I somras hade DN en fånig kampanj där läsare kunde adoptera gamla ord. Nu ska ett TV-program göra nåt liknande. När DN skriver om detta har de som illustration en äldre dam som håller upp en skylt med ordet oomkullrunkelig.
Oomkullrunkelig är ett ord som var vanligt förr när man runkade på huvudet och inte med andra delar av kroppen. Jan Guillou gillar att använda ordet. Men vad jag alltid undrar när jag stöter på ordet i (oftast äldre) texter är varför man aldrig hör eller ser ordet omkullrunkelig.
Som i: denna sten är omkullrunkelig - eller denna samhällsordning.
(Det har emellertid en gång i tiden funnits en icke-negerad form av ordet, läs mer på Kullrunkelig.)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
6 kommentarer:
Etter å ha slått opp i svensk-norsk-ordbok og funne ut kva "runka" betyr på svensk (i motsetning til på norsk) synest eg dette var eit veldig fint ord. De har generelt sett ganske mange fine ord, i Sverige.
Jag kan inte låta bli att tycka att det är ett fruktansvärt fult ord.
Bai: Jag är inte säker på vad ordet betyder på norska (det är ett ord jag inte känner för att googla) eller vad din ordbok säjer att det betyder på svenska. Ordböcker hoppar ibland över grövre uttryck.
Ursprungligen betydde runka att skaka något långsamt fram och tillbaka. Som när man försöker rucka en stenbumling ur sitt läge.
Men numera är det en grov term för manlig onani. Vilket är en anledning till att oomkullrunkelig sällan används. Och något som gör att det inte är helt sympatiskt av DNBok att låta den äldre damen adoptera ordet med bild i tidningen.
Jag tycker norska ofta är ett rätt vackert språk med en hel del vackra ord även om jag har svårt att läsa det. I rätt händer är å andra sidan alla språk vackra.
Bokbrunetten: Ordet kan ju inte komma ifrån att en av dess delar har skiftat i betydelse.
Sen föredrar jag nog saker som kan kastas omkull. Och tror inte heller att det finns något som är oomkullrunkeligt.
Omkullrunkeligt ska förresten ha funnits i gammal svenska. Även om kull-runkelig var en vanligare form.
Det finns flera uttryck som bara existerar lever kvar i negation. Fast just nu kommer jag bara på immaculate.
Då skjønner eg endeleg djupet i innlegget ditt. Den grove betydninga er det same på norsk som på svensk, så la endeleg vere å google det! Derfor var min første reaksjon på innlegget ditt eigentleg noko i retning av at dei kan jo ikkje gjere slikt.
Men så sitt eg og jobbar med svenske tekstar, og ordboka låg rett framføre meg. Der stod det: rugge, ruske, vagge. Dermed smakte eg på lydande og ordet, og kom fram til at det - reint lydleg - var eit ganske fint ord. "Omkullrunkelig" er jo eit ord som får tunga til å vende og vri seg fleire gonger. Derfor syntest eg det var eit ganske fint ord. Eg liker ord som beskriver det dei betyr.
Eg som trur eg forstår nyansane i det svenske språket så godt...
Slang och svordomar är alltid svårt även när det är språk man kan rätt bra.
Oomkullrunkelig har onekligen allitterationerna på sin sida.
Skicka en kommentar