FLYENDE SOMMAR

Den gröna sommaren har blivit
så stilla som ditt ansikte, kristallklart.
Vid aftondammen dogo blommorna
och dog en koltrasts skrämda sång.

Fåfänglig livets förhoppning. Redan
rustar sig hussvalan till resa.
Och solen går ned bakom kullen;
redan inbjuder natten till stjärnbeglänst färd

Byarnas stillhet; runtomkring susa
skogarna övergivet. Hjärta,
luta dig mera kärleksfullt nu
över den lugna soverskan.

Den gröna sommaren har blivit
så stilla, och främlingens steg
eka genom silvervit natt.
O, må det blåa villebrådet minnas

sin stig och de innerliga årens välljud!

Georg Trakl
övers. Johannes Edfelt
i Helian och andra dikter