Två på K

Lyran har så här sent i november kommit till bokstaven K i sitt nobellfapet.

Kenzaburo Oe

Man brukar säja att det finns två sorters människor. Kobo Abé-människor och Kenzaburo Oe-människor. Själv betraktar jag mej som en Abé-människa (just nu läser jag Abés Den förstörda kartan).

Men de Oe jag har läst är också bra. Den bästa Oe är en som inte brukar nämnas lika ofta som hans andra romaner på svenska. M/T och berättelsen om skogens under. I den får huvudpersonen som liten en massa av en bys myter berättade för sej. Dessa sägner förväntas han lära sej och själv förmedla vidare. Senare i romanen bryts en realistisk handling av vanlig Oe-typ med dessa sagor som utgör huvuddelen av romanen.

Men det är berättelserna från byn som är det mest spännande med boken. En muntlig tradition överförs här till skriftlig utan att förlora sin kraft - vilket är ovanligt. Myterna utgår från liknande från Oes egen by men omvandlade till text snarare än bara överförda.

Sarah Kirsch

Kirsch är en tysk poet. Från början från Östtyskland men flyttade till väst 1977. Hennes dikter är vackra med ett direkt tilltal. Hon använder sej ofta av ett bildspråk med oväntade kombinationer utan att det blir surrealism av det hela. Hennes dikter handlar ofta om Tysklands historia som i "Legenden om Lilja" om ett koncentrationsläger "att hon var vacker kan inte garanteras i synnerhet som/de överlevande lägerfångarnas utsagor/är motsägande till och med hårfärgen/sägs vara olika i kartoteket" börjar dikten, "tydligen hade sägner uppstått" heter det mot slutet av dikten.
Den här mytiska aspekten finns i stora delar av hennes dikter. Eller i de jag läst.

Vilket i stort sett är de i samlingen Glashussplitter, ett urval från hennes dikter från perioden 1967-1984 tolkade av Lasse Söderberg och Irmgard Pingel. Det är så vitt jag kan bedömma ett bra urval men det skulle vara trevligt med fler av hennes dikter på svenska. Kanske till och med hela diktsamlingar. Om hon fick nobelpriset så kanske mer Kirsch skulle komma ut. Fast så mycket Oe har inte kommit på svenska sen han fick priset. En novellsamling.

I alla fall- en kort dikt från den senare delen av Glashussplitter får avsluta:

ALDRIG AVFLYTTADE

Min bror
Har rufsigt hår, vi bor
Djupt bland skogklädda berg
Strax före trettioåriga kriget säger
Våra munnar de klokaste saker

(övers. Lasse Söderberg och Irmgard Pingel)