måndag 19 april 2010
Tematrio - Långtbortistan
Lyran kallar denna måndag sin tematrio för långtbortistan. Man ska berätta om tre romaner som utspelar sig på (för oss) lite ovanliga, "exotiska" platser.
Augusto Roa Bastos - Jag den högste
Utspelar sej i Paraguay. Handlar om en diktator som själv kallar sej för den högste. Denna roman från 1976 blandar realistiska och groteska fantastiska passager. Det är min favorit bland de latinamerikanska diktatorromanerna, en genre med många bra böcker - från Tyrannen Banderas av Ramón del Valle-Inclán till Patriarkens höst av Gabriel García Márquez.
Italo Calvino - De osynliga städerna
"Det som gör Argia olikt alla andra städer är att det har jord i stälet för luft. Gatorna är fullständigt nedgrävda i jorden, rummen är fulla av lera ända upp till taket, över trapporna är det en annan spegelvänd trappa, över husens tak vilar tunga lager av stenig jord som en himmel med moln." (övers. Estrid Tenggren)
Reseskildringarna var en gång i tiden ofta rena fantasierna. Sen lärde vi oss lite mer om världen och man fick åka ut till rymden och andra planeter för att kunna berätta om sällsamma varelser och platser.
En av dem som var med och slog sönder världen som plats för vidunder och förtrollade städer var Marco Polo.
Calvino låter emellertid här Polo berätta för Kublai Khan om flera fantastiska städer som han sett på sina resor.
Korta märkliga berättelser.
Chenjerai Hove - Skuggor
Hove, som jag häromdagen på Zimbabwes nationaldag tolkade en dikt av, skriver förutom poesi också romaner. Den här som utspelar sej i en by i Zimbabwe är både en kärleksroman och en roman om Zimbabwe genom en familjs och en bys historia.
"De sjunger, alla barnen som lär sig att beskriva utseendet hos den de vill gifta sig med. De beskriver brösten hos den som skulle kunna amma deras barn. Den med den långa halsen är min. Den med bröst som spricker av mjölk är min. Pojkar, ta inte den med en glipa mellan framtänderna, hon är min. Flickor, pojken som spelar banjo är min. Kan ni inte se hur hans ögon slukar mig när han spelar banjo?
Barnen sjunger om varje välbekant ting, nhengure, fågeln, som jagar efter ugglor för att lura de andra fåglarna i många år, och hotar alla med horn som inte finns där." (övers. Roy Isaksson)
Etiketter:
calvino,
hove,
roa bastos
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Diktatorromaner låter som en intressant genre.
Den latinamerikanska diktatorsromanen är spännande.
Många av de tyngre latinamerikanarna har skrivit romaner i genren.
Jättebra med tips om en bra roman från Paraguay. Tack! Står nu på att läsa-listan. Det gör även Italo Calvino, sedan länge...
Ingen orsak.
Skicka en kommentar