Tyska språket
består i likhet med grekiskan m. fl. språk av många sinsemellan olika bokstäver. V uttalas som f; ex.: von = fån; vov-vov = fåff-fåff; o.s.v. = å. s. f.
Fabuc citerade igår några väl valda ord av Falstaff, fakiren. Ur En var sin egen professor.
En bok jag har i ett urval med Falstaff, fakir av Tage Nilsson. Hela En var sin egen professor ingår (eller åtminstone en av versionerna - det finns visst två). Medan boken endast har valda delar ur uppföljaren En var sin egen gentleman och den klassiska Lyckans lexikon.
Den senare har jag nån gång läst hela . Och det bör man väl göra - men det är ändå ett bra urval som kan rekommenderas.
Jag har ett till fakiren-urval av Tage Nilsson: Ett svårskött pastorat. Titelberättelsen (som jag har för mej först gavs ut under pseudonymen Axel Wallengren) handlar om Calle Kula som återinför asatron i sitt pastorat. Han förlorar rätt snart kontrollen över situationen. Wicker Man möter Lycksalighetens ö av August Strindberg (den senare finns med i Ordet i min makt, det Strindberg-urval jag skrev om förra veckan).
5 kommentarer:
Första pocketurvalet var en av de första böcker jag inhandlade i Emmabodas märkligt välsorterade bokhandel - det har funnits entusiaster - "Vatten är ett farligt gift som omsluter Visby stift." Dina lekar med pseudonymer är roliga; tjena Ernst. E
Av min morfar har jag ärvt en tjock och innehållsrik Falstaff-samling, "Vitterlek". Men många år innan den kom i min ägo lånade jag den och ställde väckarklockan något tidigare än nödvändigt för att kunna läsa en tre kvart innan skoldagens början (bör ha gått i sjuan eller åttan).
Lite udda vanor för en trettonåring kan tyckas, men redan flera år tidigare hade jag fått en antologi som hette "Alla tiders skolhistorier" och Falstaff, fakirs bidrag hörde till det jag tyckte var skojigast. Var väl nåt utdrag från "En var sin egen professor", de sedelärande berättelserna och alfabetsverserna tror jag. Så det var nog bara trevligt att hitta en stor tjock bok i samma stil.
Fllständigt självklara vanor när man funnit honom. E
Spiring: Jag har nån gång lånat Falstaff i en rätt tjock samling.
Troligen när jag var runt tretton.
Det är lite roligt; Wallengren lär ha varit en beskyddare för Benediktsson som du skrev om för ett tag sedan. E
Skicka en kommentar