buttertaro rdetbuttertarorde
butter tar ordet but
tertarordet butter tar ordet
tarordet butter tar ordet buttertarord etbuttertarordet butter tar ordet butter (Bilden är gjord av Franciszka Themerson)
tisdag 25 januari 2011
But worse than that they did
Jag såg en dålig romantisk komedi igår. Som sas ha all bra musik som man kom ihåg från 80-talet på sitt soundtrack. Men inte spelade de Snakefinger inte. "Sawney Beane" och "Sawney's Death Dance" är från Night of Desirable Objects. Snakefinger var innan sin solokarriär med i The Residents. Historien om Sawney Beane och hans matglada gäng har inspirerat flera klassiska amerikanska skräckfilmer.
Oooo, Snakefinger. Jag köpte LPn "Manual of errors" i slutet av 80-talet av en bekant som plötsligt fick för sig att hans skulle sälja av det mesta av sin skivsamling. Förmodligen ett av mina favoritalbum från det årtiondet, och snyggt omslag av tecknaren Mark Beyer dessutom. Fast det låter inte alls så här, ingen folkmusik eller ens några hörbara folkmusikinfluenser över huvud taget. Mer som nåt släkt med både Captain Beefheart och Devo.
Jag har egentligen bara hört den första och sista av Snakefingers album och en samling. Men "Night of desirable objects" (som då är hans sista album) är så vitt jag kan bedömma lite annorlunda hans andra. Han använder sej där av flera musikgenrer - gospel och country och till och med disco. Det är ett rätt ojämnt men kul album. "I gave myself to you" är min favorit förutom de två "Sawney Beane"-spåren.
"a great Swedish blog about music and comics and other pop culture"
Rene Engström på Twitter
"Välskrivet, intelligent och klädsamt nördigt om sci-fi, skräck, fantasy och serier. Och för all del, obskyra radiopjäser av Stig Larsson.
Andedräkt av koppar
"Den är skitbra."
Livet är underbart
"en av de bästa när det kommer till litteratur. Det finns få andra bloggar som har påverkat mitt läsande på det sättet.[...]Bloggen är med andra ord en pärla, värd att kolla in."
Viktor Algren
"som vanligt pantad och avundsjuk. Det är tur att du bara sitter i ditt lilla källarhål med dina sura uppstötningar."
En läsare.
"Verkar öht vara en kul blogg."
Tempus Fugit
2 kommentarer:
Oooo, Snakefinger. Jag köpte LPn "Manual of errors" i slutet av 80-talet av en bekant som plötsligt fick för sig att hans skulle sälja av det mesta av sin skivsamling. Förmodligen ett av mina favoritalbum från det årtiondet, och snyggt omslag av tecknaren Mark Beyer dessutom. Fast det låter inte alls så här, ingen folkmusik eller ens några hörbara folkmusikinfluenser över huvud taget. Mer som nåt släkt med både Captain Beefheart och Devo.
Jag har egentligen bara hört den första och sista av Snakefingers album och en samling.
Men "Night of desirable objects" (som då är hans sista album) är så vitt jag kan bedömma lite annorlunda hans andra.
Han använder sej där av flera musikgenrer - gospel och country och till och med disco.
Det är ett rätt ojämnt men kul album. "I gave myself to you" är min favorit förutom de två "Sawney Beane"-spåren.
Skicka en kommentar