Läst i januari

Chilling Adventures of Sabrina Vol 1 av Roberta Aguirre-Sacasa (text) och Robert Hack och Jack Morelli (bild)
Efter att Afterlife with Archie där tonårsseriehjälten Ackes stad Riverdale drabbas av zombier blev populär så kom denna andra ungdomsserie omgjord till skräckserie från Archie Comics. Sabrina, tonårshäxan, är mer känd från tv-serien men var från början en tecknad serie.
Den här är inte lika underhållande som Afterlife with Archie. Skämtet med den var att den berättade historien allvarligt men med figurerna från skämtserien. Det gjorde att den kändes ny för att vara en zombieserie. Men en skräckberättelse med en ung häxa i huvudrollen är något man läst och sett många gånger förr.

Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg
Essäsamling. Recension kommer snart.

Nyckelroman av Agneta Klingspor
Jag tyckte bättre om den här än den tidigare Inte skära bara rispa (de två böckerna finns utgivna tillsammans i pocketboken Dagböckerna 1962-1992). Kanske för att jag inte hade de förväntningar som kommer med att läsa en bok som brukar finnas nämnd i litteraturhistoriska översikter.

Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón
Bokcirkelbok. Vi ska diskutera den i kväll.

Transformers vs G. I. Joe Vol. 3 av Tom Scioli (text och bild) och John Barber (text)
Det sista albumet i denna mycket märkliga serie. Här visar sej jorden vara en förklädd robot.

Kärlek i Europa av Birgitta Stenberg
Självbiografisk berättelse.

Necessity av Jo Walton
Avslutande delen i en fantasytrilogi där gudinnan Athena bildar Platons stadsstat med hjälp av tidsresor och robotar.
På sätt och viss den svagaste delen men jag tyckte om slutet.

Saga vol. 7 av Brian K. Vaughan (text) och Fiona Staples (bild)
Kanske den mest deprimerande delen i d3n här spaceoperaserien. (Den här, liksom albumet nedan, har inte kommit ut i albumform än. Jag läste den i lösnummer-formatet.)

Jughead vol. 2 av Chip Zdarsky (text) och Ryan North (text) och Derek Charm (bild)
Även här är Sabrina tonårshäxan med.

Citerat från veckans läsning

"Hur typiskt för denna massa av svenska medelklassens familjenamn, bildade av namn på naturföremål — oftast av namn på två naturföremål, som äro varandra så främmande som möjligt. 'Nordkvist' — vad har ett väderstreck att göra med en kvist?"
ur Den allvarsamma leken av Hjalmar Söderberg

"När jag inte kan skriva igen drömmer jag detta:
  Konstnären P.O. Ultvedt (känner honom inte) säger till mig att han skapat allt femton minuter före vernissagen. Alla trådar samlas till en punkt i uttrycket. Jag säger att mitt skapande tar lång tid, ibland känns utnött och tradigt.
  Nästa natt läser jag Jan Myrdals texter och han kysser mig. Han har en mycket skön varm mun. Jag blir alltså kysst av den 'rationelle' Myrdal och samtalar med den lekfulle Ultvedt. Senare får jag reda på att de har samarbetat i FiB/Kulturfront. Den rationelle visar sig vara sensuell och den lekfulle passande för samtal."
ur Nyckelroman (i samlingspocketen Dagböckerna 1962-1992) av Agneta Klingspor

John Hurt (1940-2017) i Krapps sista band

Scen ur Krapp's last tape
ur TV-versionen av uppsättningen med John Hurt som Krapp.

Tarzan — apornas son av Edgar Rice Burroughs

"Först försökte Tarzan peta loss de små figurerna från sidorna, men han märkte snart att de inte var verkliga. Många av bilderna kände han inte igen — tåg, hästar, kor och hus låg utanför hans erfarenhet. Men ännu konstigare var de små svarta bilderna som stod bredvid de färglagda. Han trodde att det måste vara något slags underliga skalbaggar, för många av dem hade ben."
övers. John-Henri Holmberg

Det säjs att en kvinna som skulle ärva Edgar Rice Burroughs pengar en gång kallade hans böcker för eskapistiskt nonsens i tron att det var så Burroughs själv betraktade dem. Burroughs gjorde då henne arvlös. Han trodde på sina skapelser Tarzan och John Carter och kanske är det en anledning till att de (eller åtminstone Tarzan) överlevt.

Tarzan — apornas son handlar som du nog vet om ett barn som uppfostras av apor. Han växer upp och hittas av en grupp upptäktsresanden som tar med honom hem till England.
Burroughs kom att skriva 24 böcker om Tarzan. Böckerna filmades. Och många har försökt kopiera konceptet (som George Bruce i "Scream of the Condor" där en man blivit uppfostrad av gamar — novellen är lika fånig som den låter).

Tarzan betyder i boken "vitt skinn" och visst märks det att boken kommer från en annan tid (1912 för att vara exakt). Senaste filmatideringen försökte ändra om historien till en anti-kolonial berättelse. Men ursprungsberättelsen är i högsta grad en kolonial myt. Vilket gör det intressant att läsa den i ett postkolonialt perspektiv.

Kanske är filmerna numer populärare än böckerna. När skribenter som Edward Said eller Sven Lindqvist skriver om Tarzan så är det Johnny Weissmullers Tarzan de främst skriver om. Men boken är också rätt fängslande.

Tarzan är kanske inte stor litteratur men när Tarzan upptäcker världen ser läsaren den också ibland med nya ögon. Som i citatet överst där bokstäver beskrivs som nån slags underliga skalbaggar. Eller i novellen "The God of Tarzan" där Tarzan får höra talas om konceptet Gud: "If he met God, Tarzan would be prepared. One could never tell whether a grass rope, a war spear, or a poisoned arrow would be most efficacious against an unfamiliar foe. Tarzan of the Apes was quite content-if God wished to fight, the ape-man had no doubt as to the outcome of the struggle."

Utgåvan jag har är något förkortad. Det ska finnas en svensk oavkortad översättning. Men jag märkte inte att jag missade något.

Citerat från veckans läsning

"hade fader Fernando i sista sekunden bestämt sig för att byta ut jag vet inte vilket Korintierbrev mot en kärlekssonett av en viss Pablo Neruda, som några av herr Aguilard gäster kallade kommunist och förhärdad bolsjevik, medan andra letade förtvivlat i mässboken efter de sällsamt vackra hedniska stroferna,"
ur Vindens skugga av Carlos Ruiz Zafón, övers. Yvonne Blank

"Jag vill skrapa mitt språk så rent att det bara återstår helt genomskinliga, tunna och kristallhårda bokstäver. Allt annat ska ligga övergivet framför mina fötter."
ur "Ashes of Europe calling" i Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg

John Watkiss 1961–2017

ur "Soft places" eller The Sandman 39 av Neil Gaiman (text) och John Watkiss (bild). Finns i Sandman-albumet Fables and Reflections.

Citerat från veckans läsning

"Om vi reser oss upp från allt detta och tittar ned på det som om det vore en karta, så ser vi alla delar som fogas ihop till den samtid vi har."
ur "Glitter and gold" i Och en konung trädde in i mörkret av Mattias Jeschko-Edberg

"When a Heptapod B sentence grew fairly sizable, its visual impact was remarkable. If I wasn't trying to decipher it, the writing looked like fanciful praying mantids drawn in a cursive style, all clinging to each other to form an Escheresque lattice, each slightly different in its stance."
ur "Story of your life" av Ted Chiang

Lässtatistik 2016

Jag läste 137 böcker 2015. Och 145 böcker 2016. Det låter som om jag läste mer förra året än förrförra året. Men ökningen består framförallt av seriealbum. Tar man bort seriealbumen så läste jag fler böcker 2015 än 2016. Vilket visar på ett av problemen med att räkna lästa böcker. Seriealbum går i allmänhet fortare att läsa än romaner. Populärlitteratur går fortare än tjocka klassiska ryska romaner.
Nu skriver jag inte upp böcker främst för att tävla med mitt forna själv eller med någon annan.
Jag tycker det är bra att ha översikt över vad jag har läst.

Förra året läste jag 95 böcker och 49 seriealbum. Av böckerna (utan seriealbumen) var 53 % skrivna av kvinnor, 46 % män, 1 % blandat.
53 stycken, mer än hälften var från Sverige. 13 från Förenta staterna. 7 från Danmark. 13 från övriga europeiska länder. 4 från Kina. 2 från Kanada. 3 från övriga utomeuropeiska länder. Här känner jag att jag skulle kunna bättra mej lite.

Den författare jag läste flest böcker av var Gun-Britt Sundström: Åtta böcker (och en översättning).

Bästa jag sett, läst och hört 2016, del 2

Bästa filmer
I början av 2016 så skrev jag här på bloggen upp vilka filmer och tv-serier jag hade sett. Så som jag har gjort med böcker sen några år tillbaka. Men efter två månader kom jag av mej. Det gör att jag inte har lika bra koll på vilka filmer jag sett som vilka böcker jag läst. Men här nedan är tio bra filmer jag såg 2016, alfabetiskt efter titeln:

A Bagful of Fleas
Cinemateket hade en Vera Chytilova-serie. Den här kortfilmen (45 min lång) är en av hennes första filmer. Om en grupp unga kvinnliga fabriksarbetare.

Dope
Komedi om ett par vänner som har ett rockband tillsammans. Hjälten är en afroamerikansk nörd. Filmen är bäst innan intrigen (knark på avvägar, bitcoins) drar i gång.

Frances Ha
Charmig svartvit komedi.

Frank
Om ett rockband där sångaren hela tiden går omkring med ett papphuvud på huvudet. Sångaren spelas av Michael Fassbender. På DVD:n citeras en recensent som skriver att "Fassbender gör sitt livs huvudroll". Vilket man kanske kan se som en pik.

Girlhood
Celiné Sciamma.

Ida
Polsk film om en ung kvinna som i början av 60-talet försöker få reda på vad som hände med hennes judiska föräldrar.

Inside Llewyn Davis
Bröderna Coens film handlar om en folksångare på 60-talet.

Mad Max: Fury Road
Årets bästa B-film.

Pearls of the deep
I Cinematekets Chytilova-serie. En episodfilm med flera tjeckiska regissörer. Alla filmerna bygger på noveller av Bohumil Hrabal.

Zero Theorem
Sci fi-film av Terry Gilliam som är mycket gilliamsk.

Bästa seriealbum
Jag läste rätt mycket serier förra året. Mer än jag brukar. Nedan är tio av de bästa albumen, i alfabetisk ordning efter manusförfattarens efternamn (vilket är orättvist, teckningarna är minst lika viktiga för de flesta av serierna nedan):

Are you my mother? av Alison Bechdel
En slags fortsättning på Bechdels Husfrid (Fun home). Den handlade om Bechdels far. Medan denna handlar om hennes mor. Men också om litteratur och psykologi.

Lucille av Ludovic Debeurme
Sorgsen fransk serie. Finns en uppföljare som jag införskaffat men ännu inte läst.

Bitch Planet Vol 1: Extraordinary Machine av Kelly Sue DeConnick (text) och Valentine De Landro (bild)
Om en framtid där kvinnor är ännu mer förtryckta än i dag och kviannor som inte lyder skickas till ett fängelse i rymden: Bitch Planet. Som en blandning mellan Margaret Atwoods Tjänarinnans berättelse (DeConnick har nämnt Atwood bland sina förebilder) och en gammal b-film om ett kvinnofängelse. Varje nummer av serietidningen har en feministisk essä som extramaterial.

Injection Vol 1 av Warren Ellis (text) och Declan Shalvey (bild)
Warren Ellis bästa på länge.

Sandman: Overture av Neil Gaiman (text) och J. H. Williams III
Sandman-prequel. Typ Sandman in space.

My dirty dumb eyes av Lisa Hanawalt
Märkliga skämtserier.

Marble season av Gilbert Hernandez
Barndomsskildring.

Opus av Satoshi Kon
Metafiktiv manga av han som gjorde filmerna Paprika och Tokyo Godfathers.

Paper Girls vol. 1 av Brian K. Vaughan (text) och Cliff Chiang (bild)
Om en grupp tolvåriga flickor på 80-talet vars värld invaderas av märkliga tidsresenärer. Mycket som gör att serien funkar hängr på Chiangs teckningar. Men Vaughan vet också, här som i sin serie Saga, när han kan förlita sej på tecknaren.

Jughead vol. 1 av Chip Zdarsky (text) och Erica Henderson
Det här är en serie med Archies (Acke på svenska) bäste vän Jughead (Sopprot på svenska). Acke är en amerikansk skämtserie som funnits i flera decennier. Den här versionen är roligare än man skulle kunna tro. Zdarskys version av Howard the Duck är bättre än man skulle kunna tro. Men hans Sopprot är jämnare.

Bästa jag sett, läst och hört 2016, del 1

Bästa böcker
Under 2016 läste jag en massa böcker. Men inte så många som kom ut 2016. Listan nedan är de bästa jag läste under året. De flesta av dem skrevs andra år (och jag har bara tagit en bok per författare).

Bästa böcker (alfabetiskt)
Jane Eyre av Charlotte Brontë
Tyckte särskilt om början på romanen.
Sånger och formler av Katarina Frostenson
"vad jag skulle vilja vara min bok/få ligga i dina händer/när du håller i mig, ser ut med din blick som är ljus eller sträng"
djupa kärlek ingen av Ann Jäderlund
Samling med poesi med irriterande typografi publicerad de senare åren i diverse tidskrifter och tidningar.
Jag rör mig mot en nollpunkt där allt är du av Kristian Lundberg
Poetik (och en del poesi). "Jag städar mina bokhyllor, försöker skapa ett system, en ordning.
Det är omöjligt, naturligtvis."
Maken av Gun-Britt Sundström
Sundström var den författare jag läste flest böcker av förra året. Jag hade inte läst henne förut. Årets bästa upptäckt.
Århundradets kärlekshistoria av Märta Tikkanen
Ibland kan kulturdebatter vara bra för något. En av årets debatter fick mej att läsa denna.
Anna Karenina av Lev Tolstoj
Ibland funderar jag på att lägga ett år på att bara läsa klassiker jag inte läst. Men de skulle väl inte alla vara lika bra som denna. (Bilden nedan är mitt exemplar av Anna Karenina som har tillhört min mor, min mor tyckte visst inte om omslaget till utgåvan utan klistrade på en teckning gjord av mej när jag var liten.)

Dykungens dotter av Birgitta Trotzig
Fast den här klassikern var ju också bra.
The Just City av Jo Walton
Fantasyroman om hur gudinnan Athena bygger Platons samhälle från Staten med människor (och robotar) från olika tider.
Lenins kyssar av Yan Lianke
Kinesisk roman om en by befolkad av funktionshindrade. Slurkarna i boken är de helhållna (som folk utan funktionsnedsättningar kallas här). Något som är lätt att relatera till.

Bästa skivor
Albumen är dock skivor som kom ut 2016. Tror jag i alla fall. Nån från 2015 kan ha slunkit med. Jag gjorde en sån där spotify-spellista med 18 låtar från 2015 och 2016.

De tio bästa albumen 2016, alfabetiskt:

Big thief - Masterpiece
Nån slags folkrock. Vackert.
Stanley Brinks & The Kaniks
Stanley Brinks har gjort en skiva samman med ett norskt folkrockband. Inte riktigt lika bra som skivorna med Stanley Brinks & The Wave Pictures. Men bra.
Nick Cave & The Bad Seeds - Skeleton Tree
Det är sällan jag inte tycker att en Nick Cave-skiva tillhör det årets bästa skivor. Men det här var en av hans bästa på länge.
Chance the rapper - Coloring book
Leonard Cohen - You want it darker
"I'm leaving the table/I'm out of the game"
Dexys - Let the record show
Kevin Rowlands gör irländska sånger och soulklassiker.
P. J. Harvey - The Hope Six Demolition Project
Angel Olsen - My woman
Daniel Romano - Mosey
Nån slags country.
Kate Tempest - Let them eat chaos
Fast jag har lyssnat mer på 2014 års Everybody down som jag också hörde först 2016.

I morgon kommer listor med seriealbum och filmer.

John Berger 1926 - 2017

"Om det gått att sätta ett namn på allt som händer skulle vi inte behövt några historier. Som livet är här överträffar det våra ordförråd. Ett ord saknas och historien måste berättas."
ur En gång i Europa av John Berger, övers. Steve Sem-Sandberg
Foto av Jean Mohr