Det har inte regnat på femton år

Dreamed I saw it all come down
Dreamed I saw my pleasure raining down

"Raining Pleasure" med The Triffids.

En sommar som denna kan man glädja sej med att det finns mycket musik som passar till regniga dagar.
Sånger om regn handlar ofta om metaforiska regn. Så också i sången ovan.
Som är titelspåret på mini-lpn Raining pleasure från 1984 (hela albumet finns på Triffids-samlingen Beautiful Waste and Other Songs).

Den kom mellan debuten Treeless plain och genombrottet Born Sandy Devotional.
Skivan har sju spår. En del som "Jack Frost" och covern på "St James Infirmary" låter som om de hade passat in på Treeless Plain. Medan till exempel "Property is condemned" pekar framåt mot Born Sandy Devotional. Men hela skivan är väl sammansatt och står utmärkt som eget verk. 
Jill Birt sjunger på "Raining Pleasure". Vilket är en av anledningarna till att det är min favorit på skivan

Citerat från veckans läsning

"Det berättas om de gamla grekerna att de kedjade fast sina skulpturer. Man fruktade att de skulle ge sig av från sina socklar om man inte vidtog detta försiktighetsmått. En sådan grad av självständigt liv kunde den vidskepliga fantasin ge dem. Det troende ögat vidgades av skräck och fasa då det betraktade idolen. Men samma idol kom på sin tid en viss Parmeniskos att bryta sin ed att aldrig skratta."
ur "Konstnärliga arbetsmetoder" av Lars Ahlin, i Kritiskt 40-tal, i urval av K. Vennberg och W. Aspenström

"Dill had seen Dracula, a revelation that moved Jem to eye him with the beginning of respect."
ur To Kill a Mockingbird av Harper Lee

Moominsummer Madness!

"Whomper hunted for the marmalade. ‘Perhaps jam will do just as well’, he said and tried to take the lid off a jam-pot. 
‘Painted plaster,’ stated the Mymble’s daughter. She took an apple and chewed at it. ‘Wood,’ she said. Little My laughed. 
But Whomper felt worried. All the things around him were false. Their pretty colours were a sham, and everything he touched was made of paper or wood or plaster. The golden crowns weren’t nice and heavy, and the flowers were paper flowers. The fiddles had no strings and the boxes no bottoms, and the books couldn’t even be opened. Troubled in his honest heart, Whomper pondered over the meaning of it all, but he couldn’t find any solution. ‘I wish I were just a tiny bit more clever’, he thought. ‘Or a few weeks older’. 
‘I like it here’, said the Mymble’s daughter. ‘It’s just as if nothing really mattered here’. 
‘Does anything matter anywhere?’ asked Little My. 
‘No’, her sister replied happily. ‘Don’t ask such silly questions’."

ur Moominsummer madness (Farlig midsommar) av Tove Jansson,

översatt av Thomas Warburton.

(Warburton översatte bland annat också Odysseus av James Joyce till svenska)

Andlöst slösade vi bort vår tid

Pere Ubu - Wasted


In the heart of our hearts,
the heart of the soul,
at the heart of
the hopes and the fears that we've known -
know that we'll know:
We were throwing time away,
breathlessly throwing time away.

Från skivan Story of my life från 1993.

Jag har haft "Wasted" som veckans sång en gång förut. Men det klippet försvann och det vi har kastat bort många veckor sen dess och nu är det äntligen sommar och detta är världens bästa sommarlåt.

Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh

Ur "Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh"


Efter att ha talat med 5 000 människor i Edinburgh igår,
slogs jag av fasa över deras brist på kärlek till varandra,
deras brist på extas inför detta häpnadsväckande mirakel;
att vara av levande kött och blod, och få leva tillsammans,
och blev förvånad över att såväl män som kvinnor,
ytligt sett så olika, ändå så påtagligt är en produkt
av ett och samma temperament,
doppade i samma färgbad - samma enformiga nyans...

[...]

Därför talade jag med dessa 5 000 människor -
och allihop gick mer eller mindre vilse
mitt i dessa händelseförlopp, så kraftfullt accentuerade.
Och alla de som borde hjälpa till att öppna vägar
för sanna uttrycksformer - lärarna, ministrarna
och författarna - lever som maskar på döda ord
i en stat i en långt framskriden upplösning,
stora ord som dog för mer än tjugo år sedan
- ty de flesta ord med väsentlig innebörd
            dödades i första världskriget -
och Edinburgh har ännu inte fött nya ord
som i sig ger uttryck för något värdefullt,
inget annat än djuriska läten...

Hugh MacDiarmid
övers. Jan Östergen
Inte hela, men ett längre utdrag ur dikten finns i MacDiarmid-urvalet En drucken man beskådar tisteln...
Jag har inte lyckats hitta året när dikten skrevs eller vilken samling originalet finns i.

Engin ævintýri

Idag är det Islands självständighetsdag. Jag har redan haft listor med isländska böcker och isländska filmer. Så nu skulle jag väl haft en med isländska skivor.
Men så vitt jag vet äger jag bara en isländsk platta. allt heila klabbið med gruppen S.H.Draumur. 
Om min isländska inte sviker mej vart denna CD en samling med allt gruppen gett ut fram tills dess. Och detta var då 1988. Singlar, EP-ar och en LP. Lp-n kom 87 och hette Goð. Låten nedan, "Engin ævintýri", är från den.
De påminner lite om tidiga Butthole Surfers. Men med inslag av hambo och med sång på isländska. Så det är bra.

Citerat från veckans läsning

"I gryningen samma natt

hände tre saker som är värda att nämnas bland de oräkneliga saker som händer i en gigantisk stad. Det var tre skeenden som inom sig rymde den inbördes relation som alltid förbinder personer i samma drama, även om de ibland är obekanta för varandra, och även om en av dem är en simpel fylltratt."

ur Abaddon, utplånaren av Ernesto Sabato, övers. Annika Ernstson

10 bra ryska böcker

Den nedanstående listan är då apropå Rysslands nationaldag. Som var i tisdags. Men jag har varit sjuk. Och ryssarna har aldrig varit särskilt petiga med datum utan har haft marsrevolutioner i april och annat sånt för sej.

I alla fall. Andra listan med ryska böcker:

Nikolaj Gogol - Petersburgsnoveller

Samlar tre noveller av Gogol. "Kappan", "Näsan" och höjdpunkten: "Nevskij Prospekt" som beskriver myllret på gatan med samma namn. 

Boken är utgiven i Tidens Ryska Klassiker. En mycket trevlig serie.

  

Nina Kosterinas dagbok

Den här dagboken publicerades först efter avstaliniseringen. Dagboken börjar 1936 då Kosterina var 15 år gammal. Och slutar 1941. Hon läser mycket, blir förälskad, är med i Komsomol. Hennes bästa väns föräldrar blir häktade. Snart är det hennes egen fars tur.  

Vladimir Majakovskij - För full hals

Det finns flera urval av Majakovskijs dikter på svenska. Detta från 1970 är det tunnaste. Men är illustrerat med affischer Majakovskij gjorde under inbördeskriget. 

Vladimir Sorokin - Blått fett
Det blåa fettet i romanens titel är en substans som alstras under huden på ett antal kloner av ryska författare när de skriver. Anna Achmatova och Fjodor Dostojevskij är två av de klonade. Romanen ger exempel på dessa kloners verk. Förvridna versioner av den ryska litteraturens storverk.

En mycket underhållande grotesk.

Från år 2000 så är den nyast på listan.

A & B Strugatskij - Svårt att vara gud

Bröderna Strugatskijs roman utgår från en vanlig SF-trop. Där huvudpersonen född på Jorden är stationerad på en annan planet som befinner sej på ett feodalt stadium i sin historia. Han lever bland befolkningen men får inte ingripa. Den är skriven i mitten av 60-talet och den tidens Sovjetiska imperialism finns under texten och ger berättelsen tyngd. 

Leo Trotskij - Litteratur och revolution

Trotskij skrev bäst av de ryska politikerna. Det här är ett urval av hans texter om litteratur. 

