NEW WORLDS 5

Appleseed var John Clutes andra roman. Hans första hette The Disinheriting Party och kom ut 1977, tjugofyra år innan Appleseed.
Till skillnad från roman nummer två så var inte The Disinheriting Party science fiction. Ett utdrag ur den publicerades emellertid i science fiction-magasinet New Worlds. Det utdraget har jag läst. Men inte hela romanen.

Att utdraget fanns med i den tidningen trots att det inte tillhörde genren var mest på grund av att Clute brukade skriva i den. Essäer och kritik. Men när man läser den i New Worlds Quarterly 5, en fortsättning på den månatliga tidskriften i bokform, så slås man av att den passar rätt bra in i antologin (första gången jag läste utdraget så tolkade jag nog en del av tillbakablickarna som om de vore ur ett tidsreseperspektiv, så genrestämpeln påverkar läsupplevelsen - kanske skulle en Anna Karenina eller en Utvandrarna tjäna på att läsas som om de vore science fiction, kanske inte).

Det är dels för att den av Michael Moorcock redigerade New Worlds var en rätt udda tidskrift. Förutom noveller och recensioner innehåller New Worlds 5 till exempel flera dikter. Och dels därför att The Disinheriting Party, liksom flertalet av sf-novellerna i boken är i den experimentella modärnistiska traditionen.

Utdraget är rätt bra - om än inte bäst i samlingen. Det är istället "Me and my antronoscope" av Barrington Bayley - ett brev som beskriver en maskcivilisations värld - och "Bill gets hep to God!" av John Sladek, en ateistisk pamflett berättad i samma hurtfriska stil som en Jehovas vittne-broschyr.

Bägge dessa är roliga, även om Bayleys novell inte är det i första hand. Den humoristiska nya våg-science fiction har ofta klarat tidens tand bättre än deras mer gravallvarliga bröder och systrar. Fast de är ofta också fortfarande läsvärda.