Ekorren

"Nu kom ekorren. Den kom som en belöning därför att hon var lugn och hade kunnat klippa av allting. Det lilla djuret skuttade över berget i mjuka essformade kurvor tvärs över ön och ner till vattnet, nu satt den i båtstranden igen. Den ger sig av, tänkte hon. Här finns ingenstans att vara, ingenting att äta, inga andra ekorrar, stormarna kommer och sen är det försent."

Lyssnerskan från 1971 var Tove Janssons andra novellsamling och hennes första novellsamling för vuxna läsare. Det är en av mina favoritböcker. Särskilt gillar jag den sista novellen "Ekorren" om en ekorre.

Eller snarare om en kvinna som bor på en ö i november och betraktar en ekorre.

I ett brev från 1968 till Tuulikki Pietilä så skrev Tove Jansson "Vet du vem som sitter och äter mina sista nötter framför verandan — en ekorre! Den uppenbarade sig på ön i morse." Det är troligt att det är denna ekorre och Tove Janssons egen ö som inspirerat novellen. 

Lyssnerskan finns i tryck i två olika utgåvor. Och finns också att läsa i en volym med Tove Janssons samlade noveller. Det går också att köpa/låna enbart "Ekorren" som e-bok (även titelnovellen till Lyssnerskan finns utgiven som egen novell så se upp så ni inte skaffar den istället för hela samlingen). Jag kan rekommendera den.