Ilja Varsjavskij - Sällsamma händelser i Donomaga

Science fiction är en populär genre i Ryssland. Och var stor även under Sovjet-perioden. Den sovjetiska sf-litteraturen avfärdas ibland som tekniskt-optimistiska sagor (med bröderna Strugatskij ovan som undantag). Men den här dystopiska novellsvitenen (där framtiden är ett enda stort Gulag men med robotar) motbevisar detta. 

Tatjana Voltskaja - Tröstdroppar

"Och här är ännu en plats/där du tänkte på någon annan./Rostiga ormbunkar,/havets oredda läger,/dörrar omgärdade av rosor/där vi aldrig kan gå in:/Edens tomma lustgård/skrattar åt mig" (övers. B. Samuelson)

Emo-poesi från 1990-talet. I Ellerströms Lilla Serien.

Modern rysk berättarkonst

Det vimlar av antologier med rysk litteratur. Den här som är sammansatt av Nils Åke Nilsson och gavs ut 1965 har emellertid ett urval som står ut från mängden. Och också innehåller ett par författare som man brukar säja har hamnat på historiens skräphög. Men vars noveller här är mycket läsvärda. 

Sovjethumor

Tidigare listor på Rysslands nationaldag:

10 bra ryska filmer

10 bra ryska böcker (1)

Citerat från veckans läsning

"P. O. Enquist är mycket svensk. Göran Palm är så svensk att man kunde ställa ut honom på Skansen. Jan Myrdal är svensk, särskilt när han skäller ut Sverige.[...]
Sara Lidman är svensk på ett laestadianskt sätt. Peter Weiss är svensk som Anckarström eller Nils Dacke.
Harry Martinson är lite för mjuk och charmfull och italiensk för att vara riktigt svensk. Lindegren var inte heller svensk. Olof Lagercrantz är lite för irisk, är jag rädd. Men Karl Vennberg är mycket svensk.
Lars Forssell är förfärande osvensk, han innesluter i sig de flesta av kontinentens odygder, däribland kvickhet.
Sven Delblanc är närmast rysk. Jämför Mussorgskij.
Ja, så är det nog. Jag tål inga motsägelser på den punkten."
Ur Åsnebrygga av Sven Delblanc

"När en demonstrant därför sitter i sin cell, och får veta att han sitter där för att ta sitt förnuft till fånga, tillråds samme demonstrant att be om en massa papper. När han börjar att skriva måste han välja sina ord omsorgsfullt, så att det han skriver blir övermåttan besynnerligt och vackert. Om detta lyckas och det skrivna censureras, kommer han omedelbart att släppas fri."
ur Det av Inger Christensen, övers. Marie Silkeberg

Inte jag, jag har ont i magen

Idag är det 78 år sen Kalle Anka först syntes på den vita duken. Detta i kortfilmen The Little Wise Hen ovan. Kalle Anka dyker först upp två minuter in i klippet.
Det är också idag 38 år sen jag föddes.

När jag fyllde 10 och Kalle Anka alltså fyllde 50 var jag nöjd med att dela födelsedag med honom.

Filmen bygger på en gammal rysk folksaga. Med tydlig moral. Hönan frågar folk om de vill hjälpa henne först så och sen skörda hennes majs. Kalle Anka låtsas att han har ont i magen. När hönan själv skördat majsen gör hon diverse läckerheter av den som Kalle inte får smaka på. Så kan det gå.

Sagan heter oftast "The Little Red Hen". Att Disney tog bort ordet Red är kanske inte så svårförståeligt.
Den kommunistiska folksångerskan Malvina Reynolds gjorde en sång av berättelsen, kallad just "The Little Red Hen". Där efter att hönan sagt åt de andra djuren som inte hjälpt henne att den som inte arbetar skall heller icke äta Reynolds la till "and that's why they called her red".

Delblanc

22. I juli planerar de skicka människor till månen. Åter en pseudohändelse.
(ur Åsnebrygga)

När det skrivs litteraturhistoria blir litteraturen ofta en fråga om trender. På 60-talet är det experiment och fantastik, på 70-talet realism och nånstans däremellan slutade författarna att skriva (fast de som påstods ha lämnat litteraturen gav ut ett märkligt stort antal böcker).
Sett så så kan Sven Delblanc framstå som en dedicated follower of fashion. Prästkappan är den nya fantastiken, dagboksromanerna ifrågasätter romanformen när denna skulle ifrågasättas. Han begick reseskildring, Zahak, när de svenska författarna skrev reseböcker. Och epik när man på 70-talet sökte sej tillbaka till realismen.

Men i alla dessa böcker känner man igen Delblancs stämma. Som fanns där redan i debuten Eremitkräftan.
Och Zahak har mer gemensamt med Willy Kyrklunds reseböcker från 50-talet än de gängse rapportböckerna.

Medan de fyra böckerna som börjar med Åminne (som blev TV-serien Hedebyborna) är en mycket egensinnig och rolig skildring av ett samhälle 1937-45. Det är en fascinerande berättelse (rent allmänt anser jag att den här återgången till epiken på 70-talet har ett oförtjänt dåligt rykte).

Delblanc lämnade ett stort (och lite ojämnt, men det får man ta) författarskap bakom sej.
Förutom böckerna ovan så var Homonculus viktig när den kom och är fortfarande läsvärd.
De två dagboksromanerna Åsnebrygga och Trampa vatten är lysande.
De litteraturhistoriska kåserierna i Gröna vintern tycker jag är mycket underhållande.
Bland dem jag inte läst finns sviten som inleds med Samuels bok (första boken handlar om Delblancs morfar - jag borde läsa den). Den vart både populär och hyllad av kritiker och såna
En av hans största böcker är den 75 sidor långa Slutord, en dagbok om när han drabbades av den skelettcancer som blev hans död.

Ray Bradbury 1920-2012

I novellen "The Exiles" (1949) av Ray Bradbury så har man på jorden förbjudit sagor, spökhistorier och all annan litteratur med fantastiskt innehåll. Figurerna i och författarna av dessa berättelser bor i exil på Mars. Häxorna från Macbeth, Edgar Allan Poe och många andra. Så länge någon läser deras berättelser så finns de.

En expedition kommer från jorden till planeten. Besättningen har mardrömmar, minns halvt bortglömda berättelser från sin barndom. Det visar sej att de på rymdskeppet har de sista av de förbjudna fantastiska böckerna. De bränner upp böckerna och långt i fjärran går en grönskimrande stad itu, störtar samman. Och för ett kort ögonblick minns besättningen Smaragdstaden i landet Oz.

Mars, bokbrännandet, Shakespeare-allusionerna. Det är kanske den typiska Bradbury-novellen. Det nostalgiska finns där men det är också tvetydigt - han som beordrar att bränna böckerna är berättelsens hjälte.

Den första Bradbury jag läste var Invasion på Mars (1950) (jag hade läst ett par av novellerna innan i Kamratposten). Som också var Bradburys genombrottsbok. 


Han hade innan dess skrivit noveller åt science fiction-magasin, romanen består av noveller sammanbundna med kortare för boken nyskrivna stycken. Han lär ha träffat Cristopher Isherwood i ett antikvariat och gett honom ett exemplar av boken. Isherwood skrev sen en recension. Och Bradbury lyftes upp ur populärlitteraturfacket. 

Inte minst blev han hyllad här i Sverige. Där hans böcker skrevs upp av bland andra Artur Lundkvist himself. På senare tid verkar han dock ha sparkats tillbaka till sf-sektionen av biblioteken.

Invasion på Mars är fortfarande en stark bok - lyrisk och vemodig och rätt så förbannad.

Andra bra Bradbury är Fahrenheit 451 och en annan bok sammansatt av noveller med ny ramhandling - Den illustrerade mannen (i vilken "The Exiles" finns). 
Och framförallt hans noveller - "Pojkar! Odla jättesvampar i era källare", "All Summer in a Day", "Savannen", "H. Matisses påpassliga pokermark" (denna hör man sällan nämnas men är nog min absoluta favorit) och många andra (jämnaste novellsamlingen är Oktoberlandet sen brukar det finnas ett par riktigt bra i varje).

Bradbury är en väldigt amerikansk författare. Och den amerikanska småstaden möter man hos Bradbury även på andra planeter (den är dock, som i "Den tredje expeditionen" i Invasion på Mars, inte alltid det den ger sej ut för att vara). 

Det händer att Bradbury avfärdas som sentimental. Men även om han skrivit noveller och romaner som inte klarat balansen och blivit banala så lyckas Bradbury snarare fånga en äkta längtan efter svunna dagar och svunna under. 

Och denna längan har ofta en tvetydighet - det är inte en slump att det är i skräcklitteraturen Bradbury haft störst inflytande (Stephen King är till exempel svår att tänka sej utan Bradbury. Hans främsta roman It är på flera sätt ett svar på Bradburys Something Wicked This Way Comes (Oktoberfolket).

Och om någon gång skönlitteraturen blir förbjuden så kommer jag ändå alltid att minnas hans Mars och att vara tio år gammal och läsa honom en regnig sommardag.

Tidigare om Bradbury:

Dagbok med Fahrenheit 451

Om Francois Truffauts anteckningar från inspelningen av filmen byggd på Bradburys roman.

Invasion på Mars

Kort inlägg om genombrottsboken.

Kafka som fantasy

Om antologin Timeless stories for today and tomorrow, sammanställd av Bradbury. 

Bradbury-filmatiseringar

Om fem filmer som bygger på Bradbury-berättelser.

John Sladeks parodier

"Bäst i avdelningen är en parodi på Ray Bradbury. I den så har efter att telefonerna har blivit populära postkontoren stängts och frimärken förbjudits."

Ur Invasion på Mars av Ray Bradbury (1920-2012)

"De kom fram till kanalen. Den var lång och rak och kall och våt och speglande i natten.
  'Jag har alltid velat se en marsbo', sade Michael. 'Var är de pappa? Du lovade ju.'
  'Där är de', sade pappa, flyttade över Michael till den andra axeln och pekade rätt ner.
  Marsborna var där. Timothy började darra.
  Marsborna var där - i kanalen - återspeglade av vattnet.
  Timothy och Michael och Robert och mamma och pappa.
  Marsborna stirrade tillbaka på dem en lång, lång tyst stund från det kluckande vattnet..."
ur Invasion på Mars av Ray Bradbury, övers. Olle Moberg

10 bra svenska böcker

Också Svenska Flaggans Dag är värd en lista:

Katarina Frostenson - Joner
"I ett ögonblick syns världen, lusteligt att se - och höra."
Diktsamling. Frostensons bästa.

Lars Gyllensten - Moderna myter
Den tidige Gyllensten är rolig att läsa. Märkliga och tänkvärda korta prosastycken.

Folke Isaksson - Gnistor under himlavalvet
Tjugofem kapitel om tjugofem dikter. Om en medeltidsballad, kinesisk poesi, "Kommunismens vagga" och W. H. Auden. Han läser Edith Södergran, en Fria Pro-text och Artur Lundkvist. Och om ytterligare 18 dikter. En bok att ständigt återkomma till.

Klara Johanson - Kritik
"Obesjunget är ju ingalunda Härnösand".
Samling med kritik av en av Sveriges på sin tid ledande kritiker. Recensioner av Selma Lagerlöf och Hjalmar Bergman och Ludvig Nordström när de kom ut. Många av böckerna är numera helt bortglömda. Men också de recensionerna är intressanta att läsa. Johanson hade en mycket underhållande stil.

Torsten Kassius - Den gamla fabeln om Tälje tokar
Då jag redan haft en lista med svenska romaner här en tidigare 6 juni så har jag på denna lista böcker som inte är romaner. Fast den här skulle kunna ses som en roman. Som ofta med riktigt bra böcker så är den svår att kategorisera.

 Gun Kessle och Jan Myrdal - När västerlandet trädde fram

Sara Lidman - Gruva
Den här rapportboken om svenska gruvarbetare tas inte så ofta upp nuförtin när man talar om Lidman. Men den vart viktig på sin tid och är fortfarande mycket läsvärd.


Ivar Lo-Johansson - Dagbok från 20-talet
Vagabondliv i Frankrike och ytterligare tre av Ivar Los reseböcker från 20-talet i en volym (det här är alltså fyra böcker, om man ska vara noga). Två handlar om en England, den sista om städer i både England och Frankrike. Lo-Johansson arbetar som diskare, byggnadsarbetare och går på luffen. Han beskriver sitt arbete och människor han möter. Gruvor och slummar och djurutställningar.

Gunnar Ohrlander - Tages lilla ljusblå
"Det finns emellertid ord som är glasklara. Jag tänker till exempel på ord som fascist, kommunistjävel, rödfascist och träskfolk. Genom att använda såna ord kommer man närmare sanningen och livet blir dessutom lättare att leva. [...]
I själva verket kan vi på detta sätt reducera språket till sammanlagt sju ord. Personligen anser jag detta vara en fördel då människan som regel bara består av sju känslor. Skulle någon till äventyrs bestå av åtta känslor kan man tillfoga ytterligare ett ord, exempelvis asgam."

Birgitta Trotzig - Anima
Svensk prosadikt när den är som bäst.

Tidigare Svenska Flaggans dag-listor:
10 bra svenska romaner 
10 bra svenska filmer 
10 bra svenska skivor

5 bra danska skivor

Grundlovsdag och allt det där.
 

The Asteroids Galaxy Tour - Out of frequency
Bästa spår: When it comes to us
Den här kom i början av året. Trallvänlig och lite udda indiepop. Deras andra fullängdare.


Gny - Hvor Piger Tager Svende Med Vold
Bästa spår: Svend i Rosengård
Dansk folk lite i samma stil som norska Folque eller svenska Folk och Rackare fast 35 år senare. Mini-LP.


Nephew - Danmark/Denmark
Bästa spår: Va Fangool!
Nephew är ett av Danmarks populäraste rockband. Lite som Kent om Kent vore ett humorband (Kent kanske är ett humorband?). Men jag tycker Nephew är rätt bra ändå. Den här kom ut på grundlovsdagen 2009, så det är väl passande.


The Raveonettes -Whip it on
Bästa spår: Cops on our tail
Raveonettes gör hela tiden samma skiva (i olika tonarter) men det är okej då det är en bra skiva. De kom närmast att göra den skivan med den här 8 spår långa EPn som jag spelar ofta.


Sort Sol - Dagger & Guitar
Bästa spår: Boy/Girl
Dansk depprock när den är som bäst

Karel Čapek

                                  Tusenfotingen.Det är en sak i världen, som jag gärna skulle vilja veta... om det finns tusenfotingar också på andra planeter. 

ur "Fabletter" av Karel  Čapek (övers. Göran Lundström)

Idag är Karel Capek (1890-1938) kanske mest känd för att ha myntat termen robot (i den rätt tråkiga pjäsen R.U.R., där de konstgjorda arbetarna egentligen inte är robotar utan androider). Men i Tjeckien är han fortfarande en läst och älskad författare.

Han skrev flera skådespel, noveller,romaner, kåserier, reseskildringar. Några av sina verk skrev han skrev tillsammans med brodern Josef Čapek. Bland dem finns pjäsen The Insect Play. Den ligger nära fabeln vilket gäller flera av hans verk. Som ofta är humoristiska.  Novellerna är också ofta tänkvärda humoresker. Och också i en mer allvarlig roman som Krakatit så smyger humorn in.

Hans sista roman från 1936, Salamanderkriget, är en satir.  Om en ny djurart som upptäcks och i början leder till en ekonomisk boom. De förökar sej snabbt och kan utföra arbetsuppgifter. Det blir dock efter hand problem. 

Det är en festlig historia men med en allvarlig botten (den har en mörkare klang än till exempel den ytligt sett allvarligare R.U.R. vars handling på ett plan ligger nära den senare romanen) och det är min favorit bland hans böcker.

Det finns en hel del Čapek på svenska.

Salamanderkriget har kommit i flera utgåvor och borde vara enkel att få tag på. I lite samma stil är Gudsfabriken. 

Krakatit har jag i en snygg utgåva i serien "Den nya romanen" utgiven 1926 på Hugo Gebers Förlag.

Ett år i min trädgård är en underhållande volym med kåserier.

Jag har läst några av novellerna (och "Fabletter" som citeras överst) i den tjeckiska humorantologin Berättelser ur båda fickorna. Men jag ser på nätet nu att det finns två av hans klassiska novellsamlingar på svenska som Den lyriska tjuven och Det poetiska vittnet. Så de ska jag söka upp.

ABC.Juni, bokstaven B - Heidi von Born

Hon går och pickar som en hungrig fågel i bokhyllorna på biblioteket. Fortfarande blir hon arg för att man får veta så lite om böckerna. De gånger baksidestexten inte försvunnit genom biblioteksinbindningen läser hon mycket noga. Det händer att hon lånar boken och läser den men det är som om baksidan handlar om en annan bok än den hon läser.

Jag tar fram och bläddrar i fyra av de fem böckerna i Atlas-serien (jag saknar den sista delen), Heidi von Borns romansvit om Ella Ahrenfri-Bussoli.
Jag läser ett stycke här och ett stycke där. Born har här ett klart och friskt språk och det är en njutning att läsa även om berättelsen egentligen är rätt förskräcklig. Det handlar om ett syskonpar - en bror och en syster.
I den första boken Hungerbarnen går de ständigt hungriga. Denna hunger finns kvar hos Ella genom alla böckerna även efter det att hon kan äta sej mätt. Vilket kanske kan låta lite banalt. Men Born skildrar Ella på ett så självklart sätt att det aldrig blir det.

Böckerna i sviten, Hungerbarnen (1981), Kungariket Atlas (1984), Den vita öknen (1986), Tiden är en tjuv 1989, Ropa stenarna tillbaka (1991). Fick god kritik och läsare och priser och sånt när de kom. Men har inte riktigt fått den framskjutna plats i svensk litteratur som de förtjänar.

 Atlas är en stadsdel i Stockholm. Och Born kallas ofta för Stockholmsskildrare. Ett år var en av hennes böcker utvald till "Stockholm stad läser". En i en släktkrönika (återigen denna genre som Guillou anser sej vara den ende svensk som skriver) om en överklassfamilj (jag har inte läst den). Och hon har gett ut en antologi med berättelser om Stockholm.
Och visst skildrar hon Stockholm. Men hennes böcker har en betydligt vidare giltighet än det epitetet antyder.

Nån gång har jag sett henne jämförd med Margaret Atwood. Vilket nog mest beror på att hon översatt Atwood. Men om det är en engelskspråkig författare som hon påminner mej om så är det snarare Jayne Anne Phillips.
Språket mest då.

Born debuterade redan som tjugoåring 1956. Den tidigaste av hennes böcker jag läst är deckaren Spårhunden (1968). Hon har skrivit en stor mängd böcker. I tryck finns förutom släktkrönikan första delen av Ella-sviten eller Atlas-sviten (dumt nog verkar det inte finnas något etablerat namn för bokserien) Hungerbarnen och en annan bra 80-talsroman - Hummerkriget.

Citerat från veckans läsning

"Teach me to heare Mermaides singing,/Or to keep off envies stinging,/And finde/What winde/Serves to'advance  an honest minde."
ur "Song" av John Donne

"Jag hör fotstegen i John Donnes öra."
ur "Stenarna" i Order av Lars Norén

10 bra italienska böcker (2)

Det är den italienska nationaldagen i dag. Därav denna lista.

Decamerone av Boccaccio
Om man kommer förbi att det är Litteraturhistoria så är berättelserna i Decamerone underhållande (men ibland lite obehagliga - som en berättelse där en otrogen kvinna får sitt straff). Jag vet inte om det finns en komplett svensk utgåva. Jag har den i Forumbiblioteket. Som så vitt jag kan bedöma är ett bra urval (även om en av de mer kända novellerna saknas).

Klätterbaronen av Italo Calvino
Om en man som beslutat sej att bo bland träden och aldrig beträda marken. Romanen där Calvino blir Calvino.

Valentina av Guido Crepax

Italiensk tecknad erotisk serie när den är som bäst.

Rosens namn av Umberto Eco
Borges möter Sherlock Holmes.

Västerländsk Atlas av Daniel Del Giudice
En ung kärnfysiker och en åldrad firad författare är bägge amatörflygare och krockar en dag med varandra. De blir vänner och diskuterar kärnfysik och litteratur. Väldigt åttital men bra.

Komedier av Niccolò Machiavelli
Pjäserna som gör att vi än idag använder ordet machiavellisk i betydelsen festlig och rolig.

Daimon av Gianno Montanari
SF-roman som börjar med at en borg som är under attack av magiska varelser. Sen spelas scenen upp igen, något förändrad. Vad är det egentligen som pågår? Vackert skriven och spännande.

Vittnet av Pier Paolo Pasolini
Det här är tredje italien-listan här och tredje gången som PPP är med. Vittnet är ett bra urval av hans film- och kulturartiklar.

En till! av Luigi Pirandello
Pirandello är mest känd som pjäsförfattare. Men hans noveller håller bättre. Det här är ett bra urval.

Zenos bekännelser av Italo Svevo
En av de där tjocka modärnistiska klassikerna. Men mer humoristisk än sådana brukar vara. Zeno försöker sluta röka.

Tidigare listor här på Italiens nationaldag:
10 bra italienska böcker (1)
10 bra italienska filmer

Harry Ahlberg - partisan och spejare

Efter nio år började jag skriva noveller igen[...]Men mitt författarnamn dög inte längre. Jag fick novellerna i retur. Då signerade jag dem med 'Bertil Johansson' i stället. Och nu blev det intresse. Här var en ny lovande författare. Jag skakade på huvudet. 

Harry Ahlberg debuterade tjugofyra år gammal med novellsamlingen Söndag med hög hatt på 1944. Gunnar Ekelöf skrev uppskattande om den (som man kan läsa i Kritiker i BLM).  Ahlberg "är påverkad av den amerikanska hårdkokta skolan" står det på baksidan. Och Hemingway märks tydligt. En Hemingway på stockholmska.
Det hårdkokta håller i sej i hans framtida böcker men stilen blir personligare. Liksom söderslänget finns kvar bakom orden också i de senare böckerna men inte lika påfallande. Men dess rytm påverkar Ahlbergs stämma.

Själv upptäckte jag honom i tonåren i antologin Utsikter (1987) där 24 arbetarförfattare skrev om sitt skrivande. Det Ahlberg säjer där skiljde sej väl inte så mycket från det de andra författarna sa. Men hans stil fångade mej direkt.

Ett urval av hans noveller (en del något omarbetade) finns i Arbetets ära arbetets villkor (1979).
Där finns också utdrag ur ett par av hans romaner.
Som den första delen i släktkrönikan Gotlänningarna (skriven 40 år innan Jan Guillou påstod att ingen svensk innan han själv gett sej på den genren).
Den andra boken i den sviten, Teresa och männen, finns i En bok för alla (släktkrönikan verkar tillhöra hans populäraste men jag har inget större minne av den).
Det amerikanska inflytandet i hans författarskap minskar med åren men finns kvar. Som i dokumentärromanen Legenden som aldrig slutar (1981) som handlar om Sacco och Vanzetti (Ahlberg är själv anarkist).

Min favorit är romanen Den galne europén som utspelar sej i danmark. Där blandas huvudberättelsen med märkliga onda sagor.

Tyvärr har Ahlbergs böcker aldrig blivit några stora succéer. I en nyutgåva av boxningsromanen Falkens bana (1953) som kom för några år sedan så står det i förordet: "Denna roman tillägnas mina nio trofasta och anonyma läsare. Tack för ert stöd."

Fullt så illa är det väl inte. Men man skulle önska han kunde få en större läsekrets.

"Som arbetarförfattare kan man bara röra sej på det horisontella planet, som partisan och spejare." (detta och citatet överst är från "En kille från Mariaberget" i Utsikter)

Juni är ABC-månad här på Butter tar ordet

Den här månaden hade jag tänkt ha ett tema. Där jag presenterar en författare varje dag. Med en författare på A senare dag. Och en författare på B i morgon. Och så vidare. Om jag räknat rätt så är det ungefär lika många dagar i Juni som det är bokstäver i alfabetet, give or take.

Ett och annat annat inlägg kommer det också att bli.