Lyriksöndag (r)

Boklesebloggen (det är inte felstavat, utan norskt - de stavar alla ord konstigt därborta) har kommit till R i sin lyriksöndag.

1. Rim och rytm. Presentera en dikt där dessa är viktiga:
En poet som använder rim på ett intressant sätt är Paul Muldoon. Nedanstående dikt är från samlingen Quoof (lyriksöndagen hoppade över Q, men lite på Q kan vi ändå bjuda på) som kom ut 1983



KISSING AND TELLING

Or she would turn up The Songs of Leonard Cohen
on the rickety old grammophone.

And you knew by the way she unbound her tresses
and stepped from her William Morris dresses

you might just as well be anyone.

Goat's-milk cheeses, Navajo rugs,
her reading aloud from A dictionary of Drugs-

she made wine of almost everything.

How many of those she found out on the street
and fetched back to her attic room-

to promise nothing, to take nothing for granted-

how many wold hold by the axiom
she would intone as though it were her mantra?

I could name names. I could be indiscreet.

Paul Muldoon

2.Presentera en dikt från renässansen

Våren

Sin kappa Året kastat har
med blåst, med regn och kyla i
och klätt sig i ett broderi
av sol som strålar skön och klar.

Vart markens djur, vart fågelpar
har blott ett skri, en melodi:
"Sin kappa Året kastat har
med blåst, med regn och kyla i."

Flod, bäck och varje källa klar
har klätt sig i ett broderi
med guld och silverdroppar i.
Så skrudar sig på nytt envar:
sin kappa Året kastat har.

Charles D'Orléans
(övers. Erik Blomberg, i den av Blomberg sammansatta antologin 100 franska dikter - alla tolkade av Blomberg.)
D'Orléans levde mellan 1394 och 1465. Han skrev flera årstidsdikter. Jag gillar hur han låter vårens sång vara just den dikt vi läser.

3. Presentera en dikt av en poet på R.

Ur Femte Elegin

Du,
under skuldrorna ständigt upplyfta, du på jämviktens
sviktande vågor framlagda tåliga
marknadsfrukt till allmän beskådan.

Var, o var är den ort - jag bär den i hjärtat -
där de än långt ifrån kunde, ännu föll ned
såsom inte fullt könsmogna djur gör det
bestigande varandra; -
där ännu viktena tyngden har kvar;
där ifrån deras ännu förgäves
snurrande käppar tallrikar
tumlar...

Och plötsligt i detta besvärliga ingenstans, plötsligt
det osägliga stället, där sig det rena för litet
obegripligt förvandlar - slår om
i detta tomma för mycket.
Där det mångsiffriga talet
sifferlöst går ihop.

Platser, o plats i Paris, oändliga skådeplats,
där modisten Madame Lamort
jordens rolösa väggar, dessa ändlösa band,
binder och lindar och av dem formar nya
rysch, rosetter, kokarder, blommor, konstgjorda frukter - alla i
osanna färger - för ödets
billiga vinterhattar.

Rainer Maria Rilke
övers. Erik Lindegren

Duinoelegierna kom ut 1923 (pojkar kunde heta Maria på den tiden). Detta är ur "Femte elegin", ibland kallad "Dock vilka är de, säg mig, de vandrande..." efter första raden. Det är tio elegier allt som allt. De kom nyligen ut nyöversatta. Men det här är från Lindegrens tolkning från år 1967.