Ibland så blir det så att böcker som man tänkt skriva om staplas på hög och blir ett hinder för nya skrividéer. Så därför denna vårstädning:
Phonogram Rue Brittania av Kieron Gillen (text) och Jaime McKelvie (bild)
Pop är som magi säjs det ibland. I detta seriealbum från 2007 (det har kommit en uppföljare och det ryktas om ytterligare nya Phonogram-serier) så är det så bokstavligt talat. Huvudpersonen är en phonomancer som gör magi med popmusik. Hellblazer möter rockjournalistik.
Tyvärr utgår den från brit-pop som jag aldrig riktigt förstått vitsen med. Och det är mycket britpopreferenser (med lexikon i slutet). Teckningarna är också lite stela (de är bättre i uppföljaren).
Samtidigt finns det ett par snygga gestaltningar av magin i denna värld. Och kombinationen magi/popmusik fungerar bra och berättelsen blir en historia om identitet och om känslan när man måste spela en låt om och om igen.
Hemsökelse av Jenny Erpenbeck
Jag vart lite besviken på den här. Vilket kanske mest hade med höga förväntningar att göra. Men den kändes också lite konstruerad.
Vi följer ett hus genom den tyska 1900-talshistorien. Några av avsnitten var starkt skrivna men andra bara duktigt skrivna.
Smäck av Jenny Erpenbeck
Jag tyckte betydligt bättre om den här korta novellsamlinen. Så jag har inte gett upp Erpenbeck. "Det är vår, och världen är mycket ljus." (övers. U. Wallenström)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar