"Jag vet att stenar ibland faller från himlen. De brinner, men de är så stora att elden inte hinner förtära dem innan de når marken. Dessa stenar är oviktiga. Det är de mindre stenarna vi borde intressera oss för, de som vi inte vet någonting om. De som bara brinner ut och så försvinner. I streck och tunna rispor över himlavalvet. Vi ser dem aldrig mer. Kanske är de inte alltid stenar. Vem anar vad som finns därute i mörkret?"
ur Kanalbyggarnas barn av Lars Jakobson
lördag 4 oktober 2014
Citerat från veckans läsning
Etiketter:
citeraturveckan,
lars jakobson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar