"How unimaginative the world is," his long-neglected other self said, using his tongue. "If somehow my leg were severed accidentally I wouldn't wear a wooden leg, no! I'd have a gold leg crusted with precious stones made, and part of the leg would be a golden cage in which a bluebird would sing as I walked or sat talking to friends."
ur "The Watchful Poker Chip of H.Matisse"
Oktoberlandet tillhör snarare skräckgenren än sf-litteraturen. Stommen i novellsamlingen är noveller ur Ray Bradburys allra första novellsamling The Dark Carnival. Ungefär hälften av dess noveller är med i Oktoberlandet, några omarbetade.
"The Skeleton" handlar om en man som blir rädd för sitt eget skelett. "Small assassin" om ett mordiskt spädbarn. I "The Crowd" får man reda på sanningen om de folksamlingar som samlas efter en bilolycka (Bradbury hatade bilar). The Man Upstairs är en av de bästa vampyrnovellerna. Medan "The Homecoming" handlar om en vanlig människopojke i en familj bestående av monster.
Man brukar ofta säja att den yngre Bradbury var mer cynisk. Men "The Homecoming" visar att han redan tidigt kunde skriva rätt så sentimentala och sorgsna berättelser.
Novellerna ovan är alla ur Dark Carnival. Men min favoritnovell i boken är en av de för Oktoberlandet nya. En utan övernaturliga inslag (eller nästan helt utan övernaturliga inslag): "The Watchful Poker Chip of H. Matisse". Om en tråkig vanlig man som blir populär bland en grupp konstnärer just för att han är så tråkig och vanlig.
Men efter ett tag börjar hans nya bohemiska vänner tröttna på honom då han råkar ut för en olycka och förlorar en del av sitt finger och ersätter detta med ett guldfinger. Och konstnärerna börjar tycka att han är intressant igen.
Det är en fascinerande novell i en mycket underhållande samling skräcknoveller.
(Jag har boken på svenska i samma pocketserie som min Invasion på Mars men mitt ex är utlånat så det är därför citatet överst är på engelska.)
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar