Om jag ändå läser om hela böcker är de ofta korta och av det lättsammare slaget som
Monsieur av Jean-Philippe Toussaint
en bok jag läst om otaliga gånger. Den är egentligen lite svår att beskriva. Den aldrig namngivne Monsieur driver genom livet och gör inget speciellt: "I han sinne var det där som det alltid rådde samma nattliga ljus." En riktig good-feelbok.
Jag har ofta tänkt läsa någon av Gertrude Steins stora tunga verk såsom Makings of an american, men istället så blir det att jag läser om
Melanctha
Den korta romanen ingick från början i Three lives. Jag har inte läst de andra två berättelserna. Den rytmiska prosan och de många upprepningarna gör att denna berättelse om den unga svarta flickan Melanctha är lätt att fastna i även om man egentligen bara tar fram den för att bläddra i den. Det skulle kunna vara den bok jag läst flest gånger.
Och då
En illojal europés bekännelser av Jan Myrdal
Denna omarbetning av de tidigare två romanerna Rescontra och Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell (Samtida bekännelser... finns i nyutgåva från Modernista) skrevs ursprungligen på engelska och kom ut i USA 1968. Först i slutet av 80-talet kom en svensk översättning.
Denna uppgörelse med en eurocentrisk världsbild är en rolig och tankeväckande bok. Jag läste Bekännelser... först flera år efter de andra. Så redan den första läsningen var en slags omläsning. Den nya versionen kommenterar de tidigare försöken på ett intressant vis.
Det brukar sluta med att jag läser om stora delar av de tidigare två romanerna den bygger på. Vilket kanske är att ta i. ""Endast under vissa betingelser är två plus två fyra, svarar jag som sant är. Men jag formar också läpparna till ett leende. Då ler alla tillbaka och vi skrattar befriat, och de är övertygade om att jag är en skämtare."
Inlägg
4 kommentarer:
Melanctha kanske vore en bra ingång att lära känna Gertrude Stein.
Jag tror Melanctha är en bra först Gertrude Stein. Den är kort och har en berättelse men där finns redan några av de typiska steinska dragen.
Tidiga böcker kan ju annars vara orepresentativa. Och det mer uttalat experimentella kommer ju senare.
Melanctha var ett bra tips, det ska jag prova. Alice B Toklas självbiografi har jag läst om ett par gånger, den är härlig men kanske inte heller representativ.
Rätt skönt med en författare som inte är represntativ, förresten.
Melanctha påminner åtminstone i språket en hel del om Alice B. Toklas-boken. Fast jag tycker nog Melanctha är bättre.
Skicka en kommentar