När Mary Lennox skickades till Misselthwaite Manor för att bo hos sin farbror, sade alla att man inte kunde föreställa sig en fulare flicka. Det var sant också.
Önskeklassikern var en serie med klassiska ungdomsböcker som gavs ut på en underavdelning av Bonniers kallad Bonniers junior Förlag.
Jag hade många böcker med ordet ÖNSKEKLASSIKERN på omslaget.
Rudyard Kipling, Jean Webster och Arthur Conan Doyle med flera. Doktor Doolittle och Tistou, med de gröna fingrarna.
En bra sak med Önskeklassikern var att den inte, som vissa andra ungdomsbokserier, var uppdelad i pojk- och flickböcker. Så Frances Hodgson Burnetts roman slapp få ett stigma i form av en röd rygg.
Martin Lamms omslag får ändå romanen att se lite omanlig ut. Men inte mer än att mitt sjuåriga jag kunde se förbi det.
(Citatet överst är romanens första mening och är översatt av Cilla Johnsson.)
Inlägg
2 kommentarer:
Det var en fantastisk serie och förmodligen kan man hitta rätt mycket ur den på antis. Faktum är att du hade hört den innan du skaffade den. Du var inte gammal då men du har en äldre bror och högläsningen var helig före sänggåendet och det borde den va för alla föräldrar. E
Jag misstänker att högläsningen lade grunden till din och Jossens ovana att läsa mycket. E
Skicka en kommentar