Utgivningarna av gamla serier har ökat rejält på senare år. Förlaget Fantagraphics har återutgett flera av de lite underligare, obskyra serierna. Såsom Hank Fletcher-volymen I shall destroy all civilized planets. Två serier av Hank Fletcher finns med i den nya volymen Supermen! The FIRST WAVE of COMIC BOOK HEROES 1936-1941, redigerad av Greg Sadowski.
Volymen samlar tjugo serier ur magasin runt tiden av Stålmannens genombrott. Den säjer sej utgöras av tidiga superhjälteserier. Och det, förvånansvärt dåliga, förordet av Jonathan Lethem handlar om superhjältar och om hur dessa serier ger en ny syn på genrens ursprung. Vad han i all sin hyperbol säjer är egentligen bara att serier förr var annorlunda men ändå kan påminna om nyare. Problemet med förordet är antagandet att detta är serier modellerande sej efter Stålmannen.
En av serierna är en kopia av Mandrake, en serie som föregår Stålmannen med ett par år. Och flera av de andra hjältarna är rymdhjältar. Att Fantagraphics säljer boken som en med tidiga variationer av superhjälten är kanske förståeligt med tanke på genrens roll i USA.
Det finns superhjältar i boken. Som den ena av de två Hank Fletcher-serierna. Fletchers absurda serier ses ofta som en slags kalkonserier. Men det finns flera enskilda paneler som är fascinerande.
Att läsa hans serier är dock mest ett nödvändigt ont för att få mer ut av genombläddrandet senare.
Det gäller de flesta av serierna i volymen att de är bättre att bläddra i än att faktiskt läsa igenom. Uppbyggnaden av historierna är ofta stel. Men också i de sämsta finns som regel här åtminstone en bild, en panel att glädjas åt. Som denna segerdansande robot:
Urvalet domineras av serietecknare som senare blivit kända. De skrev och ritade ofta under pseudonymer. Först efter att ha läst de två Will Eisner-serierna ser jag i de fylliga noterna där bak att de är gjorda av Will Eisner. Jag tyckte ena var bra och den andra inte så bra. När jag går tillbaka och läser om den sämre Eisnern så får den dock mer mening i det att jag ser saker som finns hos den senare Eisner.
Andra serietecknare som är representerad är Jack Kirby, som man genast känner igen trots att han inte utvecklat vare sej kirbyprickar eller kirbycollage än, och Jack Cole, Plastmannens skapare.
Jack Coles tre serier i volymen är höjdpunkten. Och de enda av serierna som man skulle vilja se mer av.
I The Comet, som citeras i rubriken, så visar Cole upp hur levande en flygande tecknad figur faktiskt kan se ut.
Se hur vår hjälte flyger runt medan han dödar poliser. Alla pojkars dröm. (Han är hypnotiserad).
Medan Silver Streak påminner mycket om Plastmannen i dialog och humor. Och The Claw (se överst på inlägget)är en bizarr monstruös jätteversion av Fu Manchu. (Rasismen lever och mår väl i dessa serier. I en av serierna så tänkte jag först att den groteska rymdvarelsen måste ha påverkats av en rasistisk nidbild av en asiat. Men det vart menat att va en asiat.)
Också Basil Wolverton finns med med en serie. En rymdhjältehistoria som ser såpass wolvertonsk ut att den ser lite apart ut i volymen:
I stort är serierna mer fascinerande än bra. Men även om jag kanske inte kommer att läsa om särskilt många av dem lär jag säkert ta fram boken för att bläddra i.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar