Butter tar till lov

Så god jul och all makt åt nisseråden.

Veckans aforism(av Ilf)

Ack så svårt det är att vara vacker, när man är ful.

Bitter withy

I dessa julsångstider finns det en julsång man hör för sällan: The Bitter Withy.
I den frågar jesusbarnet jungfru Maria om han får gå och spela boll. Maria säjer att ja det kan ha få göra om han inte ställer till några hyss.
Den unge Jesus möter tre finklädda gossar och frågar om han får leka med dem.
De hånar honom säjer att han är en fattig jude som fötts i ett stal medan de är fint folk.
Jesus gör en bro av solens strålar och går over en flod på denna. Rikemansbarnen följer efter faller genom och drunknar.
De tre döda barnens mödrar springer till jungfru Maria och klagar och jesus barnet får sej ett kok stryk av jungfrumodern.
Bitter Withy har spelats in av bland andra A. L. Lloyd, Maddy Prior samt the Young Tradition.

Veckans dikt

Saker av Eugène Guillevic

Skåpet var av ek.
Och det var inte öppet.

Kanske skulle det ha fallit döda ur det.
Kanske skulle det ha fallit bröd.

Många döda.
Mycket bröd.

(1942)
översättning Lars Gustafsson

Gravstenar på fiktionens kyrkogård

Nu när året närmar sej sitt slut verkar det lämpligt med en lista med fem gravstenar, epigram ur litteraturens värld.

5. "Er lilla Aimée viftar på svansen i himlen i dag och tänker på er"

Detta meddelande som protagonisten i Evelyn Waughs Den käre bortgångne låter sända årligen till sin rival mr Joyboy efter att de gemensamt gjort av med liket till den dam de rivaliserade om är egentligen ingen gravsten och har alltså inget på denna lista att göra vilket den förlorar lite poäng på.(Den käre bortgångne har förresten en väldigt bra sista mening.

4. "Inte ens världsalltets skapare visste vad mannen skulle säga härnäst.
Kanske var mannen ett bättre världsallt i dess begynnelse.
R.I.P"

Så står det på en gravsten i slutet av en roman av Kilgore Trout i Kurt Vonneguts roman Morgonmål för mästare.

3. "She saved the world.
A lot."

Buffys gravsten som liksom gravstenen i Trouts roman utgör kulmen på den femte Buffy-säsongen. Buffy the Vampire slayer fortsatte i två säsonger till utan att gravstenen syntes till.

2. Jag behöver ingen gravsten

Jag behöver ingen gravsten, men
vill ni ändå resa mig en,
önskar därpå ristat:
han gjorde förslag.
Vi har verkställt dem.
En sådan gravskrift skulle
hedra oss alla.

Dikt av Bertolt Brecht översättning Anders Aleby

1. "Bugger this. I want a better world"

Något av en syntes av Buffy- och Brechtexemplet. Mark Millar låter detta stå på Jenny Sparks gravsten i Millars fortsättning av Warren Ellis Authority som slutade med att Jenny Sparks det tjugonde århundradets ande(spirit) dog den 31a december 1999 efter att ha räddat mänskligheten genom att avrätta Gud "american prison style".

De fem bästa slutmeningarna

December är listornas månad.
Här en lista på de fem bästa sluten i litteraturen

"There has been joy. There will be joy again."
ur Alfred Besters Ensam mot universum

"De lär Jean-Paul Sartre att simma och lever lyckliga i alla sina dagar."
ur Jane Magnussons Esther Williams

"-Jamen, vad har du då gjort?
-Jag har blivit gamlare."
ur Raymond Queneaus Zazie

"Om än ingenting har hänt och allt är som förr."
ur Arne Sands Ljugarstriden
och
"Livet; en barnlek för Monsieur."
ur Jean-Philippe Toussaints Monsieur

En ny tunn liten pynchon

Apropå på anxiety of influence(eller hur det stavas) så har John Clute en artikel om moorcocks inflytande på pynchon i nya science fiction weekly(http://www.scifi.com/sfw/books/column/sfw14197.html)- fast jag är inte säker på att han menar att detta inflytande är direkt.
De verk av Michael Moorcock som Clute tar upp var en gång väldigt inspirerade av Pynchon främst "V".
I det av Michael Moorcock redigerade sf-magasinet New Worlds fanns i början av sjuttitalet många noveller som var starkt Beckett-influerade. I Samuel Beckets 80-talsproduktion finns åtminstone två noveller som ser ut att passa in i New Worlds.
Det är inte omöjligt att Beckett hade influerats av New Worlds men det är troligare att den gemesamma inspirationen i sammanhanget var den yngre Beckett.
John Clutes artikel är intressant vilket hans kolumn ofta är fast den är gömd i sci fi channels webzine.

Joanna Newsom och Ys och Alan Stivell och Ys

Joanna Newsoms nya skiva heter Ys. Ys är som bekant också titeln på första spåret på Alan Stivells Renaissance de la harpe celtique från 1971.
Newsoms nya kan rekommenderas liksom Stivells klassiker men varför Ys?
Ys är inte som man kanske skulle kunna tro en harpterm(båda skivorna är med harpa som huvudinstrument) utan en från en bretagnesk legend om en atlantisliknande by ibland kallad Ys ibland Is ibland Kér-Ys.
Det finns en gammal volym med bretagneska sånger om Ys. Denna utgår Stivell från i sin Ys. I denna svit av improvisationer är Stivell också påverkad av en amerikansk gitarr- och banjo-teknik kallad picking. Joanna Newsom hämtar också ur denna mindre hippa tradition men snarare i sång än i harpteknik. Mest tydligt är detta inflytande i förra skivans Texas Gladden-"cover": Three little babes.
Joanna Newsom säger sej i intervjuer(som till exempel här http://www.zoilus.com/documents/in_depth/2006/000881.php )inte ha känt till Stivells Ys.
Denna förnekan (troligtvis genuin) av inflytande behöver man inte vara Harald Bloom för att finna märkvärdig.
Medvetet eller inte så är 71 års Ys en föräldratext till vårt års Ys. Om än bortglömd och nedsjunken.)
Att grundmyten handlar om en dotter som förråder sin far och sin tradition genom att stjäla en nyckel skulle Bloom säkert kunnat göra någonting av.

Den eviga återkomsten

Efter att ett okänt antal personer begärt det så är butter nu åter tillbaka i blogosfären.