Sven Lindqvists fem bästa böcker

5.
Självklara saker
Artikelsamling med texter från 60-talet publicerade i DN, BLM och Kommentar. Ger en bra bild av flera sidor av Lindqvist. Här har de Vilhelm Ekelund-inspirerade essäerna från hans första böcker mött en ny politisk tidsanda som omvandlar också hans form (även om han aldrig har övergett essägenren). Kritik av reklam, U-hjälpen och lite om Proust.

4.
Utrota varenda jävel
Den mest uppmärksammade av Lindqvists böcker på senare år. En historia om kolonialismen och rasismen som utgår från en mening i Joseph Conrads Mörkrets hjärta. På många sätt är den släkt med listans förstaplacering.

3.
Nu dog du
En slags uppföljare till Utrota varenda jävel. Med undertiteln "Bombernas århundrade". Korta texter om krig och sånt. Mycket om romaner om krig – som en uppföljare till H. G. Wells Världarnas krig där vi åker till Mars och visar marsianerna vilka som bestämmer. I det ärofyllda preventivkriget dödas 9 tiondelar av Mars befolkning. Kom redan ett år efter Wells mer melankoliska berättelse.

2.
En underjordisk stjärnhimmel
Också kortare texter. Fast om allt möjligt – från Arne Sand till Antonio Gramsci.

1.
Myten om Wu Tao-tzu
En gång i tiden hade jag nog svarat denna en gång av tre om man frågat mej vilken min favoritbok var. Lindqvist åker i Kina och Indien och läser Herman Hesses Glaspärlespelarna. En av de stora svenska prosaböckerna.

(Först publicerad 18 januari 2011. Jag pratade med min bror i telefon häromdagen och vi kom in på Sven Lindqvist. Och jag kom på att jag hade missat att uppmärksamma Lindqvists 85-årsdag tidigare i år. Hade jag kommit ihåg det då så har jag nog utökat listan till tio böcker. Men nu får den stå som den är. Jag la till en länk till ett inlägg om Myten om Wu Tao-tzu.)