Läst i december

Olav H. Hauge: Gängelstrån
Norska dikter. Urval utgivet i ellerströms lilla serien. Riktigt bra.
"Och radion lovar/mer snö./Och mer//bomber i Vietnam."

Ismaïl Kadaré: Drömmarnas palats
Albansk roman. En av tre av Kadarés böcker som kommit i nyutgåva nyligen. Jag planerar att skriva något om dem.
.
Marie Lundquist: En enkel berättelse
Dikter. Om språk och sånt. "Du lägger din första bokstav i min hand och ber mig mjölka den."

Terry Pratchett: The light fantastic
Andra boken i Diskvärlden-serien. Lite en upprepning på den första. Men jag håller på med den tredje som är bättre.

Robert Silverberg: Dying inside
Sf-roman från 70-talet. Läste den därför att det är en av böckerna som nämns i Waltons roman nedan och jag kom på att jag hade den i hyllan. Om en man som kan läsa tankar.

Michail Sjisjkin: Venushår
Rysk roman. Good shit.

Jo Walton: Among others
Bok om en flicka som läser sf-böcker. Och kan se älvor.

Årets sista månadslista. Funderar på att göra upp nån slags statistik. Jag har inte bestämt mej än för om jag kommer att fortsätta skriva upp vad jag läst nästa år.

Citerat från veckans läsning

"'I'm not sure I like books,' said Esk conversationally. 'How can paper know things?"
ur Equal rites av Terry Pratchett

"Glansen hade, i ärlighetens namn, en förmåga att framkalla en oroande tvetydighet hos en. Det skulle vara skönt att säga att glansen aldrig attraherade en."
ur De vackra är ännu inte födda av Ayi Kwei  Armah, övers. Jan Ristarp

Samuel Becketts tio bästa

Samuel Beckett dog den tjugoandra december för tjugofem år sedan. Detta uppmärksammar vi med en lista över hans tio främsta verk i, någorlunda, kronologisk ordning:

Proust
Becketts essä om Proust är ett verk där flera av hans återkommande teman visar sej. Man kan tänka sej Marcel Proust som en figur i Becketts romaner. "Att andas är en vana. Att leva är en vana." Om man bortser från att det är Beckett som skrivit texten går den ändå att läsa som en intelligent text om Proust.
Utgiven i BLMbiblioteket. En serie böcker med essäer som kom på 60-talet redigerad av Daniel Hjorth och Lars Gustafsson.

Molloy-trilogin
Molloy, Malone dör och Den Onämnbare. Utgiven i samlad volym under namnet Trilogin (vilket, då man brukar tala om tre trilogier av Beckett, kanske är lite tveksamt). Länken går till ett längre och om jag får säja det själv rätt så bra inlägg om böckerna.

I väntan på Godot
Pjäsen var något nytt när den kom och den håller än. Kanske är detta det av Becketts verk där det något paradoxala släktskapet med den karnevaliska traditionen kommer fram tydligast.

Slutspel
Det karnevaliska hos Beckett kommer genom Shakespeare som tydligt påverkat Slutspel. Om Hamm och hans tjänare Clov som rullar runt honom. Och om Nagg och Nell som bor i två soptunnor. En pjäs som visar att absurdism-stämpeln inte riktigt räcker för att täcka Becketts pjäser. De långa monologerna mitt i den knapphändiga handlingen gör detta till minst lika mycket en pjäs om människornas villkor som den Kung Lear den stundom liknar.

Krapps sista band
Utspelar sej i framtiden. Eller snarare, när någon påpekade att de band som Krapp spelar in och lyssnar på under pjäsens gång inte skulle ha funnits i Krapps ungdom så löste Beckett det med en enkel scenanvisning om att pjäsen utspelar sej 15 år i framtiden.

Lyckans dar
Tvåaktaren Lyckans dar (Happy days) är en monolog framförd av en kvinna, Winnie, till hälften nedsjunken i sand. I andra akten har hon sjunkit ytterligare, något som inte verkar bekymra pjäsens Winnie.

Nog, Slut på fantasin fantisera och Bing
Dessa tre kortare texter (på svenska med ett antal Texter för ingenting i volymen Kniv av nej) beskrivs ibland som Becketts mellantrilogi. Tillsammans med romanen Hur det är är det Becketts otäckaste texter.

Inte jag
Not I. En monolog framförd, med hjälp av belysning, av en mun rabblande en lång text. Anses som en av de svåraste skådespelarrollerna och en av de få pjäser jag verkligen skulle vilja se uppsatt på teater (jag har sett en TV-version som var bra men det är inte riktigt samma sak.)

Sällskap
"En annan uppfinner alltsammans för sällskaps skull. I samma mörker som sin skapelse eller i ett annat. Snabbt tänkande. I samma."(övers Percival) Tror att detta var den första Beckett-text jag läste. Efter den kan ingen annan Beckett-text förvåna - fast det gör de ändå hela tiden.

Värstvart hallå
Ingår tillsammans med Sällskap och Illa sett illa sagt i Becketts sena 80-talstrilogi Nohow on. Sällskap är utgiven i egen volym, medan Värstvart hallå och Illa sett illa sagt bägge finns i volymen Slut än en gång, som innehåller fler korttexter (bland annat en tidigare version av Sällskap.) Man brukar ta den här korta texten som ett uttryck för Becketts reducering av berättandet. Men redan med Bing och dem hade Beckett egentligen kommit till vägs ände.
Ändå finns det en skillnad mellan sextitalstexterna och åttitalstexterna. Där det finns en svartsyn och ett äckel i Hur det är verkar texter som Värstvart hallå kastat bort även detta.
De är inte optimistiska men ändå som om de inte heller orkar med pessimism, en slags upplyftande trötthet ligger över Becketts sista texter.

(Först publicerad 2009. Något förändrad.)

Citerat från veckans läsning

"Solen kniper hop ögat/bak en frostvit fjällgård./[...]/Jag sparar på veden,/gör dikten kort."
ur "Kall dag" i Gängelstrån av Olov H. Hauge, övers. Görgen Antonsson

"It poured like molten gold* across the sleeping landscape[...]
* Not precisely, of course. Trees didn't burst into flame, people didn't suddenly become very rich and extremely dead"
ur The Light Fantastic av Terry Pratchett

Bananskiva

Hur bananerna är med Fred Åkerström och Gösta Linderholm
(länk till youtubeklipp)



Bananskiva är en barnskiva från 1976 med texter av Lennart Hellsing och musik och arrangemang av Georg Riedel. Sångerna sjöngs av Fred Åkerström och Gösta Linderholm. Åkerström sjunger på sången på klippet ovan. (Hela skivan finns på spotify.)
Riedel och Åkerström skulle komma att samarbeta igen något år efteråt med Bellman-skivan Vila vid denna källa.

På LP:ns baksida skriver Hellsing att "Det här är ett första försök att i visans form berätta något om vad bananerna tror, vad de vet, vad de vill och hur de är i största allmänhet. Det blir alltmer nödvändigt att försöka bygga upp ens s k samexistens med övriga levande varelser på vår jord - om vi inte gör det så kommer vår art att gå under och bananerna att överta jorden."
Här märker man att även Hellsing påverkades av tidens vänsterströmmar. Något som man också kan se i "Hur bananerna är" ovan: "De drömmer drömmar om evig fred, om jämlikhet, syskonskap, frihet/men intill tredje och fjärde ledde ägs av banankompaniet.

 Förutom att vara (milt) samhällskritiska så handlar visorna om bananerna ofta om döden. Detta är tydligast i "Banankyrkogården". 1983 blev banandikterna på skivan till boken Bananbok med bilder av Tommy Östmar som hade gjort omslaget till skivan (på internet förekommer också 1975 som utgivningsår för boken, men detta är nog en sammanblandning med skivan). En av de bästa bilderna är den som illustrerar "Banankyrkogården".

 Min far brukade sjunga sånger ur skivan för mej när jag var liten. Bland annat "Vaggvisa för liten banan" med raderna"Grön ska bli gul/Vad tiden lider/Guldgul omsider/Guldgul omsider/Grön ska bli gul/Grön ska bli gul".
 För en vecka sen var min fars begravning. En av sångerna vi spelade var "Vaggvisa för liten banan".
 "Dröm dina drömmar/Sov på din gren".

Citerat från (förra) veckans läsning

"He sees the world through the bee's faceted eyes. Everything breaks into a thousand fragments, as though seen through a cracked glass; the essential color of everything is gray, but odd hues lurk at the corners of things, peripheral blues and scarlets that do not correspond in any way to the colors he knows."
ur Dying inside av Robert Silverberg

"I couldn't say Wim was looking at me like that because he thought I could read minds like in Dying inside (where did he get that idea from?) or that he wanted to go into the woods with me so he could see a fairy."
ur Among others av Jo Walton 

Citerat från veckans läsning

"ett helvete som skilde sig från det man vanligen föreställer sig, ett helvete som inte var befolkat av mänskliga varelser utan av döda Stater vars kroppar låg handlöst utslängda på varandra: imperier, emirat, republiker, konstitutionella monarkier, statsförbund..."
ur Drömmarnas palats av Ismail Kadare övers. Agneta Rehder

"Er historia är en brudgum, och ni är bruden. Historierna väljer ut en människa och ger sig sedan ut i världen."
ur Venushår av Michail Sjisjkin, övers. Elin Parkman

När August Strindberg uppfann smileyn

1908 gav August Strindberg ut En blå bok III. Liksom de tidigare två böckerna i serien innehöll den texter i olika ämnen. I den inledande "Människokroppens Skönhet och Symbolik." tar Strindberg upp Carl Gustav Carus scheman för ögon-, näs-och munavstånd. "Med tre punkter kan man göra en fysionomi[...]sätter man en lodlinje till som näsa, så får man olika typer och uttryck" skriver Strindberg och tecknar sen några exempel. Varav ett ser mycket bekant ut för den nutide läsaren:

 

Figuren "En grinare" är i stort sett vår tids smiley :-) ställd upprätt.
Strindberg har också med en så kallad sad smiley. Men kallar den för "En melankoliker".

Läst i november

Maoisterna av Lars Åke Augustsson och Stig Hansén
Bok om KFML/SKP. Rätt underhållande.

Magikerna av Lev Grossman

Wokas lax? av Stig Larsson
"Det kan det väl ändå inte vara? En hel landsända som skulle ha varit gjord av tomat?"
Prosadiktsamling.

Ancillary Justice av Ann Leckie
Feministisk space opera. Läst för bokcirkel.

The Best American Comics 2014, red. Scott McCloud

Den lyckligaste av alla ensamheter av Steinar Opstad
"Så många olästa verk/och så många timmar utan sömn/för jag fruktar drömmen/och det ord som kan ödelägga livet" (övers. Marie Lundquist)
Norsk poesi.

Drömfakulteten av Sara Stridsberg
Omläsning. I en annan bokcirkel än den ovan.