"Quiet, my small. Still your tongue. Space is all. Space is Cold. You are warm. You are young. Space is old. Sleep and form. Sleep and form."
I Swamp Thing 60, "Loving the alien", så parar sej en intelligent robot-ö från rymden med Swamp Things aura, eller med hans "ghost" som robot-ön själv säjer när hon berättar om det som en godnatt saga för sina och Swamp Things barn ("Could he have loved these lukewarm and peculiar creatures; these fetal bio-automata; you; his children?")
Det är ett av de märkligaste numrena av Alan Moores Swamp Thing. Det påminner lite om James Tiptree jr:s "Love is the plan The plan is death". Som liksom denna är berättad i jagform av en främmande varelse och handlar om fortplantning.
John Totlebens teckningar gör sitt till för att göra serien till en märkvärdig läsupplevelse. Han använder sej av en collageteknik påminnande om Jim Sterankos.
"Away into the great-black-outside-that-is-everything,"
Inlägg
6 kommentarer:
Jag har inte kommenterat Swamp thing-kalendern hittills, men det betyder inte att jag inte uppskattat den. Min utgåva av Alan Moores Swamp Thing är i sex volymer på Vertigo, och sjätte volymen - där "Loving the Alien" är återtryckt - har flera avsnitt som jag inser att jag inte läst ordentligt. Det kändes nog för krävande att tränga in i de här abstraktare berättelserna, så jag hoppade till de avslutande två avsnitten. Just "Loving the Alien" var nog där jag slutgiltigt gav upp. Men det kanske är dags för en genomläsning av hela sviten snart, kanske har jag mer tålamod då. (Eller inte.)
Rymd-serierna skiljer sej ju lite från de andra Swamp Thing-serierna. Men de flesta av de andra serierna i albumet (jag har också det) är mer rättframma än Loving The alien. Med undantag för en serie som Rick Veitch skrev.
Det underlättar kanske om man är bekant sen tidigare med de serier som Rymd-avsnitten anspelar på. Jag har väldigt dålig koll på Marvel, DC och sånt. Även Sandman hade ofta referenser till sådana serier och seriefigurer, har jag förstått efter hand.
Det ger säkert en extra dimension om man vet vilka Adam Strange, Hawkman, Hawkgirl och Gröna Lyktan är.
Moore verkar ha varit förtjust i Bowie-albumet Tonight, som väl måste vara något av det minst hyllade Bowie gjorde. I alla fall tycker jag att det stundtals är rätt vedervärdigt, Beach Boys-covern God Only Knows håller jag för en stark kandidat till Bowies absoulta lågvattenmärke. Förutom Loving The Alien kommer texten till Neighborhood Threat ur en radio i Watchmen. Det är väl i och för sig de två bästa spåren på skivan.
Alan Moore har ju ofta musik referenser i sina serier. Och jag tror det finns fler Bowie-referenser i Swamp Thing.
Texten till Loving the alien har dock inte så mycket med serien att göra. Det var nog mest en passande titel.
Skicka en kommentar