre själva författarna (Kristina Lugn, Ulf Lundell, Niklas Rådström, Klas Östergren med flera) som alla ändå mer eller mindre finns kvar i den svenska numera samtida litteraturen, än tonen i essäerna som får samlingen att kännas avlägsen tidsmässigt.
Författarna tilldelas tolkningskostymer som i de flesta fall är alldeles för stora för dem. Förutom "utopi" förekommer i essätitlarna ord och uttryck som "myller", "det eviga nuet", "profet", "karnevalståg". De mest uppenbart medelmåttiga romaner och dikter tilldelas utopiska och/eller mytiska kvalitéer. Detta har väl också lite att göra med att det är unga kritiker som skrivit texterna.

Flera av essäerna är trots allt rätt intressanta. Även Erikssons essä om Ranelid. Själva idén med utopiska författarskap känns lite som en av de där delarna av 80-talet som man kan sakna. Även om de utopiskt-mytiska anspråken kan kännas lite smålöjliga tilldelade en Ranelid i stället för en Llosa (eller åtminstone den Lars Ahlin som Eriksson jämför Ranelid med). Och Mona Sandqvist om Eva Ström innehåller en del intressant. Och så vidare.

Samlingen ger en ögonblicksbild av den akademiska synen på den svenska litteraturen anno 1990. Och det gör den lite intressant.

What once was a puppy is now a dog/And what once was a piglet is now a hog

Jonathan Richman & The Modern Lovers - Back in your life


Från albumet med samma namn från 1979.

Konkret kärlek

Boklesebloggen har kommit till K i lyriksöndagarna.

1.Konkret poesi.

Öyvind Fahlström var den svenska konkretismens överstepräst. En av hans Bobb-dikter nedan:
2. K som i Kärlek. Presentera en dikt där kärlek är ett centralt motiv.

Rondeau av Christine de Pisan

Jag tycker det är hundra år
sen han for ifrån mig, min vän!

Det blev fjorton dar i går,
Jag tycker det är hundra år!

Så leds jag åt tiden som går,
ty sen han for bort, min vän,
jag tycker det är hundra år!

Skriven nån gång på 1400-talet
övers Erik Blomberg, i den av honom redigerade antologin 100 franska dikter.

3. Presentera en dikt av en författare på K.
En dikt med lite samma tema som de Pisans ovan:

Till Maj av Sarah Kirsch

Vilt växande årstid med sång på engelska
Ur mullbärsfärgade strupar och svarta

Här går jag, kära du, med förhäxat hjärta
Leder dig ödlesnabbt ut genom trädgårdsgrinden
Längtar efter ditt slut därför att min vän
Är avskuren från mig och i en främmande värld.

övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pingel
i Kirsch-urvalet Glashussplitter

Svar på fredagens citatfrågor

Bara en person svarade på Gissa citat
Ni andra är dåliga dåliga läsare.
Svaren, i alla fall:
1. Peter Bichsel
ur "Amerika finns inte" i Barnsliga historier.
Jag skriver lite mer om denna schweiziska novell HÄR

2. Nick Cave (ah-na och mah-na borde ha varit en ledtråd)
ur And the ass saw the angel
som jag skrev om HÄR

3. Velimir Chlebnikov
ur "Ka" i Baklängesvärlden
Jag skrev om denna novell HÄR

4. Marlen Haushofer
ur Väggen
Som jag skrev om HÄR

5. Ilf (of Ilf och Petroff-fame)
ur Ilfs anteckningsböcker, i Ilf & Petrov-samlingen Kyssen överför infektion

6. Boris Vian. Vilket Johannes svarade rätt på.
ur Hösten i Peking

Sju länkar en söndag

Om ett kommande Scott Pilgrim-spel
Artikel på Gameinformer om Ubisofts nya Playstationspel med karaktärerna från Bryan Lee O'Malleys serie.

All Girl Summer Fun Band - Video Game Heart, live
Om du söker på All Girl Summer Fun Band och Rickshaw på youtuben så får du fram hela konserten från den 29 maj i år.

