Ukrainska hästar över Paris står på D i min bokhylla. Efter Ivan Dratj. Den ene av de två ukrainska poeter som presenteras i boken. Den andra är Lina Kostenko.
Jag skulle kunna ha den bland antologierna. Då det väl är en antologi. Bara med ett väldigt litet antal författare.
Dratj och Kostenko är ur samma författargeneration. Kostenko är född 1930, Dratj 1936. De presenteras i början av boken, efter ett kapitel om Ukraina och dess poesi i allmänhet. Skrivet av Per-Arne Bodin som också tolkat dikterna och ställt samman urvalet.
Ett problem för den ukrainska poesin är att ukrainskan är så pass lik ryskan. Bodin skriver att de två språken är som danska och svenska. Men Ukraina har en egen kulturell tradition som gör att dess poesi ändå skiljer sej från den ryska.
De två poeterna boken är inte så väldigt lika varandra, även om vissa bilder - som körsbär, återkommer hos bägge.
Motiven och blandningen av nytt och gammalt gör att Kostenko påminner en hel del om polska poeter. Med undergång och vemod och evighetens snabbköpskassörskor: "Vid kassan sitter en sådan orubblig kassör/som slår in de fixerade ögonblickens konton.//Vita ansikten, vita i det svarta vattnet,/sällsamma ansikten som stannar kvar i evigheten./På gamla fotografier är alla unga./På gamla fotografier skrattar de döda."
Jag föredrar Dratj, men det kan ha med tolkningarna att göra. Kostenko skriver i original i bunden form - något som Bodin, som brukligt var i svenska dikttolkningar på den tiden, struntat i att överföra - "medan rytmerna flyr som ryttare över fälten,/och rimmen binder versens flätor" heter det i dikten "Regn, och snö, och storm, och drivor", men flätorna förblir obundna i dessa tolkningar.
En av de bästa Dratj-dikterna handlar om form: "Balladen om hinken": "Jag är en form av zink. - Mitt innehåll är körsbär,/törnigt, brinnande, dammiga kulor,/som druckit gryningens purpur på bergssluttningen,/plockats och ligger druckna där de somnat.[...]Jag är en form av zink. - Innehållet beror inte på mig,/jag är tidens och behovets tjänare./Om jag så är tom till vardags,/är jag ändå till brädden fylld av himmel."
Inlägg
3 kommentarer:
Det är ganska lätt att få tag i översatt östuropeisk litteratur, mycket tack vare kretsen kring Mikael Nydahls tidskrift Ariel.
Under en period när skolan genomförde ett Aniaraprojekt fick jag förmånen att möta den tjuvasjisk författare, Iosif Trer, en av två som arbetade med översättning av Aniara till tjuvasjiska.
Den andre var Gennadij Ajgi. Här en dikt med ett aktuellt tema, hämtad hur den tjuvasjiska antologi som Ajgi sammanställe, Fältens ögon.
Snö
Av den nära snön
är blommorna på fönsterbänken sällsamma.
Le mot mig om så bara därför
att jag inte uttalar ord
som jag aldrig skall förstå.
Allt jag kan säga dig nu är
stol, snö, ögonfransar, lampa.
Och mina händer
är enkla och fjärran
och fönstrens ramar
som klippta ur vitt papper
och där, bakom dem,
vid lyktorna, virvlar snön
ända sedan vår barndom.
Och den ska virvla så länge
man minns och talar med dig på jorden.
Och dessa vita flingor såg jag
en gång, alldeles verkliga
och jag slöt ögonen och kan inte öppna dem
och vita gnistor virvlar
och jag kan inte
hejda dem.
1960
övers. Annika Bäckström
E
Bra med tidskriften Ariel är att den i många, många nummer har intressanta introduktioner av östeuropeiska författare, och för den delen bildkonstnärer. I ett av numren presnteras Aniaraprojektet vi genomförde på Christian 4s gymnasium i Kristiantad. E
En Iosif Trer också, kanske för att jag längtar efter det regn som ska förinta snön.
Regnsaga
Än regnet, som silver
över Malmös syrener
än svanarnas flykt, som silver
över Malmös himmel
(men svanarna har för länge
sedan glömt konsten att
flyga)
Och regnet torkar ut i förtid
når inte syrenen med sin flykt:
så väldig är törsten, så glödande sinnet
hos denna tigande syren i Malmö.
Och den silverne flykten över malmös parker
skall aldrig sänka sig till broarna över Malmös vatten:
så skrämmande är svanarnas oroliga längtan
när de glömt konsten att flyga.
Tjeboksary 2002
Skicka en kommentar