I helgen i en paus i bokslängandet kom jag och min entusiastiaske bokförstöringsmedhjälpare (som ville att jag skulle slänga betydligt fler böcker) att prata om Tomas Tranströmer. Som ofta när Tranströmer kommer upp kom också nobelpriset upp.
Min bokkastningskumpan undrade varför man alltid nämnde just Tranströmer som kandidat. Varför till exempel inte Robert Bly? Han har också skrivit en del snygga bitar.
På vilket jag svarade att Tranströmer har ett jämnt författarskap utan en Järn-Hans på sitt samvete.
Som man gärna vill så hade min kamrat glömt bort att det var Bly som skrev Järn-Hans. Och visst - man kan inte skriva Järn-Hans och få nobelpriset.
Men vi gick vidare till varför Tranströmer är det enda svenska hoppet i nobelprissammanhang. Jag gillar Tranströmer. Jag skulle aldrig få för mej att slänga en Tranströmer (kanske om jag hade haft memoarerna).
Att han så självklart skulle stå högre än alla andra nu levande svenska författare känns ändå lite tveksamt.
När Günther Grass fick nobelpriset talade han inför publik i Stockholm. Och fick frågan vem han tyckte skulle få priset nästa gång. Han svarade P. O. Enquist. Den tidigare skrattande och applåderande publiken lär ha blivit tyst och tittat obekvämt på varandra.
Vi vet inte hur stor Enquist är utomlands, som min medFahrenheit 451-brandsoldat uttryckte det och vi fortsatte i stället att tala om Musikanternas uttåg - en av de få böcker han nog hade blivit arg om jag hade försökt att slänga.
Nu anser jag inte att ett nobelpris säjer särskilt mycket. (Och den senare delen av Enquists författarskap tycker jag är rätt tråkigt.) Men det ständiga framhållandet av Tranströmer som vår ende svenske kandidat är ändå lite besynnerligt. Särskilt eftersom det ofta är människor som verkar ha läst högst ett dussin poeter (varav minst två är Bob Hansson) som varje år hoppas att Tranströmer ska få det.
När blev Tranströmer poesins Astrid Lindgren?
Inlägg
Oba Electroplating Factory
2 timmar sedan
14 kommentarer:
Väl rutet. TT är förvisso bra men inte på långa vägar så felfri som folk vill ha honom till. Men det är klart, har man bara Bob Hansson (och Bob Hansson) att jämföra med så måste han ju framstå som Übermensch bortom allt förstånd. Och visst blir man nyfiken på om de som hyllar TT verkligen har läst honom (och vad de jämför honom med), eller om det är något slags nationell hockey-VM-yra som gör att man viftar med Tranströmervimpeln hela tiden. Kyrklund hade däremot varit en helt rimlig pristagare, men nu är ju det för sent...
Till nästa gång föreslår jag att du skaffar dig en utrensningskumpan som vill köra böckerna till Emmaus istället. Bodde jag i dina krokar hade jag gladeligen cyklat fem vändor med de titlar som mänskligheten inte nödvändigtvis måste skyddas från.
Jag tycker som sagt rätt bra om Tranströmer. Och också folk som har läst mer poesdi brukar föreslå honom till Priset. Seamus Heaney svarade Tranströmer på samma fråga som Grass fick. I och för sej ville han väl säkert, liksom Grass med Enquist, vara artig mot värdlandet.
Det går naturligtvis inte att sätta någon beläsenhetsgräns för att få ha åsikter om vem som ska få nobelpriset (fast ett prov där man får nämna sju andra skandinaviska poeter skulle man ju kunna tycka vara på sin plats). Och i och för sej tror jag entusiasmen för Tranströmer ofta är rätt genuin och inte bara att man håller på Sverige. Han har en kvalité som nog gör honom lämplig för poesiovana.
Jag ska försöka med Emmaus nästa gång.
Inga Willy Kyrklund blev slängda.
Felfri, dvs omöjlig att ifrågasätta skulle väl vara tråkig. Ofta är det ju så att det när diskussion kommer igång som det kan blir lite roligt. Sedan tror jag att det är lite svårt med Tranströmer. Det är ju så många av hans generationskamrater och ganska stillika som tilldelats priset. Å andra sidan är nog TT tämligen mycket läst.Eskil
Helt rätt, jag håller med, om allt, utom en del
Vi pratade Enkvist ida jag o min chef, hon gillar inte hans sätt att skriva, men anser att han är en sverigeskildrare av rang, det mest träffande hon läst om norrland
o hon är ju då norrlänning o frikyrklig och uppväxt i enkvistland, så hon borde ju ha nån clue
Men det dröjer väl minst 20 år till innan SA kan drista sig till att ge priset till ännu en svensk, så då är troligen både Tranströmer och Enquist döda.
Så frågan borde vara: vilken svensk i cirka 40-årsåldern kan få Nobelpris om 20 år?
Jag har inget förslag.
På andra sidan vattnet röstar jag på Sofi Oksanen om hon håller stilen, (men jag vet att du inte håller med).
Snowflake: Om priset nu finns kvar om tjugo år.
Jag tyckte lite bättre om Oksanen efter att jag läst hela. Det var nog de många hyllningarna av den som jag stretade emot. Jag skrev inte om den då "den är väl bra men jag har vissa invändningar" är den tråkigaste möjliga utgångspunkten för en text om en bok. Jag funderar på att läsa "Stalins kossor" eller vad den heter.
Konoungen: Ofta känner jag att man missar mycket när man läser delar av den svenska litteraturen på grund av ens frikyrklighetsbrist.
a propos nobelpristagare; jag läser nu två biografier över sådana, Fioretos om Nelly Sachs och Jangfeldts vänbok till Joseph Brodsky. När jag hade skaffat Jangfeldts bok skulle jag ur bokhyllan plocka fram Brodskys dikter, vilka inte fanns, och då kom jag ihåg att jag hade lånat allt på biblioteket, vilket är mycket bra, men det var för att vi hade otroligt ont om pengar och faktiskt njöt av att äta en Lagerbergs djupfrysta höna tre middagar, först bröstet, sedan i currysås och så the Mulligatawny soup. Båda biografierna är både blädder- och läsvänliga, mycket fotomaterial; det finns en underbar bild på hur Brodsky och Walcott sitter i Nobels trädgård och gapskrattar på en bänk. Eskil
Hej Snowflake! En av mina absolut största läsupplevelser på senare tid är Oksanens senaste. Den grep mig såväl genom formen, språket som genom innehållet, eller kanske ska man hellre säga berättelsen, dessutom det underliggande patoset.
@ Eskil
Ja, hon går under huden och in i hjärtat på en.
@ Petter
Roligt att du kunde komma över den initiala känslan och ändå gilla till slut. Stalins kossor är också bra tycker jag, även om Utrensning är vassare.
Baby Jane har jag inte läst, jag har fått för mig att den nästan bara handlar om ätstörningar och det är jag inte så intresserad av. Men kanske har jag fel.
Förresten, varför skulle inte Nobelpriset finnas kvar? Där finns det väl massor av pengar, eller vet du något som jag inte vet?
20 år är en lång tid. Och det går ju rykten.
PO Enquist och Lars Norén är nog de enda två som kan komma ifråga nån gång.
Magnus Dahlström borde ju redan fått det om han hade fortsatt producera böcker av den kvalitet som han gjorde innan han tystnade.
Jag gillar själv flera Magnus Dahlström-ar. Som Papperskorg och Hem och min favorit Skärbrännaren.
Den vann ju Fria Proteaterns dramapristävling. Som är tuffare än nobelpriset.
Dahlström har tyvärr minskat i produktivitet. Helt tyst vet jag inte om han varit. Kom det inte nån pjäs för nåt år sen.
Skicka en kommentar