Hynek Pallas om TV och litteraturkritik
Den så kallade debatt som varit kring TV-serien Mad Men i veckan har i stort inte hållit någon särskilt hög nivå. Men den här artikeln på Weird Science av Pallas innehåller en del intressant.

METAL
Brian Wood om en kommande berättelse i den tecknade vikingaserien Northlanders. Dessa fem nummer har undertiteln "Metal".

Paper boat, toy soldier av Asaf Hanuka
Israelisk ensidesserie.

Recension av en antologi alt-manga
Om en samling japanska (översatta tillengelska) alternativa tecknade serier

Samuel R. Delany intervjuar Joanna Russ
"I'd say younger and less sophisticated readers really enjoy The Adventures of Alyx; more sophisticated readers like more sophisticated books like We Who Are About To, The Female Man, The Two of Them, and don't forget On Strike Against God, which is just as good." - Delany.
Jag läste nyligen The Adventures of Alyx. Den är min favorit bland Russ-böckerna.

10 bra ryska böcker

I dag är det Rysslands nationaldag. Och därmed denna lista:

M. Agejev - Roman med kokain
Roman om en kokainmissbrukare åren runt oktoberrevolutionen.

Michail Bachtin - Rabelais och skrattets historia
Om jag ibland använder ordet karnevalisk lite för ofta så är det den här bokens fel. En litteraturhistorisk text om medeltida festspel och sånt.

Velimir Chlebnikov - Baklängesvärlden
En samling dikter och prosastycken av den främste av de ryska futuristerna. Som berättelsen Ka.

Aleksandr Fadeev - Förintelse
Fadejev (som hans namn oftare transkriberas) är mest känd för att han senare blev generalsekreterare i det sovjetiska författarförbundet. Vilket kanske inte får hans böcker att verka särskilt lockande. Men den här romanen från 1927 om ett partisanförband under inbördeskriget efter revolutionen är riktigt stark.

Nikolaj Gogol - Döda själar
Klassiker kan ibland kännas lite sega, men Döda själar är fortfarande en rolig och levande roman.

Ilf & Petrov - Tolv stolar
Sovjetisk humor när den är som bäst. Möjligen säjer det något om det sovjetiska samhället att denna dess mest framgångsrika satiriska roman riktar sin udd mot rikets medborgare snarare än dess makthavare.

Lev Rubinstein - Tiden går
Med undertiteln "ur Det stora kartoteket". Dikter och kortprosa nedskriven på kartotekskort. Som barndomsskildringen "Mor var rar" i 83 korta stycken.

Vladimir Sorokin - I det heliga Rysslands tjänst
Den bok på listan som jag läste senast. Utspelar sej i ett framtida Ryssland som isolerat sej från den dekadenta omvärlden. Huvudpersonen är en av den nya ordningens hejdukar. En smädesskrift om smädesskrifter.

Bröderna Strugatskij - Picknick vid vägkanten
Denna sf-klassiker handlar om ett område som, efter att rymdvarelser landat där och sen gett sej av, fått diverse underliga egenskaper. Det säjs att det mitt inne i den så kallade Zonen finns ett rum där ens innersta önskningar blir uppfyllda.

Nikolaj Tjernysjevskij - Vad bör göras?
Roman från 1860-talet som påverkat Zola, Strindberg, Dostrojevskij och många andra.
Men är bättre än de verk den inspirerat.

Gissa citat

Det Low Content Mode som Butter tar ordet har befunnit sej i ett tag ska förhoppningsvis snart upphöra. Men inte i dag.

I stället tar vi en citatgissningstävling.

Nedan finns 6 citat, ordnade alfabetiskt efter författaren till dem. Från B till. Som i så många tillfällen här i livet så är det en stor hjälp om man noga läst den här bloggen.

Svara i kommentarerna. Senast jag hade en sån här tävling så svarade 1 person. Får se om vi kan slå det imponerande rekordet. Fusk är tillåtet men då ni inte vinner något kanske lite underligt. Svar kommer på söndag.

1. "Jag har historien från en man, som berättar historier. Jag har sagt honom flera gånger att jag inte tror på hans historia.
'Ni ljuger', har jag sagt, 'ni luras, ni fantiserar, ni skojar.'
Det gjorde inget intryck på honom. Han berättade lugnt vidare, och när jag ropade: 'Ni lögnare, ni skojare, ni fantast, ni bedragare!' då såg han länge på mig, skakade på huvudet, log sorgset och sade sedan så tyst, att jag nästan skämdes: 'Amerika finns inte.'"

2. "It was such a truly wondrous spider. Jet-black, it was, its caudal region given over to silky ebony hair. Only its eyes flashed, but blackly too, like raw coal or iced soot - blackly, ah say, and only sometimes. But it always shunned me. Never once did ah see it move, in the coop. Never once did ah hear it bark."

3. "Men har det hänt er någon gång att spela, inte med en konkret person, en Ivan Ivanovitj, utan med ett kollektivt begrepp - till exempel världsviljan? Jag har gjort det och det spelet känner jag väl till."

4. "Jag visste att alla mina mått och steg var riktade mot människor, och tyckte själv det var löjeväckande. Men som alla faror hittills hade hotat från människor, gick det inte att ställa om sig så fort. Den enda fiende jag lärt känna i mitt förutvarande liv hade varit människan."

5. "Ack så svårt det är att vara vacker, när man är ful."

6. "Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren."

Tysta uppfinningar och ljudet av motorsågar i fjärran

"Silent Inventions and the Sound of Distant Chainsaws" (2008) av Henrik Samuelsson
Klicka på bilden för att se en större version.
Från Galerie Laurent Godin. Där man kan se ytterligare ett par av konstnärens tavlor.

LIGHT MAH FIRE

Del 55 av Rasmus Grans nätserie As small as a world and as large as alone, som jag är med och skriver, är nu uppe.
KLICKA HÄR för att läsa den senaste sidan. Nu med mer våld.

Födelsedagspojken

"Birthday Boy" med The Residents:

"Creaming eyes explode upon
An apple pirate toad
And if an injun ate a plate
I'd laugh and live abode"

Nervousness itself was shifting
Guests against the door,
"Forgive us dear, but, oh, baking beer
Is what we should be near."
"Bye," the bothered birthday boy said,
"Bye," the bothered birthday boy said,
"Bye or sell or bye."

Happy happy birthday to me
Happpy birthday to me

Från Duck Stab

Juni och annat på J

Boklesebloggen har kommit till bokstaven J i sin söndagslyrikskola. 3 frågor kring j:

1. Det är juni och forsommarstämning. Presentera en dikt som passar till årstiden.
Det får bli ännu en Stefán Hörður Grímsson:

Bild utan vägg

O i sommar tänker vi simma i den blåaste sjön på Island
och vi kommer att låta solen torka oss
och jag skall se på dig
men du skall se på vattnet
1981
Stefán Hörður Grímsson
övers. Inge Knutsson

2. Presentera en dikt av en poet på J.
Ett utdrag ur en dikt av Alfred Jarry:

O mitt huvud, mitt huvud, mitt huvud,
helt vitt under sidenhimlen!
De har tagit mitt huvud, mitt huvud
och placerat det i en téburk!
1894
Alfred Jarry
övers. Sture Pyk

3. Georg Johannessen var poet och professor i retorik. ved Universitetet i Bergen. Han kritiserade den vikt på hermeneutik och tolkning som läggs på poesiläsning. Hans egen poesi skulle inte behöva ha ett klart och tydligt budskap. Varför läser du poesi? Är det viktigt för dej att dikten ställer frågor och eller ger svar?
Jag läser poesi därför att jag tycker om att läsa poesi. Och jag tycker om att läsa både John Donne och John Ashbery. Både klara och tydliga dikter och såna som brukar anses som obegripliga. Vi behöver alla sorters poesi.

