Jag håller på och läser om Lars Gustafssons romansvit Sprickorna i muren. Just nu är jag inne på tredje boken Familjefesten (1975).
Den första romanen Herr Gustafsson själv innehåller en massa referenser till andra böcker. Och en del till konst. När jag läste den första gången så hade jag inget internet och kunde inte kolla upp tavlor där som man kan nu.
Som porträttet i stycket nedan:
"Våren 1969 målar Ulla Wiggen sitt kärleksfulla och sällsamma porträtt av den unge poeten Peter Cornell.
Den porträtterade, som på denna bild är blekare, mer inåtvänd än vad han i verkligheten kan tyckas vara, har ögonen öppna. Han har ansiktsuttrycket hos en som nyss har varit mycket nära att erinra sig något som han glömt så grundligt att han inte mindes att han glömt det.
I bakgrunden skymtar det blåaste, mest ändlösa hav, belyst av en osynlig sol.
Med denna tavla blir det nya Stockholmsmåleriet för första gången alltigenom tydligt, framträder i hela sin botticelliska glans. Ljus, kärlek, öppet hav."
Målningen heter "Horisonten" och ser ut så här:
Wiggen kom också att göra omslaget till pocketutgåvan av boken. Som är den jag har. Det är troligt att hon då hade läst stycket ovan. Då den omslagsbilden är en pendang till "Horisonten":
Även en del av de andra Sprickorna i muren-omslagen består av (då) samtida konst. Och omslaget till den sista boken En biodlares död är målat av Gustafsson själv.
måndag 20 juni 2016
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar