"Jag kom att tänka på pappa som aldrig läste en pocketbok om det stod på baksidan att romanen var fylld med berättarglädje.
'Vill man ha tråkigt ska man lyssna på folk som älskar att berätta"
ur Radhusdisco av Morgan Larsson.
"Det är sann berättarglädje"
ur baksidan av pocketutgåvan av Radhusdisco av Morgan Larsson.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
4 kommentarer:
Klas Östergrens "Gentlemen" sägs ofta vara fylld av "berättarglädje". Kanske därför jag ledsnade halvvägs?
En annan klassisk varningslampa är "En skakande skildring av Människans utsatthet".
Jag gillar Gentlemen. Eller gillade den åtminstone när jag var mindre.
Jag sökte på "berättarglädje" här och fann att jag hade använt uttrycket ett par gånger. Det är egentligen en rätt intetsäjande term.
Jag har gett mig på "Gentlemen", eller Östergren i allmänhet, nu i höst. Jag tyckte boken var bra när den utspelade sig i nutid, dvs dåtida nutid. Men det tjocka partiet med tillbakablickar fick mig att ledsna, på så vis att jag de flesta kvällar hellre valt något annat från nattygsbordet. Då passade "Plåster" mig betydligt bättre.
Plåster är bra. Min Östergren-favorit, mer lik Plåster än Gentlemen, är Handelsmän och partisaner.
Skicka en kommentar