Skymning II

Vad tyst
fröet vinglar på virvlande vingar

en förgänglig natt om sommaren

Stefán Hörður Grímsson
1987
övers. Inge Knutsson
på svenska i Grímsson-urvalet Bilder utan vägg
Ursprungligen i samlingen Tengsl

Sverige, Sverige, Sverige

Apropå att det nyligen vart The Day Formerly Known As Svenska Flaggans Dag så har Lyran idag en trio med svenskt tema. Man ska berätta om tre bra svenska böcker som man läst sen förra The Day Formerly...
Nu håller jag inte alltid så noga reda på när jag läst böcker. Men dessa tre vet jag med mej att det var mindre än ett år sen jag läste.

Erik Beckman - Varifrån dom observeras
"'Rituella fadermord' gör varje morgon ny." Beckmans andra diktsamling (egentligen en långdikt) från 1966. I Samlade dikter. En rolig mycket erikbeckmansk dikt. Samlade dikter är en volym på 400 sidor och 7 diktsamlingar och utan att riktigt ännu läst hela så kan jag säja att det är en av de bättre böckerna i min boksamling.

Ulf Eriksson - Det försvunna rummet
Läste ut denna igår (detta kommer jag fortfarande ihåg). Jag kommer nog att skriva något mer om den. Men det är en samling trevliga post/moderna skräcknoveller. Som en (mer) litterär Ajvide.

Ola Larsmo - Jag vill inte tjäna
Medan jag har skrivit ett rätt långt inlägg om den här på länken. Jag har läst för lite av den svenska romanutgivningen 2009 för att ranka det årets bästa svenska roman. Men så vitt jag kan bedöma så var det den här.

(Rubriken till detta inlägg refererar till Verner von Heidenstams dikt "Sverige". Just att det är tre "Sverige" i början av dikten, något som helt rubbar rytmen, är en av de små detaljer som höjer den till ett äkta pekoral)

All Girl Summer Fun Song of the Week

"Video Game Heart" med All Girl Summer Fun Band


Oh don’t you know that it breaks my heart in two,
each time I hear you’re thinking of me.
And when it seems like you don’t really care,
Somehow it makes me think I love you.

These streets are too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.
This world is too straight for your video game heart.
So why don’t you just break some hearts.

Från deras andra fullängdare. Med det passande namnet 2

Citerat från veckans läsning

"'Jag är' hade vännen fortsatt 'på väg att svälla ut till en tunn blåsa kring den här tomheten, det uteblivna partyt i en förort till Madrid, det uteblivna ruset, den uteblivna kontakten med den niederbayerska skönhetens kropp i den varma kastiljanska sommarnatten."
Ulf Eriksson, ur "Karta" i Det försvunna rummet

"I don't wanna produce anything that smacks even remotely of 'How to Write Comics the Alan Moore Way"[...]it would be[...]irresponsible of me to instruct up-and-coming writers on how to write sickly extravagant captions like 'Dawn transformed the sky into an abbatoir'"
Alan Moore, ur Alan Moore's Writing for comics

10 bra svenska filmer

När man på denna Svenska Flaggans Dag sjunger om fornstora dar så menar man antar jag när Sverige var en ledande filmnation. Det är nu 100 år sen.
Men också senare har det gjorts en och annan bra svensk film. Som dessa tio:

Barnvagnen
Bo Widerbergs debutfilm är kanske inte hans bästa men har mest energi.

Den enfaldige mördaren
Hans Alfredssons filmatisering av sin egen En ond man (som är en rätt bra bok, hans bästa efter Gummitummen). Slutet får en att le, mordiskt.

Herr Arnes Pengar
Mauritz Stillers filmatisering av Selma Lagerlöfs kortroman med (nästan) samma namn. Filmen är bättre än boken. Visar varför Sverige var en ledande filmnation då för hundra år sen. Eller rättare 91 år sen.
Kaninmannen
Stig Larssons andra långfilm kom lite förvånande på DVD nyligen. Nu väntar vi bara på Ängel-dvdn.

Med kameran som tröst
Jag skrev om denna halvt dokumentära film av och om Carl Johan De Geer i samband med en varulvsfilmtopplista.

