Rummets rymder av Georges Perec

varför skulle man inte kunna ha fem eller sex rum, utspridda över Paris? Jag skulle kunna sova vid Denfert, skriva vid Place Voltaire, lyssna på musik vid Place Clichy, älska vid Poterne des Peupliers, äta på Rue de la Tombe-Issoire, läsa i närheten av Monceauparken, etc. Är det konstigare, när allt kommer omkring, än att placera alla möbelhandlare i Fauborg Saint-Antoine, alla glashandlare på Rue du Pardis,[...]alla läkare på Harley Street, alla svarta i Harlem?

Rummets rymder (Espèces d'espaces) är en essä-bok från 1974 av den franske författaren Georges Perec som nyligen kommit ut i svensk översättning. Det är texter om vad rum och platser är.
Boken innehåller avdelningar om lägenheter, hus, kvarter, städer, landsbygden, världen.
Uppräknandet av olika slags rum gjorde att jag till sist även läste indexet från början till slut som om det vore en naturlig del av boken.
Det är en rolig bok som ibland hotar att bli kåserande. Men i stycken som det om det obeboeliga kommer det också in en del mörka stråk.
Bland Perecs funderingar kring rummet finns också övningar som han rekommenderar läsaren eller själv utför. Bland dessa finns ett par som lett till egna böcker. Bland annat nämns romanprojektet Livet, en bruksanvisning. Och det är lätt att se boken som en pendang till denna Perecs bästa roman.

Rummets rymder är emellertid läsvärd i egen kraft.
Visserligen finns det avsnitt som skvallrar om att det gått snart 40 år sen den skrevs. En genomgång av hur livet levs  i olika rum under en dag i en lägenhet låter modern diska (i köket) och fadern klä på sej för att gå till kontoret (i hallen).

En sak som gör boken underhållande är att Perec väver in citat och berättelser från andra författare i texterna. En av de första anspelningarna på andra texter är en bild av en karta. Det är kartan över oceanen i Snarkjakten (The Hunting of the Snark) av Lewis Carroll (han med Alice i underlandet).
I Snarkjakten ger Ringaren en karta till sin besättning. En karta som alla i besättningen förstår:
"'What's the good of Mercator's North Poles and Equators,/Tropics, Zones, and Meridian Lines?'/So the Bellman would cry: and the crew would reply/"They are merely conventional signs!//'Other maps are such shapes, with their islands and capes!/But we've got our brave Captain to thank'/(So the crew would protest) 'that he's bought us the best-/A perfect and absolute blank!"' (i Lars Forssells och Åke Runnquists tolkning: "'Ekvatorernas banor och meridianer,/ett par nordpoler eller en zon -/det är onödigt skrock', utbrast Ringaren och/fick till svar: 'Ja, en tom konvention!//Andra blad än det här fylls av uddar och skär/men vår ädle, vår kloke kapten'/så sade de flesta, 'han köpte det bästa, en alldeles fläckfri och ren.'")
Henry Holiday illustrerade detta avsnitt med en bild på havskartan. En vit fyrkant. Det är inte Holidays illustration som finns i Perecs bok. Utan en ännu tommare, fläckfri och ren fyrkant. Så att det ser ut som en tom sida.

Perec utgår inte direkt från en perfect and absolute blank bild av rummet och platserna. Men han lyckas få en att se på sånt som ett rum eller ett kvarter och annat man lätt tar för självklart på ett lite nytt sätt.
"Att leva är att ta sig från ett rum till ett annat, och att göra sitt bästa för att inte stöta emot något."
(Rummets rymder och därmed citatet här och överst är översatt av Fredrik Rönnbäck.)
(Först publicerad i april 2013)