Bergtagen

Men allt det där är nu sedan länge försvunnet
så gott som allt vi hade samlat här nere har skingrats
och den kärna av vad vi haft som ännu ligger kvar
där på marken, en klump som av det rödaste guld,
är snart utspunnen till en
lång genomskinlig sträng
av halvt bortglömda stunder

allt som är är ändå bara svängningar, strängar och våg-
rörelser och vem bryr sej
Nu kan vi äntligen sluta att låtsas existera,
ta min hand så går vi ut i solskenet
och spricker och låter vinden blåsa bort
det som är kvar av vad som en gång var

Petter Malmberg