Myglaren
TV-film av Jan Myrdal och Rune Hassner från 1966. Den första svenska långfilmen producerad direkt för TV. Om skapandet av ett trivselforskningsinstitut.

Ping-pong Kingen
Jens Jonssons första långfilm har inte fullt samma kraft som hans tidigare kortfilmer (som du kan köpa här för en tia). Men den visar ändå att det finns hopp om den svenska filmens framtid. Trots allt.

Själen är större än världen
Stefan Jarls dokumentär om Ricky Bruch är en fängslande film. Också för oss som vanligtvis helt saknar sportintressse.

Sommarens tolv månader
Richard Hoberts TV-film från 1988 är en av de bästa svenska sf-filmerna. Hobert gjorde en del bra i början av sin karriär. Något den senare delen av hans ouvre lätt kan få en att glömma.

Sven Klangs kvintett
Det finns förvånansvärt många bra svenska filmer om dansband. Bara den här och Lars Molins Saxofonhallicken. Men två stycken är ändå förvånansvärt många.

10 bra danska filmer

Idag är det den danska nationaldagen. Eller grundlagsdagen då eftersom danskar alltid ska vara lite märkvärdiga. Förra årets Grundlovsdag hade jag en lista med 10 bra danska romaner. Nu finns det också andra konstformer. Så en lista med bra danska filmer istället verkar passande.

Atlantic Rhapsody - 52 myndir ur Tórshavn
Färöisk film av Katrin Ottarsdottir. Som titeln antyder utgörs den av flera korta berättelser. I en visas Nick Caves Your Funeral My Trial stolt upp.

Dark horse
Den danska titeln är Voksne mennesker. Gjord av den isländske regissören Dagur Kári. Men är på danska. Inte fullt lika bra som hans tidigare isländska film Noi albinoi. Men den har sina stunder och är en vacker film. Innehåller en av de bästa övergångarna från svart-vitt till färg i filmhistorien.

Direktören för det hele
Den här brechtska komedin är Lars Triers hittills bästa film.

Festen
Jag är lite kluven till Dogma-filmerna. Men den här av Tomas Vinterberg var den mest lyckade av dem.

Kunskapens träd
I Nils Malmros film från 1981 följs en skolklss i 50-talets Danmark under tre år. Malmros använde sej av en riktig skolklass som skådespelare. Och spelade in filmen under tre år. Att skådespelarna blir äldre under filmens gång ger något extra åt den här roliga och hemska filmen.
Quiet days i Clichy
Baserad på den flera gånger filmatiserade Henry Miller-romanen med samma namn. Jens Jørgen Thorsens film från 1970 är både på engelska, franska och danska (men mest engelska). Med musik av Country Joe McDonald.

La Passion de Jeanne d'Arc
Fransk stumfilm av den danske regissören Carl Theodor Dreyer. Såg den här första gången förra året. Det var en stor upplevelse.Tro, hopp och kärlek
Bille Augusts ungdomsfilm från 1984. 80-talet var en guldålder för den danska ungdomsfilmen

Vampyr
Dansk stumfilm av Carl Theodor Dreyer. Fortfarande en av de bästa vampyrfilmerna.

Vil du se min smukke navle
Film från 1978 av Søren Kragh-Jacobsen. Okej, sent 70-tal var också en guldålder för dansk ungdomsfilm.

Åtta länkar en lördag

Ny Scott Pilgrim-trailer
De flesta som är intresserade antingen av Bryan Lee O'Malleys serie eller Edgar Wrights filmer har säkert redan sett denna senaste trailer. Men den ser rätt lovande ut. Alison Pill som Kim Pine, trummisen i Sex Bob-omb, ser ut att passa i rollen.

Intervju med Alison Pill
Om rollen i Scott Pilgrim vs the world

Genom Iran i Delblancs fotspår av Lars Lönnroth
40 år efter att Zahak av Sven Delblanc kom ut så har Delblanc-sällskapet gjort en resa till Iran. Artikeln innehåller tyvärr en del klichéer. Som påståendet att Delblancs egenartade personlighet inte passade för politiskt skrivande.

Om Breathless av Godard

Om China Mieville och Swamp Thing
På en Swamp Thing-fansida samtalas det med China Mieville om hans planerade Swamp Thing-serie. Den kommer nu inte att bli av. Enligt rykten för att DC Comics beslutat flytta Träskmannen till samma serieuniversum som Läderlappen och Stålmannen och de bebor. Vilket illustrerar problemet med den amerikanska serietidningsmainstreamen. Mievilles version hade nog kunat bli intressant. Han har tidigare skrivit en kort Hellblazer-serie i ett jubileumsnummer av tidningen som jag skriver om här. Och novellsamlingen Looking for Jake innehöll en tecknad serie.

Chris Ware, Gävle Konstcentrum
"I utställningen ingår ett större antal originalteckningar, tryckta serier samt animerad film." Inte mycket mer information om utställningen som börjar 12:e juni. Men Ware kommer i alla fall till Gävle på vernissaget.

Space Girls del 2 - Escape!
Andra delen av Stacie Ponders sf-parodi.
Med Lena Headey.

Är vi då inte människor? - Om Doktor Moreaus ö av H. G. Wells

Det händer att böcker man inte tänkt på på en lång tid plötsligt gör sej påminda överallt. På senare tid har Doktor Moreaus ö av H. G. Wells dykt upp lite varstans i böcker jag läst och filmer/TV-serier jag sett. Framförallt två verk har fått mej att gå tillbaka till romanen. Dels Carmen Dog av Carol Emshwiller och dels Gene Wolfes novell "The Island of Doctor Death and Other Stories".
Den förra enbart för att den har vissa motiv och teman gemensam med Wells-boken. Medan den pojke som har huvudrollen i Wolfes novell läser en äventyrsberättelse som plagierar Wells historia.

Doktor Moreaus ö kom ut 1896. Efter Tidmaskinen men innan Världarnas krig. Med tidens tand kan en teman i berättelser framstå tydligare. Särskilt inom populätlitteraturen.
Så blir det idag svårt att inte läsa Tidmaskinen främst som en fabel om klassamhället och Världarnas krig som en om kolonialismen. Såna här läsningar kan ibland bli intressanta. Sven Lindqvist får ut en hel del av den koloniala läsningen av Världarnas krig och dess mottagande i samtiden i Nu dog du. Men det är också lätt att lager av berättelserna försvinner. Att Moreau och hans djurmänniskor motsätter sej en så pass direkt tolkning gör att jag tycker det är den intressantaste av de tre, även om det är svårt att argumentera för att det är den mest lyckade av dem rent litterärt sett.

Boken handlar alltså om Doktor Moreaus försök att förvandla djur till människor. I flera andra versioner av berättelsen, som i åtminstone två av filmatiseringarna, så omvandlar han också mot slutet djur till människor. Oftast drabbar detta berättaren - annars ovanligt inaktiv även för att vara en Wells-hjälte.
Att människor blir till bestar ses som mer fasansfullt i dessa svagare läsningar. Och i skräckgenren i stort är det också det vanligare hotet. I romanen är det emellertid detta huvudpersonen först tror att Moreau håller på med. När det går upp för honom att doktorn försöker göra människor av djur istället för vice versa så presenteras detta som någonting mycket mer skräckinjagande.

Anledningen till detta är historiens religiösa aspekt. Det oerhörda i att på detta sätt förändra, skriva om skapelsen. Moreau är en gud för den av honom skapade nya rasen. En förvisso orättvis gud som ger sitt folk lagar som han inte själv åtlyder. Dessa lagar som djurmänniskorna bygger en religion kring är till för att de inte ska återfalla i djuriskt beteende.
Ett påbud lyder "Inte äta kött eller fisk; så lyder lagen. Är vi då inte människor?"(övers. Roland Adlerberth). En annan "Inte jaga andra människor; så lyder lagen. Är vi då inte människor?" Den senare lagen kommer att medverka till Moreaus fall.

