Astro City: Life in the big city

På första sidorna i seriealbumet Astro City: Life in the big city (text av Kurt Busiek, bild av Brent Anderson) ser vi en man som drömmer att han flyger. Han skrattar medan han svävar naken i skyn. På tredje sidan väcks han av väckarklockan som drar honom ner till jorden.
Twisten är att mannen kan flyga också i vaket tillstånd. Men han har inte tid att njuta av sitt flygande. Hans namn är Samaritan och han är en superhjälte (som har vissa likheter med Superman) och han kan inte slösa bort en minut för han måste alltid rädda människor.

"In dreams" är första kapitlet eller första numret av serien Astro City som med miniserier och två pågående (ongoing) serier kommit upp i hundra nummer, alla skrivna av Busiek, nästan alla tecknade av Anderson.
Serien utspelar sej i en stad där det bor många superhjältar. Dessa superhjältar är oftast ett slags analoger till etablerade figurer som Stålmannen eller X-men.

Vid första anblicken kan Astro City tyckas tillhöra den slags serier som undersöker hur superhjältegenrens brister. Som Watchmen eller The Dark Knight Returns. Stålmannen skulle i verkligheten aldrig få en stunds ro. Den eskapistiska drömmen visar sej vara en mardröm, typ. Men kapitlet slutar trots allt i en förhoppfull ton.

Astro City ser på superhjältegenren lite från sidan. Perspektivet är ofta den vanlige invånarens. Men det är mer en hommage än en uppgörelse. I det här första albumet finns en serie om källkritik i en värld med superhjältar. Och en serie om en kvinna som bor i stadens övernaturliga kvarter, befolkat av vampyrer och monster.

Den senare serien har Busiek och Anderson återvänt till i den nuvarande pågående versionen av serietidningen. Som också, när serien fyllde tjugo år, gjorde ett nummer som var en fortsättning på "In dreams".

Astro City är som bäst när den omfamnar det lite fåniga i superhjältegenren. Som när i ett nummer ett lejon från en tecknad film får liv eller som när en talande gorilla kommer till staden och alla förväntar sej att han ska börja bekämpa brott trots att han bara vill bli rockmusiker. Andersons rätt så realistiska teckningar hjälper till att understryka det absurda.

Det här första albumet håller sej så att säja mera på marken. Men det lägger grunderna för serien.