På SvtPlays öppna arkiv kan man se ett inslag från 1974 – året då nobelpriset i litteratur gick till två av Svenska Akademiens egna ledamöter. Tre författare har på olika sätt invändningar mot Svenska Akademien och dess prisutdelande.
Det kom en våg av kritik mot nobelpriset i litteratur år 1974. Som numera ofta beskrivs som om man mobbade ledamöterna Harry Martinsson och Eyvind Johnson.
Men de invändningar mot institutionen som förs fram på klippet är fortfarande giltiga.
Bruno K. Öijer, vars hår ännu inte blivit riktigt öijerskt underligt, säjer att han tycker Akademien är ointressant.
Jan Myrdal, med märkligt hår, menar att Akademien fyller en ordboksfunktion som är bra men att deras prisutdelningar är skadliga (om de får inflytande), då den får författare att rikta sitt skrivande till det etablerade litterära samhället.
Karl Vennberg ifrågasätter om Akademien kan överblicka hela världslitteraturen.
Den ständige, men ändå märkligt nog avgående, sekreteraren brukar lägga viss energi i intervjuer på att hävda att de visst har överblick. Och det verkar också som om de faktiskt lägger ner mer tid på att försöka hålla sej bekanta med internationell litteratur. Men den har knappast blivit lättare att överblicka.
Öijers motstånd är väl kanske mer en inställning än ett argument (samma inställning präglar även Myrdals syn).
Men denna opposition mot de akademiska borde vara självklar. Ändå diskuteras Priset på kultursidor och liknande som om det vore något annat än en pseudonyhet.
Myrdals kritik är en kritik mot deras prisutdelningar i stort. Men Nobelpriset ger De (inte längre) Aderton en legitimitet som liknande akademier i andra länder inte har.
Alltså: svenska akademien är ointressant, skadlig och har dålig överblick.
Till denna kritik kan man lägga den ojämna könsfördelningen och hur den påverkat synen på litteraturen. Kvinnliga nominerade som inte fått priset gås igenom i en artikel i SvD igår. (Jag antar att man skulle kunna se detta som ett argument för att behålla Nobelpriset – för att jämna ut fördelningen.)
De flesta av dessa nominerade är för oss idag okända namn. Nobelpriset har en påverkan på litteraturhistoriorna.
Varför ska en excentrisk död miljonär fortfarande tillåtas ha detta inflytande på den litterära diskussionen?
(Först publicerad den 27 september 2009. Det är kommentarer på ursprungsartikeln. Klippet på SVT Play är borttaget men man kan hitta Öijer-delen på Youtube. Från början hade artikeln också en omröstning där man kunde rösta på huruvida priset skulle avskaffas eller ej. Så här 10 år senare tycker jag skälen att avskaffa priset bara blivit tyngre.)
torsdag 28 november 2019
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det mest radikala vore väl att avskaffa litteraturen, och därmed avsluta alla diskussioner om pris! Litteraturen är ju redan på utgång: huru ofta ser man idag en person läsandes i en bok på exempelvis buss eller tunnelbana?
Dessutom tror jag att inte ens Horaces avlägsnande från Akademien skulle möjliggöra att jag finge det välförtjänta priset. (Inte ens ett fett stipendium har de snåljåparna kunna tilldela mig!)
så tycker gubbarna
Skicka en kommentar