"hon gick rak, lätt och snabb; hennes fägring var av det ömtåliga slaget som fort bryts och tärs bort - men nu i trettonårsåldern var det fortfarande något med henne som lyste framom alla andra, något ömtåligt men glittrande något som ett ljus av hetta eller köld eller återskenet av snö plötsligt tändes i huden - ett skimmer, antingen det nu var av köld eller värme, ont eller gott, eller den obestämbart skimrande blandningen av bägge."
Birgitta Trotzig
ur Sveket (1966)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inlägg
1 kommentar:
Det är ett mycket fint utdrag du har tagit frm. Vi har stått i samma kö på Domus. Det känns konstigt. E
Skicka en kommentar