Så Willy Kyrklund har dött. När jag kom hem igår natt bläddrade jag i mina Kyrklund i hyllorna som man gör. Det kan se ut som om Kyrklund hade ett smalt enhetligt författarskap. Men även om det finns ett par volymer som så att säja hör ihop så är hans böcker spretigare mer varierade än man kanske ser vid en första genomgång.
Fast det vart enhetligt så tillvida att jag inte kan påminna mej att ha läst en dålig Kyrklund. Men som alltid har man favoriter.
En lista då för att hedra hans författarskap. Willy Kyrklunds fem bästa:
Gudar och människor
Kyrklunds roligaste pjäs. Bäst är när gudarna diskuterar matematik.
Medea från Mbongo
Komedi och tragedi i syntes i en pjäs där Medeas barn finns på scenen endast i form av deras koppar med choklad. Användandet av kören gör att det är en de (rätt få) pjäser som jag väldigt gärna skulle vilja se en uppsättning av.
Jag hade en föreläsare en gång i tiden - Vasilis Papageorgiou, som hade skrivit sin avhandling om Medea (alltså den gamla pjäsen). Han var väldigt inne på Kyrklund och skrev en intressant essä om den här pjäsen, en old school poststrukturalistisk läsning.
Mästaren Ma
Boken består av en samling visdomsord av den fiktive vagt österländske mästaren Ma. Samt kommentarer till dessa av en Yao. Och kommentarer till dessa kommentarer av Li. Yao och Li går oftast direkt emot varandra. Ibland blir kommentarerna till långa utvikningar. Funny, funny shit.
Om godheten
Kyrklunds sista bok från 1988. Om godhetens roll i politiken och djurlivet och så vidare. Satiriska burleska moraliteter. I en av passagerna får författaren besök av Gud som för dagen iklätt sej en krokodils kropp.
Polyfem förvandlad
Blandar stilar, humor och allvar, högt och lågt. Kanske den typiska Kyrklundboken.
"YAMA DOG. Gudarna sökte trösta Yamï. När de talade till henne, sade hon: 'Han dog i dag.' De överlade sinsemellan: 'På det här sättet kommer hon ju aldrig att glömma honom. Låt oss två (?) skapa natten.' Vid denna tid fanns endast dag, icke natt. Gudarna skapade natten. Då blev det en morgondag. Då glömde hon honom. Därför heter det: 'Dagar och nätter och sorgen sin kos.'
(Maitrayani samhita I, 5, 12)
Hä va en bra predikan. Hän va inga lang."
(Fotografiet överst är taget av Mathias Grate)
Inlägg
8 kommentarer:
Tack för att nån äntligen skriver mer om vad han skrev! Du använder ordet "humor" flera gånger, vilket får mig att tro att jag varit svårt fördomsfull mot Kyrklund. Hm. Dumt.
Jag tycker framförallt han är en väldigt rolig författare.
Den vackra prosan och lärdomen och allt det där finns där också.
Men det händer i beskrivningar av hans författarskap att den aspekten tar över lite väl mycket.
Och att man glömmer att hans böcker är en underhållande läsning.
Av min svärfar (Kyrklund var hans favoritförfattare) fick jag rådet att om jag ville bekanta mig med Kyrklund skulle jag börja med "Solange"- och det gjorde jag. Jag har mycket kvar att läsa av Kyrklund - han är inte "lätt". "Mästaren Ma" lockar mig och också "Om godheten." Kyrklund verkar så anspråkslös- och så vis....
Solange är den av hans böcker som verkar vara den mest lästa. Och den är bra.
Många av hans böcker saknar handling i den normala innebörden av ordet. Vilket kan vara ett hinder för många.
Om Godheten tror jag dock inte är så där väldigt svår. Medan Mästaren Ma kanske behöver en viss invänjning. Men sånt kan vara svårt att avgöra.
Solange kanske vore nåt då. Det är rätt skönt om det finns en börja-bok. Annars lockades jag väldigt av det där med gudar som diskuterar matte. :-)
Solange har fördelen att den har kärleksberättelsen i centrum. Men romanen är ett barn av sin tid. Den kom 1951. Och Kyrklunds röst var inte helt färdigutvecklad.
Så ett av de senare verken är nog att bra att också läsa som komplement. Jag rekommenderar Om Godheten.
Gudar och Människor har fler roliga partier än det med matten. Så om du gillar att läsa pjäser så rekommenderas den också.
Bra.
Tack
Skicka en kommentar