fredag 30 juli 2010
Om en bunte intressanta böcker jag läst nyligen som jag inte skrivit om och som jag därför skriver något kort om - del 2
Peter Weiss - Diagnos
Första av två korta romaner skrivna på tyska från början 60-talet. De brukar säjas vara självbiografiska. Vilket gör att man lite höjer på ögonbrynen när huvudpersonen har sexuellt umgänge med sin syster och ser sin mors könsorgan framför sej när han i vuxen ålder försöker inleda förhållanden med kvinnor. Det är ingen direkt dålig bok. Det finns många enskilda bra stycken. Diagnos är en passande titel här där den expressionistiska romanens rätt vanliga incestuösa undertext blir till text.
Shirley Jackson - The road through the wall
Den pocketutgåva jag läst av den här gör sitt bästa med omslag (inte det på bilden till vänster) och baksidestext för att få romanen att framstå som en skräckroman. Det är det inte. Men Jacksons roman från 1948 om ett villaområde har vissa tematiska likheter med en del av hennes skräcknoveller. Mer med den i Stora Skräckboken-antologin än den i Mannen i svart-antologin.
Richard McKenna - Casey Agonistes & Other SF & Fantasy Stories
I förordet citeras McKenna om att han brukade slå upp ordet "ontologi" i ordböcker i bokhandlar. Hans fantasynoveller handlar ofta om varats natur. Och hur det formas av vårt medvetande. Som titelnovellen som är som något Stephen King hade kunnat skriva om han hade varit en bra författare. Eller den lysande "Fiddler's green": "God is spread pretty thin at 18 south 82 east".
Av samlingen fem noveller så är två s/f. Bägge handlar om manbarhetsriter. De är inte fullt lika bra. Men i samspelet mellan karaktärerna kan man märka att han framförallt skrev "vanlig" litteratur.
Sara Stridsberg - Darling River
I de här inläggen tänkte jag främst skriva om böcker jag hade planerat göra inlägg om. Denna hade jag väkl egentligen inte tänkt ta upp. Då det skrevs så mycket om den när den kom. Hyllningskören då var något överdriven men inte helt felaktig (en annan av dessa överallt uppskrivna böcker från senare tid: Utrensning av Sofia Oksanen, som jag läser nu tycker jag inte alls lever upp till lovorden med förvånansvärt svagt språk). Stridsberg har utvecklats mycket sen förra romanen.
Etiketter:
oksanen,
om en bunte böcker...,
peter weiss,
richard mckenna,
sara stridsberg,
shirley jackson
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Annars var det ett underbart kitschigt omslag till Jackson. :-) Den vill jag gärna läsa.
Det omslaget är lika missvisande på sitt sätt.
Den kan rekommenderas. Särskilt om man gillar hennes skildringar av småsamhällen.
Jag har bara läst en, We have always lived in the castle. Den köpte jag på omslaget, som är gjort av en som heter Thomas Ott. Det skulle inte förvåna mig om du känner till honom, men här är sidan i alla fall: http://www.thomasott.ch/
Munter sida.
Jag har hört namnet och jag tror jag har sett några av hans skämtteckningar här och där.
Hans omslag till "We have always lived in the castle" har jag sett (troligtvis hos dej) och det är snyggt. Han hade säkert passat bättre att illustrera även "The road through the wall".
Jag har inte läst "We have always..." men jag har sett "The Road through..." och den säjas vara lika varandra.
Hur går det med Oksanen? Kommer du att skriva om den tror du?
(försöker undvika att läsa alla Buffy-inlägg här hos dig just nu, då jag bara sett t o m säsong tre...)
Jag är inne i andra delen av Oksanen. Den tar sej en hel del när man kommer in en bit i fyrtiotalshistorien. Även om språket fortfarande ibland är lite platt.
Men jag tycker ofta det är svårt att hitta nåt att skriva om så omskrivna böcker som "Utrensning"
Jag har väl försökt att inte avslöja mer av handlingen i Buffy-inläggen än vad som står på baksidan av boxarna. De avslöjar nu förvånansvärt mycket av handlingen. Så inlägget om säsong 5 kan kanske finnas en idé med att hoppa över om du tänker se den.
De andra buffy-inläggen torde vara ofarliga.
(Jag har skrivit om Säsong 3 tidigare.
Eftersom jag blev alldeles bergtagen av Utrensning så vore det intressant att läsa nån som inte faller för den. (Att språket är platt håller jag förstås inte med om!) Men det är alltid intressant med kritiska synpunkter, så man får tänka ett varv till.
Buffy-tittanden kommer nog att återupptas framåt hösten, då ska jag med nöje läsa alla dina inlägg.
Att säja att språket är platt är kanske inte heller den mest begåvade kritik.
Vi får se om jag hittar en infallsvinkel.
Skicka en kommentar