Jag har Tomas Tranströmers poesi i månpocketen Dikter från 1990. Och så Sorgegondolen i egen volym. Men jag har ytterligare en diktsamling av Tranströmer i mina hyllor. Stigar från 1973, liksom den föregående Mörkerseende utgiven på Författarförlaget.
Jag har volymen då det bara finns utdrag ur den i månpocketen. Då den förutom dikter av Tranströmer själv också innehåller tolkningar av Robert Bly och János Pilinszky. Bly är en amerikansk poet som hade översatt Tranströmer och brevväxlade med honom. Pilinszky var en ungersk poet. Säjs vara ett av de stora namnen inom den ungerska lyriken. Har översatts till engelska av Ted Hughes. Men förutom dikterna i Stigar har jag inte läst honom. Trots att hans dikter här (som Tranströmer tolkat samman med Géza Thinsz) är väldigt bra.
Bly-dikterna tillhör de mest tranströmerska sådana som man kan hitta. Kanske är också Pilinszky-dikterna mer lika Tranströmer än hans dikter brukar vara. Även om de skiljer sej lite i ton från de övriga delarna av samlingen.
Att ge ut diktsamlingar som blandade ens egen poesi med ens tolkningar av andras dikter hade ett par decennier före Stigar varit rätt vanligt. Och helt unikt var det väl inte 1973 heller.
Jag tycker att Tranströmers egna dikter i samlingen tjänar på att stå bredvid översättningarna - att de förstärks på något sätt. Om jag skulle välja en favorit bland Tranströmarna så vore det den här tunna volymen.
Jag vet inte om också Blys och Pilinszkys dikter finns i den nyligen utgivna volymen med Tranströmers samlade. Det ska finnas en samling med hans tolkningar av andra poeter.
"Jag kan inte dö längre/sedan jag passat in diamanterna på nytt i kronan" (ur "Ur bödelns dagbok" av János Pilinszky, övers. T. Tranströmer och G. Thinsz).
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar