"Men när hon rörde på huvudet en aning för att titta på något bakom honom dröjde det en stund innan han förstod att hon var död. Och när han gjorde det kunde han inte hindra de gamla slitna orden från att komma flödande, högre och högre, som om själva ljudstyrkan skulle ha förmåga att väcka henne. Han väckte bara fåglarna som fladdrade upp i luften. Milkman la ner hennes huvud på klippan. Två av fåglarna kretsade omkring dem. En av dem dök ner i den nya graven och hämtade upp något blankt med näbben innan den flög bort.
Nu förstod han varför han älskade henne så. Utan att någonsin lämna marken kunde hon flyga."
ur Solomons sång av Toni Morrison, övers. Mårten Edlund
Nu förstod han varför han älskade henne så. Utan att någonsin lämna marken kunde hon flyga."
ur Solomons sång av Toni Morrison, övers. Mårten Edlund
Inlägg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar