CALIGULA av Hugo Claus

CALIGULA

Där snart reseda och rädisor blommar
det vill säga i maj och i en trädgård kring rälsen
där ett lokaltåg rullar
ligger nu
i frostvinden och i december
i vinden utan ljus utan herdar utan fåglar
utan minsta chans ett föl som har frusit till döds.

Jag tog det med mig och lade det under glas
jag skärskådar dagarna och timmarna
(som drar förbi på den breda stig
som kallas existensen vilken sannerligen förflyter
i synd och utan förnuftig handling)
och jag väntar på att fölet tacksamt och upptinat
skall rikta sitt första ord till mig.

Hugo Claus
(övers. Lasse Söderberg, i volymen SPÅREN)
Gott nytt.