Från det jag var 8 år gammal tills jag fyllde 17 så bodde jag i ett område vars gator var uppkallade efter författare med koppling till trakten.
Där fanns vägar namngivna efter Hjalmar Söderberg och Lars Wivallius.
Fast de flesta författarna vart inte så kända. Jag bodde på Albert Hennings väg. Nåväl, det hade kunnat vara värre - det fanns också en Fredrik Bööks väg.
Detta har hjälpt mej att få en mindre romantisk syn på författarens roll. Redan som liten visste jag att skrivandets lön som regel var att få en gata i ett höghusområde utanför Kristianstad uppkallat efter sej.
Det kom också att påverka min läsning av Kritik av Klara Johanson - ett urval av mestadels dagskritik från 1908 fram till 20-talet.
Johanson skriver om Ernst Ahlgren och Selma Lagerlöf och om flera andra författare. Varav många numera är lika bortglömda som Albert Henning.
Flera författarskap kan man följa i recensionerna hur de utvecklar sej. Till exempel Ludvig Nordström blev jag sugen att läsa mer av.
En annan där flera av hans böcker avhandlas är Gustaf Hellström. Det är hans tidiga böcker som recenseras. Jag flinar mej genom sågningen av hans debut. Medan jag gäspar när jag sen läser hur Johanson tycker han blir bättre och bättre för varje bok.
Detta har dels att göra med att Johanson, som har en kåserande stil (hennes texter är ändå ofta fyllda med så mycket mening och innehåll som möjligt), är roligare när hon är elak. Men framförallt har det att göra med att Hellström inte endast fick en väg uppkallad efter sej där jag bodde. Också skolan där jag gick fick sitt namn efter Hellström.
Hellström var en av de ledande av 10-talisterna, en grupp som fått sitt namn efter det 1910-tal som också gav oss första världskriget och harembyxan. Det finns ett Gustaf Hellström-sällskap. Ett par av hans böcker, som Snörmakare Lekholm någonting, har fortfarande läsare.
Jag kommer aldrig att läsa honom. Om man vill bli läst ska man akta sej för att gå och få skolor uppkallade efter sej.
(Från den 26 mars 2012. Jag har ändrat rubriken. Det säjs att de har lagt ner skolan. Så kan det gå.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
2 kommentarer:
Det hade kunnat vara värre än Fredrik Bööks väg också, han skrev ju i alla fall en hel del böcker. Här i Kista där jag jobbar passerar jag ganska ofta Jan Stenbecks torg. (Som för övrigt måste vara det fulaste torg jag någonsin sett, det är bara ett par år gammalt men iordningställdes i etapper så beläggningen är som ett lapptäcke i aningen olika färger.) Men jag tror inte någon privatperson har det som adress.
Well, Fredrik Bööks väg var om jag minns rätt inte helt oväntat en av de finare av de här adresserna. Ett villaområde.
Skicka en kommentar