Skildringen av djurmänniskornas mötessamlingar är den starkaste delen av romanen. En annan aspekt som ofta ses som en av bokens svagheter är själva vagheten i omvandlandet av djuren. Denna vaghet är snarare en styrka. Moreaus labb kallas för "Smärtans hus" av djurmänniskorna. Smärtan i sej tycks vara huvudingrediensen i Moreaus experiment. Vilket kanske är vetenskapligt nonsens men rätt suggestivt.

Förutom den religiösa aspekten så anknyter boken till samma teman som övriga verk av Wells från denna tid. Om än inte lika självklart som den marsianska ockupationen i Världarnas krig så kan också Moreau läsas som en kolonial figur. En Prospero.

Det finns fler lager. Om romanen är lite svagt uppbyggd med sin trötta variant av det återfunna manuskriptet så har den ett starkt slut. Ett slut som liksom Wolfe gör en skräpkulturversion av Doktor Moreaus ö är en slags populärfiktionvariant av slutet på sista delen av Jonathan Swifts Gullivers resor. Ett slut som stärker den fråga om vad som kännetecknar en människa som klingar genom texten och som, mer än Wells ambivalenta syn på vetenskapen, gör att den än idag talar till en.

Städer

Lyrans senaste tematrio handlar om böckerer med städer i titeln.

L. Frank Baum - Smaragdstaden i Oz
Den sjätte av Oz-böckerna. Och den första jag läste. Vilket kan vara anledningen till att jag tycker det är den bästa i serien. Skildrar olika delar av sagolandet och dess märkliga innevånare. On the road in Oz lär ha varit en titel Baum övervägde. Samtidigt som våra hjältar reser runt i landet planerar Roquat den Röde som bor somewhere way below the rainbow att invadera landet.
Jag funderar på att ha en temavecka snart igen. Om Oz.

Per Odensten - Gheel
Gheel är en stad i Belgien som specialiserade sej på att vårda sinnessjuka. Denna roman från 1981 utspelar sej i Blekinge. Med början i 1910-talet sträcker sej denna bok över tre decennier. Och kretsar kring Sanktuariet och det samhälle som växer kring anstalten. En brett upplagd roman som hyllades av kritiker, var en försäljningssuccé och översattes till flera språk.

Boris Vian - Hösten i Peking
Har i och för sej inget med Peking att göra. Jag skrev om den här franska klassikern i en tidigare trio:
"En absurd berättelse om ett järnvägsbygge. Om vännerna Anne och Angel och flickan Rochelle. Med märkliga motton och Passager där berättaren riktar sej direkt till läsaren:
'Nu är det dags att stanna upp ett slag, för berättelsen kommer att bli tilltrasslad och få normala kapitel. Man kan förstå varför: vi har redan en flicka, en söt flicka. Det kommer att dyka upp andra, och ingenting kan få någon varaktighet under såna förhållanden. Otvivelaktigt vore det oftast lyckligt om det inte vore så; men det måste bli sorgligt när flickor är med i spelet; inte så att de älskar det sorgliga - säger de åtminstone - men det följer de i spåren.'"

10 bra italienska böcker

Italiens nationaldag firas som är brukligt med en lista:

Vitaliano Brancati - Den vackre Antonio
Roman från tidigt 50-tal om Antonio som bor i en siciliansk by och tyvärr är impotent. Det är en komedi, mer eller mindre.

Italo Calvino - Om en vinternatt en resande
På jakt efter en roman han läst ett kapitel av får huvudpersonen tag på ett kapitel ur en annan roman. Jakten efter denna roman leder honom till ytterligare en ny roman... Calvinos roligaste bok.

Dante - Paradiset
"En fri man lider hellre hungerdöden/än att han rör vid en av tvenne rätter/på samma avstånd och som frestar lika,/och lammet, som är trängt från ömse sidor/av glupska vargar, darrar för dem båda;/och mellan tvenne hjortar tvekar hunden." (övers. I. Björkeson)

Dario Fo - Gycklarens teater
Ett urval av pjäser och monologer av Fo. Bland annat texter ur Mistero Buffo. Som monologen om Bröllopet i Kanaan. Mistero Buffo utgår från en medeltida komedianttradition. Och borde finnas på svenska i sin helhet. Det gör den inte.'

Antonio Gramsci - Brev från fängelset
Som jag skrivit tidigare: "Den italienske kommunistledaren sitter i fängelse under Mussolini och skriver brev till sin hustru och sina söner. Han uppmanar sönerna som han aldrig mer kommer att träffa att läsa Kipling, särskilt fablerna. Och säjer att de ska tänka på igelkottarna. Hur de större igelkottarna hjälper de mindre, rullar fram fallfrukt till dem.
Gramsci finns förvånansvärt lite av på svenska. Mycket av hans viktigaste arbeten skrevs under fängelsetiden. De här breven handlar dock inte i första hand om Gramscis teorier utan man för möta människan Gramsci." Kom i nyutgåva 2007.

Niccolò Macchiavelli - Diskurserna
Machiavelli må vara främst känd för Fursten och Komedierna (de senare har som bekant gjort ordet machiavellisk synonymt med skämtsam). Men Discorsi (inte heller på svenska) är hans främsta verk. Fast om du läst Fursten så ska du vara beredd på att den i stort sett finns med i diskurserna. Om du inte läst Fursten skulle jag rekommendera att hoppa över den och läsa Diskurserna istället. Och Komedierna.

Pier Paolo Pasolini - Gramscis aska
Dikter. Pasolini var en poet som ibland också gjorde filmer.

Ruzante - Dialoger
Denne italienske 1500-talskomediantens dialoger tillhör den folkliga teatertraditionens största klassiker. Till skillnad från en del andra klassiska komedier (I'm looking at you Moliere) är Ruzante fortfarande rolig. Egentligen skrev han mest på pavanska. En dialekt i Venedig. Volymen Dialoger innehåller, förutom den svenska översättningen, den pavanska originaltexten och en italiensk översättning. Vilket gör att den kan kallas Dialoghi på bibliotek och liknande.

Antonio Tabucchi - Påstår Pereira
Var väldigt populär när den kom. Fortfarande rätt kul.

Simona Vinci - Om barnen vet man ingenting
Den nya italienska litteraturen får representeras här av denna roman (kom 1997 och är därmed vad jag brukar kalla rykande färsk). En ömsom vacker, ömsom hemsk skildring av en grupp barn och deras lekar. Slutet på boken kan vara obehagligt att läsa.

Ingen utgång

"No Exit" (1989). Skulptur av Louise Bourgeois 1911-2010.

Små problem och praktiska övningar

Ur SMÅ PROBLEM OCH PRAKTISKA ÖVNINGAR av Jean Tardieu

Antag en vägg. Vad händer bakom den?

Vilken är den längsta vägen från en punkt till en annan?

När ni talar om oändligheten, hur många kilometer kan ni då tillryggalägga utan att bli trött?

Mät i tiondels sekunder hur lång tid det tar att uttala ordet >>evighet>>.

Geografi. Vart skulle Seinefloden utmynna om dess källor var benägna i Pyrenéerna?

Vardagsliv. Om ni visste att ni är odödlig, hur skulle ni då inruta er dag?

Personlighet. Antag att ni inte existerar och hitta ställföreträdare åt er.

Rum och tid. En tjugoårig flygare flyger jorden runt så snabbt att han >>vinner>> tre timmar varje dag. Hur lång tid behöver han för att hinna tillbaka till åttaårsåldern?

Aritmetik. Medan Nollan är borta, leker lilla Ettan kurragömma med lilla Tvåan. Hur många är de?

Språk. Upprepa ett ord tills det förflyktigas och analysera det som blir kvar.

översättning Ilmar Laaban. (Uppenbarligen finns det fler problem och övningar av herr Tardieu. Men dessa är de enda som finns översatta i Laabans Skrifter I. Poesi)