"Fönsterrutan som vette mot norr gick sönder,/jag hejdade nordanvinden med mitt hjärta.//'Vad har du att komma med här i världen?/Du sluddrar när du pratar./Du kan inte ens gå stadigt./Du är inte värd en hundlort./Varför sänker du inte rösten inför mig?'"
ur "Äktenskap" i Leva trots allt av Yu Xiu Hua, övers. Birgitta Lindqvist
ur "Is this thing on?" i The Pretty One av Keah Brown
"kunne ekspedienterne virke/utrygge over hvorvidt jeg/nu planlagde/at halte rundt/i det offentlige rum/med Cerebral Parese/i lige præcis deres kollektion/som om den uperfekte krop/kunne smitte af på/deres image og status/men det gør kroppen/nok aldrig/desværre"
ur Nike Caspar Eric
Jag har en cp-skada. Jag har haft den sen jag föddes. Det är en förlossningsskada. Den gör att jag har nedsatt rörlighet i min högra kroppshalva. I vuxen ålder har jag också fått en reumatisk sjukdom. Den i kombination med cp-skadan gör att jag går med kryckor och saknar arbetsförmåga. Men jag har alltid varit cp-skadad.
I dag är det den internationella cp-dagen (en del länder, däribland Sverige, har ibland firat dagen den första onsdagen i oktober istället). Det gör att jag tar fram tre böcker ur bokhyllan: The Pretty One av Keah Brown, Nike Caspar Eric och Leva trots allt av Yu Xiu Hua.
Den första är en essäsamling av en afroamerikansk skribenten, den andra en långdikt av en dansk poet, den tredje ett dikturval av en kinesisk poet.
Det som förenar böckerna är att de alla tre är skrivna av författare som har en cp-skada och att böckerna mer eller mindre handlar om att vara cp-skadad. De är också alla bra.
The Pretty One från förra året är Keah Browns debutbok. Citatet ovan ger en lite för dyster syn på boken. Hon skriver i ett annat kapitel att "My cerebral palsy is the annoying but endearing best friend in your favorite romantic comedy". (Cerebral pares heter cerebral palsy på engelska – det är lite förvirrande.) Det kapitlet handlar om stolar.
Det är självbiografiska essäer (en genre som haft en stark ställning på senare tid i Förenta staterna) om att vara svart och kvinna och funktionshindrad. Och om populärkultur.
Nike kom 2015 och var Caspar Erics andra diktsamling. Den kretsar bland annat kring skovarumärket Nikes slogan "Just do it" ("som et slogan for/forelskelsen der er/helt ligeglad med at være et slogan/vor tids sidste/officiella krigserklæringer/My assault/Be true/Find your greatness/Destroy to create/I make myself/strong fit and ready/Leave nothing/Just do it"). Det är en långdikt om att vara funktionshindrad i det danska samhället. Och också lite om populärkultur. Nike är ett starkt bidrag till den danska diktvåg som var för ett par år sen.
Yu Xiu Hua (ibland transkriberat Yu Xiuhua) är en kinesisk poet som är extremt populär i sitt hemland. Hon slog igenom genom att skriva poesi på nätet. Urvalet Leva trots allt består mestadels av dikter från hennes första diktsamling. Ett bra komplement till det här häftet är därför tidskriftsnumrena Karavan 1/2016 och Lyrikvännen 2/2016. Den senare innehåller Yus hit-dikt "Jag har korsat halva Kina för att ligga med dig".
Jag är mycket förtjust i hennes dikter.
Det är bara en del av Yus dikter som handlar om hennes cp-skada. Eric har skrivit fler diktsamlingar med andra ämnen. Brown kommer säkert att skriva fler böcker om andra ämnen. Att de har en cp-skada är bara en del av det som gör dem till dem. Och de tre böckerna är sinsemellan rätt olika.
Men som cp-skadad ger det mej något speciellt att läsa författare som också har en cp-skada skriva om att ha cerebral pares.
"Jag vet inte vad poesi är men när man stapplande rör sig genom vår stapplande värld, går den att använda som käpp." Yu Xiu Hua (i förordet till sin första diktsamling, citerad i Karavan, övers. Anna Hallpers)
2 kommentarer:
rekommenderar Lars Mullbacks böcker:
http://hannelesbibliotek.blogspot.com/2017/10/cp-upproret-av-lars-mullback.html
Jag har sett en kortfilm av honom.
Skicka en kommentar