lördag 9 april 2011
En levande själ
Slapstick är science fiction. Det kallades den inte av förlaget eller av Kurt Vonnegut själv. Det fanns bland annat ekonomiska skäl ill att Vonnegut inte kallade sin sf för sf. Sf-böcker står i en egen avdelning i bokhandeln.som de flesta går förbi.
En svensk författare som skrivit flera sf-böcker är P. C. Jersild. Inte heller han kallar de för sf. En av hans sf-romaner är En levande själ från 1980.
Vonnegut-recensionerna i Alla är vi stora romaner av Erik Beckman står tillsammans i en avdelning där det också finns en text om att Beckman hatar sf, sf-författare och sf-läsare.
I ett annat avsnitt står en positiv recension av En levande själ. Som bland annat beröms för att den inte är en "Månadens bok" (Slapstick var en "Månadens bok".) Man får också reda på att Beckman gillar Jersilds Drömpojken. Vilket väl inte är så förvånande. Drömpojken påminner en del om en Beckman-roman. Den påminner också en hel del om nya vågens sf (Michael Moorcock, J. G. Ballard) som gick att läsa i New Worlds och som nog varken Jersild eller Beckman hade läst.
En levande själ är en mer konventionell sf-roman. Den handlar om en hjärna. Utan kropp. Den är bra. Drömpojken är också bra.
Etiketter:
365 böcker,
erik beckman,
jersild,
new worlds
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag minns att jag också gillade "En levande själ" men att jag tyckte det var lite äckligt med den där hjärnan som låg där och iakttog... Jersild har varit väldigt produktiv som författare. En hel del har väl också blivit filmat.
Läste boken någon gång i åttan på högstadiet, minns att jag verkligen gillade den. Fick en att börja fundera en hel del.
Igrid: Ja - man kan kanske förstå att "En levande själ" inte hör till de som filmats.
Kaj Pollacks "Barnens ö" är väl den mest kända Jersild-filmatiseringen. Sen blev väl en av hans romaner om ett sjukhus en TV-serie. Har för mej det ska finnas en filmatisering av "Grisjakten". Den har jag i så fall inte sett.
"Grisjakten" är nog min Jersild-favorit. Han har skrivit en stor mängd romaner. Och det finns några riktigt bra bland dem.
disaster area: Den får en att tänka över frågor om vad som utgör ett jag och en person och sånt.
Ja du, hur de måste slå knut på sig själva, de som vägrar gilla sf...
Tack för påminnelsen om en levande själ!
Skicka en kommentar