V.
Pynchons debutroman från 1963. Brukar nämnas när man räknar upp de bästa debutromanerna. Romanen är tydligt inspirerad av beatlitteraturen men Pynchons egna röst känns redan igen. Den är svårläst men värd det. (Romanen har inget att göra med TV-serien med de utomjordiska ödlorna.)
The crying of lot 49
I denna Pynchons tunnaste roman visar det sej att det är amerikanska postverket som har styrt världshistoriens gång. En mycket underhållande roman. Finns på svenska som Buden på nummer 49 men jag har bara läst den på engelska.
Gravitationens regnbåge
Gravitationens regnbåge är trots sin längd en bra ingång till författarskapet. Mer pynchonskt än så här blir det inte. Märklig, obscen och ofta väldigt rolig. Med ett hemligt sällskap bestående av folk som träffats av blixten två gånger.
Vineland
När Vineland kom ut var det Pynchons första roman på många år. Den fick ett svagt mottagande. Den är mer lättviktig än hans tidigare. Men befriad från de förväntningar som fanns när den kom är det en rätt så rolig berättelse.
Against the day
Min pocketutgåva av den här är på 1200 sidor, små bokstäver. Och det är naturligtvis för mycket. Trots allt finns det annat att göra än att läsa Pynchon. Men det är en fantastisk berättelse där pojkboksäventyr blandas med konspirationer kring lovecraftsk matematik ackompanjerat av obscena slagdängor.
Man må ha glömt vad som hände i början av boken när man kommer till slutet och det händer ofta att man går vilse i romankonstruktionen. Men när man irrar runt och försöker hitta vägen ut så finns det hela tiden allehanda häpnadsväckande ting där att se och upptäcka och när man väl kommit till sista meningen ("They fly toward grace.") så har resan nästan varit värd sitt pris.
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar