Lyrans tematrio denna vecka handlar om kriminallitteratur. Detta därför att de i Norge läser deckare på påsken. Norrmän tror nämligen att evangelierna är en mordgåta.
Dennis Lehane - Gone, baby, gone
Jag läste den här därför att jag gillade Rött regn (Mystic River) av samme författare. Gone baby gone är en mer typisk kriminalroman än den med ett deckarpar som finns i fler böcker. Och i stora delar av boken så är den egentligen för djupt inne i deckargenren för min smak. Med osmakliga mord, hänsyftningar till tidigare fall och osannolikt skumma barer. Men slutet tyckte jag var riktigt starkt och gjorde läsningen (nästan) mödan värd.
Eoin McNamee - En självständig utåtriktad flicka
"1841 kom två verk: Edgar Allan Poes "Morden i rue Morgue" och Honoré de Balzacs En skum historia. Bägge brukar nämnas i historiker över deckargenren. Där Poe är klar när detektiven kommit på den (något osannolika) lösningen på fallet så skildrar Balzac också rättsprocessen i alla sina led. Skillnaden mellan deckaren och kriminallitteraturen går att se redan här.
Det har blivit allt vanligare för kriminalgenren att utgå från verkligheten. Och även om McNamee brukar räknas till mainstream-litteraturen så ingår han i denna trend. Och liksom Balzac använder han rättsprocessen för att skildra samhället. Ur flera aspekter."
Jon Michelet - Den drunknar ej som hängas skall
Om du bara ska läsa en norsk maoistisk kriminalklassiker i år så rekommenderar jag den här.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar